Airbnb: I trappuppgångarna springer turister och förargar hederligt ”vanligt” folk, bostadspriserna skjuter i höjden, ortsborna har inte längre råd att bo i stan, den lokala matbutiken svämmar över av förvirrade resenärer som inte talar språket, stadsbilden förändras, krog-priserna stiger …

Rom? Barcelona? Eller kanske Berlin? Jepp. Men också  ….  Rovaniemi.

Ja, här sitter vi i södra Finland och vräker oss i skumpa på krogen, slår oss för bröstet och tänker att aj, aj vad Helsingfors är trendigt och domkyrkan är ju snygg och Sibeliusmonumentet, yeah, that’s the thing.

Samtidigt, åtta timmar med tåg norrut, funderar man på allvar hur Rovaniemi – ordinarie population 62 000 – ska kunna bjuda på hållbar turism året runt. Att det inte ska bli för smockat, att det genuina inte får utplånas och att julgubben inte får bli för kommersiell.

”Man får flera hundra euro per natt för sin lägenhet via Airbnb” skrockar en kille på krogen på Koskikatu. Jag skrockar med honom. Bra joke. Tills jag kommer hem och kollar upp det. Visst, det finns också mycket billigare lyor, men har du en stor lägenhet med flera sängar är det många som tar 300–500 euro. Per natt.

Hard Rock Hallejujah.

För mig har Rovaniemi alltid bara varit en etapp på resan till fjällen i norr. Rovaniemi är liksom Kvasi-lappland. Julgubbsland. Staden som tyskarna brände ner. Så när jag med de fördomarna i bakhuvudet frågar en turistchef ”Vad gör turisterna egentligen här” (underförstått: här finns väl inget att göra) blinkar hon inte ens. Hon bara konstaterar torrt: Rovaniemi kan erbjuda mer än 400 olika upplevelser i omgivningen. Sen börjar hon räkna upp:

Fatbiking, bastubad i midnattssolen, rensläde, snömobil, hälsa på julgubben, vaksimning, terrängskidning, djurparksbesök, huskysafari, ridning, isklättring, norrskenssafari, guldvaskning, jul på lande, en dag på en isbrytare, middag hemma hos en ortsbo, pilkning, bärplockning …

Jag tappar hakan. Det slår mig att här säljer de ju verkligen det tidlösa Finland. Ren luft, rent vatten, djur-livet, tystnaden, vidderna. I turistförpackning, visst, men ändå.

Turistmassorna har (lyckligtvis) inte tid, och framför allt inte kunskap eller lust, att yra på kalfjället med kompass runt halsen och macka och termos i ryggsäcken. Men nästan alla turer de deltar i är ändå inspirerade av tanken om Finland som det otämjda naturparadiset där vi lever på naturens villkor.

Detta Finland är naturligtvis på sätt och vis en myt. Men det är en härlig myt. Inte mera fejk än strandliv i Thailand, cava i Barca eller djursafari i Sydafrika.

Och när jag blickar omkring mig på det blåa ljuset, det djupa snötäcket, de icke-saltade trottoarerna slår det mig att perhana, det är ju faktiskt så här jag vill ha mitt Finland. Sago-Finland där isbjörnarna nästan vandrar på gatorna.

Eftersom detta är en affärstidning ska du till sist få ett gratis investeringsråd: Köp en tvåa i Rovaniemi. Tipsa dessutom din adertonåring om att det för språkkunniga finns jobb – massor av jobb – och ett universitet i Lapplands Paris.

För oss som blir kvar kommer nämligen skumpan snart att stocka sig i halsen och vi förvandlas till bakåtsträvande kusiner från periferin. För det är Rovaniemi som är grejen.