Kreativitet och slaveri

Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.

Mellan 1812 och 1814 ålade Storbritannien dödsstraff åt personer som slog sönder mekaniserade vävstolar. De så kallade ludditerna, huvudsakligen hantverkare, saboterade textilmaskinerna, som representerade både frigörelse och prekarisering. Denna industriella revolutionens motreaktion drevs av desperation och oförmåga att anpassa sig.

Idag framstår ludditerna som en bakåtsträvande dödsryckning. Samtidigt står robotrevolutionen vid tröskeln, tjänstemännen är i riskzonen. Automatisering och artificiell intelligens tar över. Förutsägbara och monotona rutinjobb är utrotningshotade. I första hand ryker tunga, smutsiga och farliga jobb. Därefter automatiseras tankejobb. Står vi inför massarbetslöshet, då också kognitivt arbete blir överflödigt?

Vi lever i utvecklingsoptimistismens tidevarv. Få ifrågasätter teknikens utveckling. Men hur reagerar du, ifall du plötsligt förpassas från vinnarlaget till förlorarna? Väcks en konservativ reflex, eller lovar du att anpassa dig utan att knorra?

Teknologin blir billigare och snabbare, allt fler yrken blir omkörda. Självkörande bilar och bussar tar människor och varor från A till B, utan att behöva vila, och med låg risk för olyckor. Knappt någon besättning behövs vid Rolls Royces obemannade drönarfartyg. Utvecklingen skonar inte heller oss kontorsjobbare, som sitter och klickar framför skärmar.

Läkare, ekonomer, jurister, programmerare och journalister drabbas. En algoritm kan blixtsnabbt identifiera mönster, korrelationer och avvikelser ur oceaner av data och text. IBM:s superdator Watson (som 2011 vann frågesporten Jeopardy!) kan absorbera nya forskningsrön oändligt snabbare än mänskliga läkare: datorns lungcancerdiagnoser är nästan dubbelt så träffsäkra. Då all medicinsk forskning och erfarenhet laddas upp på molnet och struktureras, uppstår fördelar som ingen människa kan tävla med.  Dessutom finns datorer som komponerar musik som låter ourskiljbar i mänskliga öron.

Låglönejobben i Asien blir allt dyrare. Foxconn, världens största tillverkare av elektroniska komponenter (Apples hovleverantör), ersätter människor med robotar vid låglönefabrikernas löpande band. Robotshop istället för sweatshop.
Aktiemarknaden styrs av robothandel, med minimala mänskliga ingrepp. Pappersjobb och rapportering sker halvautomatiskt. Mekaniska hjärnor ersätter våra händer och gråa celler, också inom kunskapsintensiva jobb.

Utveckling sker ofta i språng. Nyskapande idéer och metoder öppnar nya marknader och raderar gamla; omdefinierar talang och dess värde. Detta är kreativ förstörelse. Lågproduktiva jobb och svaga företag stupar, specialiseringen ökar.

Den arbetslöse akademikern har kanske slutat anta att livet automatiskt blir bättre tack vare teknologi. Ett liv utan jobb, ordning och rutiner saknar sammanhang och mening.

Vi har inget val: vi måste prioritera kunskap, springa för livet för att hållas kvar nära toppen av Maslows behovshierarki.

I videoklippet ”Humans need not apply” jämför den Londonbaserade Youtube-bloggaren CGP Grey människans roll i nuläget med hästens situation i början av 1900-talet. Fordon och maskiner drivna av olja, ånga och elektricitet gjorde hästen överflödig, för gott.

Genom kreativitet, intuition och relationer kan människan försöka särskilja sig ur mängden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*