Downshifting är ett trendigt ord just nu. Ordagrant innebär det att växla ner, att gå ner i varv för att inte slita ut motorn i förtid. Vad det i praktiken innebär diskuteras livligt i Forums grupp på LinkedIn. Här följer några centrala punkter.

Vad förstås med downshifting? Det innebär att trappa ner på takten, utan att gå helt ledig. Man kanske vill växla ner från ett krävande direktörsjobb till något mindre stressigt, till exempel som sakkunnig utan resultatansvar. Ställer ens egen arbetsgivare inte upp på en sådan flytt ”snett neråt” i organisationen, kan man välja att starta eget enmansföretag eller att gå in som partner i någon existerande konsultstruktur.

Den kunniga downshiftaren kan då dela med sig av sin erfarenhet som konsult, mentor, senior advisor, styrelsemedlem eller affärsängel. Ett gott råd är dock att produktifiera sitt kunnande, så att potentiella kunder vet vad de kan köpa.

Varför downshiftar man? Skälen för nerväxlandet kan vara negativa. Firman vill skära ner personalen. Man har blivit dumpad på grund av åldern – över 50 (hu!). Man känner att man inte orkar med den stressiga takten. Eller att man inte hänger med i utvecklingen inom IT.

Men det kan också finnas positiva drivkrafter. Man har ett överlägset kunnande som man vill dela med sig. Man har det finansiellt bra ställt så man inte behöver kämpa. Efter ett tiotal år i ekorrhjulet har man fått nya värderingar. Än finns det tid att uträtta något viktigt i livet – skriva en bok, måla en tavla, anlägga en trädgård?

Vem borde downshifta? Är det bara för chefer? Nej, experter med specialkunnande är efterfrågade bland små och medelstora företag. Experten kan jobba för ett konsult- eller bemanningsföretag som hyr ut honom på tim- eller dags­basis till intresserade kundföretag.

Vilken är nyttan med downshifting? Shiftaren får friare arbetstider och mjukare tempo. Det blir mer tid över för familjen och barnens hobbyverksamheter. Åtminstone i teorin… Det kan även gälla en mental frihet. ”Takeno-Shit” var en ny term på ”köksjapanska” som tog skruv i debatten. Begreppet går ut på att man inte längre behöver acceptera alla hafsiga strategier som arbetsgivaren kokar ihop på löpande band.

Vilka problem kan dyka upp? Klart är att downshiftaren inte kan behålla sin titel, sin lön och sina förmåner i den nya situationen. Detta verkar vara svårt att acceptera för garvade säljchefer som söker nytt jobb i konkurrens med ungtuppar. Inte alla företag vill köpa ”mer kompetens för ett lägre pris”. Kanske är man rädd för att den forna direktören kan och vet för mycket. En ung chef kan uppleva nestorn som ett besvärligt hot.

Vissa downshiftare har svårt att trappa ner i arbetstakt, då de vant sig att ge järnet. Andra kanske saknar samhörigheten med sin tidigare organisation. Chefer från storbolag verkar ha svårt att lägga av sin jargong med termer som kan vara obegripliga för den nya kundkretsen av småföretagare.

Downshifting för vanligt folk? Debatten fördes denna gång närmast av proffs inom HR och rekrytering. Fokus lades på chefsnivån. Men visst kan downshifting bli aktuellt för vanliga knegare, som harvar på någonstans i mitten av en stor organisation. Steg 1 kan vara att säga nej till övertid, i synnerhet obetald sådan. Steg två kan vara en anhållan om att få jobba på distans, några dagar i veckan eller några månader i året, från hemmet eller fritidsbostaden, vilket vi ju har berört i tidigare artiklar. Beroende på ålder kan deltidspension eller förtidspension utgöra realistiska alternativ.

Man får hoppas att vanliga arbetstagare ur linjeorganisationen sällar sig till diskussionen, för att ventilera för- och nackdelar med olika former av downshifting. Vi ser fram emot en fortsatt livlig debatt i Forums grupp på Linked-In! 

 Artikeln är ett referat av en diskussion i Forums grupp på Linked In. Referatet har sammanställts av Henry Clay Ericsson. I gruppen pågår många intressanta diskussioner. Du kan delta genom att gå med i gruppen via http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943&trk=hb_side_g