Det är den tiden på året när alla njutningar som försakats under de senaste 12 månaderna ska återgäldas. Lönebonusen eller dividenden som tack för att man bet ihop och jobbade vidare när solen gassade utanför kontorsfönstret. Läckerheterna på julbordet som man kan unna sig som kompensation för de där plågsamma joggingpassen. Julklapparna för att man hållit sams med irriterande syskon.

Viljestyrka och långsiktighet anses vara något unikt mänskligt, även om också vi har svårt att kontrollera våra impulser.

”I grunden handlar det om två nära samverkande system i den mänskliga hjärnan, det ena ett ’hett’ – emotionellt, reflexartat och omedvetet; det andra ett ’kallt’ – kognitivt, reflekterande, långsammare och mer krävande”, förklarar den amerikanske psykologi­professorn Walter Mischel i sin bok Marshmallowtestet – att bemästra självkontroll från 2014.

Förförelser. Den 86-årige Mischel har ägnat hela sin forskarkarriär åt att studera människans förmåga att stå emot frestelser och titeln på boken syftar på de psykologiska test som Mischel under flera decennier utförde på fyra–femåringar. Marshmallowtestet är ett samlingsnamn för olika test där en person sätts framför en lockande godbit och utlovas få dubbelt så många godbitar om han eller hon väntar med att äta upp den.

Det visade sig att en tredjedel av de 550 barnen som ingick i undersökningen på Stanforduniversitetets förskola åren 1968–74 klarade av att stå emot frestelsen för att inom en mycket överskådlig framtid få dubbelt upp. För att bredda basen har Mischel också gjort studier i starkt varierande populationer och under olika tider.

”Vi fann att resultaten blev likartade för barn som lever i extremt olika miljöer och förhållanden”, skriver han.

Rikare, mer välmående. Mischel har senare följt upp hur de tidiga resultaten korrelerar med framgång i vuxenlivet. Ett tydligt mönster är att individerna som hade förmåga att vänta på dubbelbelöning också generellt har högre utbildning, högre löner och signifikant lägre BMI (kroppsmasseindex). För att kunna koppla mönstret till fysiologisk aktivitet i kroppen samlade Mischel ihop en grupp 45-åringar som ingått i Stanfordtesten som barn och skannade deras hjärnor med hjälp av fMRI, funktionell magnetisk resonans­tomografi.

”Hos de som varit bra på att skjuta upp belöningar var det prefrontala cortexområdet, som används för effektiv problemlösning, kreativt tänkande och impulskontroll, mer aktivt.”

Viljan trumfar allt. Mischel varnar ändå för att kasta yxan i sjön om man som förälder märker att de egna ungarna kräver allt, här och nu. Korrelationen finns när man generaliserar inom en population, men testet kan inte användas för att förutsäga en individs framtid.

”En del barn börjar utveckla sin förmåga att vänta från en låg nivå och blir bättre på det under årens lopp, medan andra börjar ivriga och kapabla att vänta och sedan visar sjunkande nivåer av självkontroll över tid.”

Enligt Mischel är det varken arv eller miljö som bestämmer hur vi ska lyckas med självkontrollen. I stället kan var och en lära sig att med sina tankar kyla ner den egna hjärnan när impulserna behöver kontrolleras som mest. Själv har han fått anstränga sig för att bli kvitt sitt rökberoende. För att bota sig själv använde han en minnesbild han fått av en lung­cancerpatient han träffat på Stanford­universitetet i kombination med att andas in luft från en burk med gamla fimpar och pip­rens varje gång röksuget slog till.

”Kanske lika viktigt var att jag ingick ett avtal med min treåriga dotter: hon gick med på att sluta suga på tummen om jag lovade att sluta suga på min pipa.”

Och alla de som valde vårsolen framför projektplaneringen, åt chips i soffan i stället för att motionera eller gav brorsan en fet smäll på käften? Tja, de har inga belöningar att vänta sig nu, men det var det kanske värt.

Johan Svenlin text