Ny teknik: drivkraft eller broms för förändring?

Jag är fascinerad av hur teknik skapar ett behov för ytterligare teknik. Ett bra exempel är automatisk påfyllning av produkter i ett snabbköp. Varje gång en kund köper en vara kan man räkna ut hur mycket det finns kvar på hyllan, och ifall det behövs påfyllning.

Jan Holmström är professor i industriell ekonomi vid Aalto-universitetet.

Det både låter och är enkelt, tack vare streckkoden på förpackningen som avläses i kassan. Men för att det hela ska fungera behövs också lösningar för att planera vilka produkter och hur mycket av dem man ska ha i hyllan, samt för att kontrollera hur mycket varor det faktiskt finns på hyllan vid varje given tidpunkt.

I dagsläget då allt flera företag och branscher har ambitionen att digitalisera, upprepas fenomenet där ny teknik som skapar behov för ytterligare ny teknik. Vad händer då behovet av ny teknik kan uppfyllas? Och omvänt: vad händer då det inte är möjligt?

Teknikdriven förändring. Då behovet av ny teknik för att införa ny teknik kan tillfredsställas är resultatet förändring. Till det bättre för en del aktörer och till det sämre för andra. Låt oss återgå till exemplet med snabbköpet för att få en uppfattning om detta fenomen. De av oss som handlade i 1980-talets snabbköp minns kanske att varje handel var den andra olik, samt att K-kedjans handlarledda butiker var klart bättre än S-gruppens kooperativt ledda.

Finland gick igenom en teknikdriven förändring på 1990-talet, då S-gruppen inledde central planering av sortiment och hyllbilder i sina snabbköp. Detta medförde att möjligheten till ny automatisk påfyllnadsteknik, med påföljande förbättringar i både kostnadseffektivitet och logistik.

K-kedjan hade svårt att införa effektivare logistiska lösningar baserad på automatisk påfyllning, så länge de inte var redo att avstå från sina handlar-ledda snabbköp, men detta bromsade inte andra aktörer i branschen. På ett decennium körde utmanaren förbi den forna branschledaren.

Teknikbromsade branscher. Vi kan också hitta exempel på branscher där ingen enskild aktör kan införa alla nödvändiga tekniska lösningar själv. I denna situation bromsar ny teknik möjligheten till förändring, i stället för att driva förändring.

Bruket av 3D-design, eller BIM (Building Information Modeling) i byggbranschen illustrerar fenomenet. Stora och komplexa byggnader utförs som projekt. Om en enskild aktör vill införa nya och mer effektiva arbetsmetoder baserade på BIM så blir det svårt. Denna aktör är ju beroende av att uppdrags-givare och andra aktörer inför tekniken för att skapa behövlig input. Och även om man framgångsrikt lyckas utnyttja BIM i ett projekt så är det ingen garanti att det lyckas igen nästa gång. Slutresultatet är att ingen aktör är speciellt intresserad i teknikdriven förändring.

Behovet av ny teknik för att införa ny teknik har blivit en bromskloss. Samtidigt har produktiviteten i byggbranschen som helhet knappt stigit under de senaste 40 åren. Enligt The Economist (7.8, Efficiency eludes the construction industry) är över 90 procent av världens byggprojekt försenade eller lider av överskriden budget.

Inom delar av byggbranschen, såsom enfamiljshus, har enskilda företag framgångsrikt kunnat genomföra en teknikdriven förändring själv, eller med ett litet antal samarbetspartners. För branschen som helhet kanske nya organisationsmodeller såsom alliansmodellen kan bidra till att minska på teknikbromsen. Med inspiration från projekt i till exempel Australien och Kalifornien har man också i Finland via alliansmodellen utfört framgångsrika infrastrukturprojekt där många partners i samarbete kunnat ta i bruk ny teknik med bra effekt.

Reality check. När vi ställs inför visioner om hur en ny teknik kommer att revolutionera en bransch kan vi göra en snabb bedömning av trovärdigheten, en verklighetskontroll, med hjälp av några enkla frågor. Vilken annan ny teknik krävs, och vem är det som skall tillfredsställa detta teknikbehov?

Är svaret på båda frågorna en och samma aktör så kan vi förhålla oss mer positivt till visionerna om förändring. Krävs det däremot att många olika aktörer investerar i nya lösningar finns det skäl minnas fallen där ny teknik blir en broms till förändring. Om ny teknik för att förbättra existerande verksamhet också kräver att andra parter – för våra behovs skull – inför ny teknologi, så uppstår en bromskloss. Vi kan införa något nytt för vår del, men nyttan förblir begränsad tills andra också hakar på och gör sin andel.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*