”Detta är kapitalism”

Blir nästa sociala rörelse de ”oanslutna” som likt hippies för 50 år sedan flyr konventionerna och kopplar loss från webben? Eller har designerdrogerna – sociala medier – redan segrat?

Sociala medier är som vilken drog som helst. Mat, dofter, positiva känslor, sex – eller en plingande röd statusuppdatering (färgen är ingen slump): vår hjärna belönar oss med dopamin i jakten på snabba kickar. Då vi nekas vår dos så drabbas vi av abstinens och blir tvära.

Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.

Sociala medier är kemiskt beroendeframkallande och drar nytta av samma mekanismer som triggar spel- eller drogberoende. ”Det förändrar vår demokrati, vår förmåga att föra de samtal och ha de relationer som vi vill ha med varandra”, säger Tristan Harris, tidigare ”designetiker” vid Google till The Guardian.

Ta en titt runt på stan eller i köpcentret. Hur många har blicken fastklistrad vid skärmen, den digitala naveln? Hur många par och familjer på restaurangen petar på mobilen snarare än umgås? I lekparken är föräldrarna fysiskt närvarande men signalerar mental frånvaro.

I februari är det 14 år sedan Facebook grundades. Under 2007 slog tjänsten igenom i Finland. I en enkät för Iltalehti i oktober samma år avfärdade 82 procent av 2 500 respondenterna tjänsten som ”onödig”. Ännu i februari 2008 skrek kvällstidningsrubrikerna ut: ”Fjolårets Facebook-boom är förbi, hajpen självdör”. Så blev det inte.

Har vi råd att betrakta sociala medier som ett harmlöst tidsfördriv? Hur sunt är det att konstant kittla egot och jaga omedelbar social bekräftelse? Somliga, främst det äldre gardet, var skeptiska från dag ett och valde bojkott. Andra tvingades å yrkets vägnar doppa tårna i sociala medier. Merparten, speciellt bland unga, uppfattar inte reklam som påträngande – och förmår inte urskilja den från redaktionellt innehåll.

Moderna ’designerdroger’ som Facebook, Instagram, Snapchat, Youtube och Twitter är designade för att utnyttja våra psykologiska sårbarheter. Det är inte direkt av ondo att använda psykologiska knep för att bygga ett starkt användarengagemang – det handlar ju om kapitalism. I klartext: uppmärksamhet, reklam och konsumtion.

Roger McNamee, en riskkapitalist som tidigt investerade i Google och Facebook, ser smarttelefonen som en kulturell vändpunkt som har trissat upp insatserna i uppmärksamhetskapplöpningen.

”Facebook och Google hävdar – riktigt nog – att de ger användarna vad de vill ha. Detsamma kan sägas om tobaksföretag och droghandlare ... Uppmärksamhetsekonomin stimulerar utvecklingen av tekniker som griper tag i vår uppmärksamhet. Därigenom prioriterar vi våra impulser framom våra avsikter”, säger han till The Guardian.

Sociala medier matar våra hjärnor med sensationer och dopaminrus. Vi undviker allt som innebär friktion, långsamhet och eftertanke. En dynamik präglad av accelererande effektivitetsjakt förvränger vår demokratiska process, våra värderingar och föreställningar. Vem har tid för det rationella, långsamma, balanserade och nyanserade? Medievärlden och beslutsfattandet lever av upprördhet, negativa känslor, ytliga hotbilder och underhållningsfaktorn.

Silicon Valley och startup-entusiaster har – välmenande men tanklöst – konstruerat hypereffektiva system som styr vår uppmärksamhet och våra konsumtionsmönster. Med ett klick eller fingersvep lämnar vi ut oss själva. Allt är så behändigt, gratis och ”socialt”.

Kontrollmekanismerna saknas och regleringen håller inte jämna steg då världens skarpaste hjärnor listar ut hur vi ska lockas att fördriva alltmer tid online. Den logiska samhällsutvecklingen blir då åsiktsbubblor, xenofobi, brexit, Trump och – kanske – kärnvapenrobotar som lanseras via Twitter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*