De amerikanska fackens existentiella kamp

Höna eller ägg? Samtidigt som fackmedlemskap har dalat I USA så har inkomstskillnaderna tilltagit och löneutvecklingen stagnerat inom arbetar- och medelklassen. Bild: Mostphotos

Polariseringen i USA gäller inte bara politiken, utan även arbetsmarknaden. Den fackliga rörelsen i USA kämpar för sin överlevnad.

I sommar väntas USA:s politiserade Högsta domstol komma med ett beslut som kan bli ett dråpslag för den fackliga rörelsen. Domstolsfallet har, liksom tidigare attacker mot fackrörelsen, finansierats av konservativa företagsledare. Fackliga aktivister menar att lobbarna på sikt kan komma att ångra ett utslag som kan leda till mer oro på arbetsmarknaden i form av vilda strejker och mer militanta krav.

Anslutningen till fackförbund har fallit dramatiskt i USA under de senaste årtion­dena. Men medlemskap bland offentligt anställda har hållit sig relativt stadigt kring 35 procent. Detta har gjort organisationer som representerar de offentligt anställda till en måltavla för en rad konservativa företags­ledare som med sina ekonomiska bidrag hoppas påverka utvecklingen.

Frågan som ska avgöras av domstolen gäller offentligt anställdas individuella rätt att vägra betala avgift till det fack som förhandlar om arbetsvillkoren.

Solidaritet. I individualismens förlovande land USA ses fram- såväl som motgång primärt som individens förtjänst och ansvar. För tillfället pågår en juridisk armbrytning kring grundlagstolkningar beträffande fackavgifter för offentligt anställda. Bild: Mostphotos

Yttrandefrihet. Mark Janus är en statligt anställd underhållsbidragshandläggare i Illinois. Han hävdar att han inte borde tvingas betala något till sin fackförening, American Federation of State, County and Municipal Employees. Han menar att fackets krav skadar delstatens budget och att hans påtvingade betalning strider mot hans grundlagsskyddade yttrandefrihet.

Liknande argument har tidigare behandlats av Högsta domstolen, men då kunde domstolens politiska sammansättning upprätthålla status quo. Republikanen George W. Bush nominerade konservativa domare. I sviterna av att superkonservativa Antonin Scalia oväntat avled 2016 blockerade den republikanska senaten president Barack Obama från att utnämna en ersättare. I stället kunde Donald Trump omedelbart efter makttillträdet utnämna Neil Gorsuch och därmed garantera en konservativ majoritet i domstolen.

Vid domstolens förhandlingar i slutet av februari ställde Gorsuch inga frågor som kan ge en föraning om hans position, men när sommarens beslut kommer och förklaras av domarnas skriftliga utlåtanden tar bedömare för givet att han kommer att lägga sin röst som de konservativa kollegorna.

Leif Bergström  text

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*