Människan är konformistisk. De som är modiga nog att inte vandra i andras fotspår kallar vi först galna, sedan pionjärer.

Hajpvarning! En googling av ”innovation” ger 390 miljoner resultat. Hur uppstår kommersialiserbara eller värdeskapande uppfinningar, konkret?

Äkta, fördomsfri kreativitet genomsyrar småbarns spontana lek. Min 1,5-åriga dotter spanar en trafikkon, rusar fram och trumpetar helhjärtat. En vuxen som gör lika avfärdas som berusad, töntig eller rubbad.

För ett barn finns inga dumma frågor, inga absurda tankesprång. Ett barn ställer cirka 100 frågor dagligen. Men vid 10 fyllda har årtal av påbud om förväntat beteende satt sina spår hos de flesta. Skolan belönar papegojaktigt framspottande av entydiga svar. Sällan uppmuntras vår förmåga att ifrågasätta, utmana, vända upp och ner på begrepp samt omgivningen.

Vad kännetecknar vuxet beteende? Ansvarstagande, hänsynsfullhet – tyvärr också självmedvetenhet, hämningar, rädsla att misslyckas. Vi tar det säkra före det osäkra. Intressebevakare bekämpar politiskt obehagliga innovationer. Det outforskade, inom konsten såväl som inom näringslivet, brukar först bespottas eller ignoreras för att sedan långt senare bli mainstream.

3Ms självhäftande post it-lappar föddes av ödets nyck då en anställd försökte skapa ett superlim. Ingen brydde sig om idén. Årtal senare kom en kollega på att använda limmet på små bokmärken. BBC:s globala hit, igenkännings- och kontorshumorserien The Office, skapades av en slump då en nyanställd föreslog ett alternativt bruk av pengar reserverade för en utbildningsfilm.

Innovatörer dyker upp från oväntade håll, bland outsiders. Etablerade företag finjusterar existerande affärsmodeller, skyddar kassaflödet och jobbar i silon. Extern expertis och yttre idéer ses som hotfulla, speciellt ifall de kannibaliserar existerande affärer. Få bolag diversifierar, jobbar parallellt med initiativ inom okända domäner.

Byråkrati, stela strukturer, intern rivalitet, statisk repetition, strikt planering, budgetering och utvärdering – dessa är innovationens fiender. Vännerna heter slumpen, sidospår, spontanitet, dynamik, oväntade infall – precis sånt som kan vara hotfullt.

Att lyssna för noga på existerande kunder kan vara farligt, folk ju vill oftast ha mer av detsamma. Även om de saknar variation så förblir de inkapabla att formulera alternativen. ”I know it when I see it.” En restaurangkund kan ogärna förväntas författa menyn. Ändå vill vi serveras överraskningar, sådant vi inte visste att vi vill ha (eller veta).

Kreativitet mår bra av kulturkrockar och konflikter. Nirvanas skrikiga halvpunk med superb produktion och mördande refränger var ett perfekt motgift till Michael Jackson år 1991. Men affärsvärlden strävar otåligt efter mätbarhet, likriktning och snabba cash. Banbrytare verkar både disciplinerat och lekfullt: antingen har de inget att förlora eller så har de råd att bränna pengar.

För varje hit krävs hundra misslyckade, smågalna experiment. Innovativa bolag lyssnar på fabriksgolvet. All visdom vilar inte hos cheferna, styrelsen eller ägarna. Framgångsrika innovatörer har fingret på pulsen gällande svaga signaler och motkulturen.

Det finns inget garanterat recept för blockbusterfilmer, spel, musikhits, eller killer applications. Clash of Clans, Viagra och Iphone är värdefulla precis eftersom de är (eller var) annorlunda.

Fruktbara idéer frodas i miljöer präglade av flexibel attityd, öppenhet och ödmjuk vilja att lära sig. Lekfullhet + nyfikenhet + passion + mod + fördomsfrihet = innovation. Ibland. Byråkratisk korporativism och diverse arbetsgrupper är innovationens antites.

(Fotnot: en memento mori om skadlig innovation. Inom finansvärlden har komplexiteten blivit alltmer okontrollerbar då back office knappt längre begriper vad front office håller på med.)