”De knepigaste frågorna är roligast”

Emma Falck har gjort tre karriärer: en vetenskaplig, en industriell och en som managementkonsult. Tillsammans med kollegorna på BCG mobiliseras hon för särskilt krävande uppdrag.

Affärslivet är alltmer turbulent, nyckfullt och darwinistiskt. Rappa förändringar och omstruktureringar ställer skoningslösa krav på anpassningsförmåga. Snabbt besluts­fattande är ett livsvillkor.

Därför fattar knappt några ledare på större bolag beslut på egen hand, utan yttre expertis. I affärslivets kulisser verkar en armé av särskilt tränade och utvalda legoknektar, managementkonsulter. Dessa kunskapsbanker stöder ledningen och föreslår åtgärder inom strategiskt viktiga och komplicerade frågeställningar som företagsstrategi, affärs-, organisations- och personal­utveckling, samt omstrukturering och resultat­förbättring.

Emma Falck

The Big Three, de tre jättarna inom management consulting brukar tillsammans kallas för MBB: McKinsey & Company, Boston Consulting Group samt Bain & Company. Tillsammans omsätter de över 16 miljarder dollar årligen. Dessa affärslivets insatsstyrkor tacklar de tuffaste problemen med kraft av de skarpaste hjärnorna. Åbobördige Emma Falck som fyller 40 i höst är precis en sådan högpresterande karriärkomet.

”Som ung gillade jag siffror, matematik och fysik. På gymnasietvåan tillbringande jag ett år i Australien där jag kom i kontakt med datorer, programmering och simulering. Tills dess hade jag tänkt att jag skulle bli läkare, sen märkte jag att ingenjör kunde vara ännu  roligare. Så jag valde att börja plugga teknisk fysik, ämnet som alla tuffa killar studerade.”

Cirka 10 procent av studiekompisarna var nämligen kvinnor, då som nu. Vid studie­starten i mitten av 1990-talet hade Tekniska Högskolan i Otnäs precis fått e-post och få kunde föreställa sig den framtida rollen hos big data och avancerad analytik.

Elitforskning. I backspegeln ter sig karriärstegen logiska: från forskning i beräkningsfysik vidare till konsultvärlden, sen ansvarsfulla uppgifter på Kone i Kina och nyss tillbaka till konsultvärvet. Studier i teknisk fysik ger goda färdigheter att tackla stora, invecklade utmaningar samt att förstå proportioner.

Men till en början var karriärdrömmen renodlat akademisk: en professur. Falck doktorerade i beräknings­fysik 2005.

”Jag fick en postdoc-fellowship för att idka toppforskning vid Illinois Urbana Champaign-universitet, de är världens duktigaste på simuleringar i bio­fysik.”

I närapå två är studerade Falck tillsammans med 18 olika nationaliteter biologiska system på cellnivån. Hennes finländske man hade en fellowship vid samma universitet, tillsammans stortrivdes de i den stolta och internationella amerikanska campusvärlden.

Makt. Att kommunicera på ett tydligt och engagerade sätt ger en makt som man annars inte skulle ha, utgående från den formella positionen, erfar Emma Falck.

Akademisk forskning på elitnivå utgör ingen tillbakalutad livsstil – verkligheten står i skarp kontrast till dåvarande finansminister Alexander Stubbs uttalade 2015 om att det finns tre skäl för att vara professor: nämligen ”juni, juli och augusti”.

”Det är precis lika hektiskt och samma jobbtempo som toppforskare, managementkonsult eller högsta chef på ett bolag.”

Av helt andra orsaker började Falck småningom tvivla på framtiden som forskare.

”Det jag gillar mest är att skapa resultat under svåra omständigheter med stor tidspress, tillsammans med kollegor. Jag vill helst se synliga förbättringar inom 2–3 månader. Trots att vetenskaplig forskning präglas av duktiga, ambitiösa människor saknade jag en mer dynamisk och social miljö.”

Torsten Fagerholmtext

Karl Vilhjálmssonfoto

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*