Platt som en pannkaka

Förlorad visdom. Att grekisk och romersk kunskap gick ’förlorad’ under den ’mörka medeltiden’ är en modern myt. Likaså uppfattningen att människan trodde att jorden var platt. Foto: Tumblr

Att medeltidens människor inbillade sig att jorden är platt är en modern skröna.

Det råder en seg uppfattning om att man under medeltiden skulle ha fantiserat om att jorden är platt, med risk för att segla över kanten på världshaven där vattenfallen störtar ner i avgrunden. Den så kallade ”upptäckten” att jorden är rund har tillskrivits bland annat Christofer Columbus (1451–1506) och Tycho Brahe (1546–1601). Men antikens världsbild byggde entydigt på att jorden är rund.

Redan på 500-talet f. Kr., på Pythagoras tid, anade man sig på till jordens sfäriska form genom att observera månens faser. Detta styrktes av Aristoteles genom astronomiska observationer. Och som varje sjöfarare vet skådas masten först när fartyg dyker upp vid den fjärran horisonten.

Ekvatorns omkrets beräknades nästan helt korrekt redan på 200-talet f. Kr. av vetenskapsmannen Eratos­thenes i Alexandria. Han observerade att solen stod i zenit mitt på dagen vid sommar­solståndet i Syene i södra Egypten, medan solskenet vid samma tid föll i 7,2 graders vinkel mot lodlinjen i Alexandria, drygt 800 km i norr. Då vinkeln är 1/50 av cirkelns omkrets estimerade Eratosthenes på en omkrets på 39 690 kilometer för jordklotets del.

Även Dante Alighieris (1265–1321) Divina Commedia utgår från att jorden är rund. Titta in i vilken medeltidskyrka som helst, till exempel i Uppsala: jorden avtecknas som sfärisk.

Hörsägen. Roten till den moderna myten om den gamla föreställningen kan spåras till folklore. Den amerikanske författaren Washington Irving kokade (1828) för spänningens skull ihop en populärhistorisk, fiktiv scen med ett kyrkomöte fullt av efterblivna teologer som propagerade om jordens platta form strax innan den heroiske Columbus seglade västerut.

Tanken om framsteget, att folk var dummare förr, propagerades av renässans- och upplysningsmänniskan, speciellt under sekulariseringen 1870–1920.

Medeltiden utmålades som mörk och oupplyst med förföljelser av vetenskapare. Detta påhitt utgjorde effektiv ammunition för darwinister som bekämpade stockkonservativa, kreationistiska teologer som vägrade släppa sina dogmer om skapelseberättelsen. Frågan har dessutom blandats ihop med kyrkans försvar av en geocentrisk världsbild, uppfattningen att jorden befinner sig i centrum av universum, som försatte Galileo Galilei inför inkvisitionen 1633.

Myten har förstärkts av senare års missförstånd av syftet med de medeltida schematiska världskartorna, mappae mundi, som endast visar platta landmassor men inte är avsedda att utgöra några navigationsinstrument. Dessutom var de i allmänhet orienterade med öster högst upp.

Lärdomen, som alltid: dubbelkolla källorna, tro inte på auktoriteter eller rykten, lita inte ens på upplysningsmän. I gamla testamentet talas för övrigt om ”jordens fyra hörn”.

Torsten Fagerholm text