Är det omvänt att titta rakt fram?

Omvänt mentorskap fungerar bra som vindrutetorkare. Sikten rakt fram blir klarare. Foto: Flickr

Mentorskap har traditionellt använts för att föra över erfarenhet och tyst kunskap från erfarnare medarbetare till yngre talanger. Men varför inte använda samma metod för att se framåt. ”Vindrutan är ju framåt”, för att använda en sliten språkbild. Dessutom verkar regnet tillta och bilen accelerera ut på motor­vägen. Experter framhåller att vi under de närmaste åren kommer att uppleva tio år av förändring varje kalenderår.

Kanske är påståendet att förändrings­takten accelererar tiofalt en överdrift, men jag är själv övertygad om en allt snabbare omställning. I ett strategiarbete på jobbet sände jag för några år sedan tre patruller in i framtiden. Våra yngre medarbetare letade med proffsig handledning efter fenomen vi borde beakta på cirka tio års sikt. Många av de identifierade fenomenen kändes då som science fiction. Nu är åtskilliga redan vardag, en del rentav historia. Ett exempel på det förra är administrativ robotik i form av så kallade bottar, det senare brexit. Det gäller alltså att leta efter nya verktyg för att hänga med.

Inverterat. För drygt ett år sedan stötte jag första gången på begreppet reverse mentoring eller omvänt mentorskap. Enligt det stora konsulthuset som stod värd för diskussionen var detta ett verktyg att ta på allvar. I de mest förutseende globala företagen var man beredd att betala reda pengar för dessa tjänster.

Omvänt mentorskap lät intuitivt och omedelbart som en bra idé. ”Det här borde jag prova på.” Jag har mentorerat många unga under min arbetskarriär. Det har alltid gett nya idéer. Dessutom kan jag med fog säga att mina tre söner omedvetet och delvis ofrivilligt fungerat som omvända mentorer på längre promenader. Men det har inte funnits systematik eller metod i samtalen.

Jobb värt mödan. Inför vårt pilotprojekt får vi en proffsig snabbskolning. Vad är mentorskap? Adepter och mentorer. Rollfördelning. Det känns först som gammal skåpmat, men visar sig vara hälsosamt. Trots att jag fungerat som mentor ett antal gånger har jag inte tänkt på adeptens roll. Min första insikt är att det kräver en rejäl arbetsinsats att byta roll. Adepten måste jobba på förhand och under dialogen. Man måste välja ämne, tänka högt och vara nyfiken. Mentorn är och ska agera bollplank. Bokstavligen. Tanken slår mig: ”sablar, det här kan bli jobbigt.”

Det har visat sig vara värt jobbet. De flesta diskussioner brukar man glömma. Samma gäller utbildningar och seminarier. Det är ett bra utfall ifall en seminariedag resulterar i en eller två bestående insikter. Omvänt mentorskap har hittills gett aha-upplevelser under varje halvtimme diskussion. Produktivt så det förslår.

Stefan Björkman text

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*