Vi lever farligt. Varje rapport om ett livsmedels eller en ingrediens välsignelser versus livsfaror stöter på patrull antingen strax efter publiceringen, eller senast efter en akademiskt rimlig tid. Fienden har ruckat variablerna och drämmer till med en lika övertygande sankskjutning, undertecknad av en lika imponerande samling långa namn och krångliga titlar. Följ med sen, den som vågar. Risken finns att man likt näbbmusen rätar på benen i pur stress och ångest.

Hälsa och välfärd är en på tok för allvarlig sak för gemena män och kvinnor att meka självsvåldigt med. Frisk ska man vara under ansvar, enligt statens officiella hälsorekommendationer, som nyligen uppdaterades. Man får väl anta att Hälso- och välfärdskommissionen i det stora hela bryr sig om hur vi mår. Ett friskt folk sparar vårdutgifter och jobbar bättre… de som har jobb, vill säga. Egentligen är det inte heller skit samma hur de arbetslösa mår. Fast man har haft den dåliga smaken att bli utsanerad, medelålders, långtidsarbetslös och socialt exkluderad (Ja, det heter faktiskt så!) ska man förstå att måna om hälsan.

Experternas välgrundade teser och antiteser om fetter, fibrer, vitaminer, kolhydrater och kolesterol studsar som superbollarna i Strömborgska skolans korridorer på det glada 1970-talet. Vi mörkermänniskor lider D-vitaminbrist, tillskott rekommenderades och följdes. Det tände, sa pyromanen. Gammal och ung mådde bättre, infektionssjukdomarna minskade, jämte medicinbehovet. Det ledde till krisberedskap bland medicinfabrikörerna och PR-kvacksalvarna. Se, medicin är business, ingen välgörenhet. Nyss meddelades, att vi klämmer i oss för mycket D i form av näringstillskott. Va’falls?

Kolesterol heter ett annat spöke som hälsogangstrarna har skrämt oss vansinniga med. Våra föräldrar jämrade sig efter varje granskning då kolesterolmätaren visade röd alert, hur hälsosamt patienten än försökte leva. Nå, din ende vän doktorn gav piller och en faktura, drömmande om nästa sommars nya, större segelbåt. Senare forskning har visat, att kolesterolhysterin ledde till direkt livsfarliga medicineringar.

Fetter och kolhydrater i X antal kombinationer är ett ymnighetshorn för bägge lägrens experter. Gammaldags smör och fläsk proppar artärerna, basunerade det sorglustiga Nordkarelen-projektet som glatt negligerade det efterkrigstida explosionsartade sockerglufsandet, det vill säga raffinerat spannmål.

Följden var en lukrativ business med 0-produkter. Vitt vatten såldes som fettfri mjölk, blekgula bitar som liknade, luktade och smakade tallsåpa (men inte dög att tvätta mattor med) benämndes mager ost. Moderna viktvaktande mödrar serverade parvlarna samma sak på bullaskivan. Snart uppdagades, att ungar som växte utan fördelaktiga fetter blev lite… nå, konstiga i huvu’, vände bobollsmössan bakfram, köpte 10 nummer för stora jeans, blev lättretliga, förlorade talförmågan och kunde bara uttrycka sig med ljudet ”vittu” i olika tonfall.

Det tragikomiska är, att ingen expert någonsin kan ha fel eftersom forskningsvariabler riggas. Finansiärerna och medietäckningen fixar trovärdigheten. Vi konsumenter (läs: försöksdjur) får försöka leva så gott vi kan tills döden inträder.

Saliven Gustavsson text