Guldgrävaren på soptippen

Doktorand. Nils Johansson, doktorand på avdelningen för industriell miljöteknik vid Linköpings universitet, framför en hög presumtivt guld på Tekniska Verkens soptipp i Linköping.

I stadsmiljö och på soptippar finns outnyttjade metaller för mångmiljardbelopp.

Dessa bortglömda skatter kan bli ett miljövänligt komplement till gruvdrift. Det menar Nils Johansson och hans kollegor som bland annat studerat soptippen i Linköping.

”Det finns lika mycket metaller ovan jord som i de geologiska reserverna i marken!”

Med försiktiga steg kryssar doktoranden Nils Johansson omkring bland rostiga hästskor, kugghjul, spikar och knivar på Tekniska Verkens anläggning i Linköping.

Soptippen är vidsträckt och överallt reser sig stora avfallshögar mot skyn. Ja, många är nog snabba att beteckna metallskrotet här som just avfall. Men inte Nils Johansson. Sedan fyra år arbetar han tillsammans med doktorandkollegerna Björn Wallsten och Per Frändegård vid Linköpings universitet med ett forskningsprojekt som de lite skämtsamt kallar för ”alternativa gruvor”.

Deras akademiska arbete handlar om att analysera och kartlägga de enorma metallresurser som finns runtomkring oss i samhället, bland annat i form av deponier på soptippar och urkopplade kopparkablar under våra städer. Metaller som idag inte återvinns i någon högre utsträckning men som i framtiden kan bli ett alternativ, eller åtminstone ett komplement, till dagens gruvdrift.

”Vi ser både miljöfördelar och sociala fördelar. Gruvnäringen skapar ofta markkonflikter, kräver mycket energi och kan i värsta fall, vilket historien visat, leda till kolonisering och krig. Jag tror vi måste förändra vår traditionalistiska syn på var resursbaserna till metallerna finns”, säger Nils Johansson.

Politisk olönsamhet. Att stater ännu inte fått upp ögonen för de potentiella guldgruvorna har sina orsaker. Eftersom depåerna på soptippar ofta består av blandade metaller såväl som annat avfall är det inte alltid lönsamt att utvinna dessa.

”Vad som är lönsamt påverkas även i allra högsta grad av politiken. Ett gruvbolag kan lägga alla rester på en deponi utan att betala skatt. Återvinningsindustrin å andra sidan måste betala skatt för sitt avfall”, säger han.

Den politiska obalansen i Sverige har Nils Johansson studerat närmare i en vetenskaplig artikel som publicerades i tidskriften Resources Policy.

Ett exempel är att gruvsektorn har lägre koldioxidskatt och lägre energiskatt än återvinningssektorn. Det politiska stödet till gruvsektorn kan enligt Nils Johansson värderas till runt 30 miljarder kronor per år medan återvinningssektorn endast får några få miljoner i forskningsanslag.

Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!

Johan Joelsson, Jonatan Jacobson   text

Jonatan Jacobson bild

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*