”A pessimist is someone who thinks it’s gonna rain. Well, I’m already soaked”.

Leonard Cohen-citatet beskriver ganska väl tillståndet i den europeiska ekonomin och sentimentet hos dess invånare. Det förklarar också den fina utvecklingen på de europiska börserna under året. För hur man än vänder och vrider på det är förutsättningarna för börsrally oftast som allra bäst när alla redan är pessimister. Minsta lilla positiva indikation blir till en glad överraskning för börsens aktörer.

Mest hoppfull – eller minst bekymmersam – är situationen i Tyskland. Landet bär just nu den europeiska ekonomin. Hittills har Tyskland lyckats över förväntan, men opåverkad av skuldkrisen är ingen, allra minst någon som har så stökiga grannar. Och de senaste siffrorna är inte särskilt uppmuntrande.

Tyskland har, i likhet med Finland, allt som Grekland saknar: hanterbara skulder, ett produktivt näringsliv och en framgångsrik exportindustri.

Fordon, läkemedel och verkstadsprodukter är exakt det som framväxande ekonomier österut söker efter, och tyskarna insåg snabbt potentialen. Precis som finska företag var de tidigt ute med både outsourcing av produktion och upptäckter av nya marknader. Framgångarna lät inte vänta på sig.

Parallellt med det tyska verkstadsundret agerade hushållen återhållsamt. Spara i stället för att slösa var devisen. På det viset undviks bubblor. Trots de stora realekonomiska framgångarna under de senaste tio åren har till exempel huspriserna stått stilla. En lägenhet i Helsingfors kostar tre gånger så mycket som en motsvarande i Berlin.

Och till skillnad från oss nordbor har tyskarnas hushållsskulder inte ökat i relation till inkomsten. Det ska vi vara glada för eftersom det framöver möjliggör en konsumtions­ökning som kommer fler till gagn.

Sedan 2005 har arbetslösheten fallit från 12 procent till strax under 7 procent som ett resultat av avregleringar, små löneökningar och flexibla fackföreningar som accepterade lönesänkningar när världsekonomin paralyserades 2008–2009. Kostnadsutvecklingen för företagen har varit sällsynt gynnsam.

Oftast leder lägre arbetslöshet till ett minskat sparande när hushållen känner sig mer komfortabla med den egna ekonomiska situationen. Det har vi sett i Finland och Sverige efter 1990-talskrisen. Ännu har det inte skett i Tyskland, men om arbetslösheten ligger kvar på rekordlåga nivåer kommer tyskarna i slutändan att spara mindre. Det kan dröja ett tag till, men förutsättningarna för ökad handel är goda.

Det utgör en enorm möjlighet för alla företag som är exponerade mot tysk privatkonsumtion, och där har vi i Norden många bra kandidater. Omvänt kan man se den välfyllda sparbössan som en buffert vid sämre tider. Det ska mycket till för att tyska hushåll plötsligt börjar spara ännu mer efter det strukturella fallet i arbetslöshet.

Med en väloljad exportmaskin och en balanserad privatekonomi är slutsatsen klar. Det finns inget annat land i västvärlden med samma potential som Tyskland. Och det blir inte sämre när exportvarorna kan reas ut med den svaga euron. Det är mumma för BMW, BASF, Siemens och de andra jättarna.

Tyska framgångar är också viktiga för övriga Europa. De skulle dessutom utgöra ett bevis på att strategin är den rätta. Ett exportinriktat näringsliv som drar nytta av tillväxtländerna i framför allt Asien är framgångsreceptet. Det gäller för Tyskland och i lika hög grad för Finland.

Nu handlar det bara om att inte låta höstregnet skymma sikten.

Henrik Mitelman

Stockholm