Syndaktier

Karl Felixson är universitetslärare i finansiell ekonomi vid Hanken i Helsingfors, specialiserad på företagsvärdering, företagsköp och -fusion samt investerarbeteende.

Socialt ansvarsfullt investerande har blivit allt populärare under det senaste decenniet.

Kapitalet i socialt ansvarsfulla fonder i USA uppgick till 3,7 miljarder dollar år 2013, enligt Forbes. Medieuppmärksamheten har vuxit i takt med det ekonomiska intresset för dessa produkter.

Samtidigt har intresset varit ringa för motsatsen, det vill säga företag som framställer produkter eller tjänster som kan anses oetiska.

Vad är oetiskt? Definitionen är givetvis inte svartvit. Termen syndaktier (sin stocks på engelska) har omfattat framförallt tobak, alkohol, hasardspel och vapen, inom den akademiska litteraturen. Förutom dessa har även kärnkraft samt bioteknik klassificerats som oetiska av vissa skribenter.

Syndaktier är intressanta eftersom forskningen tyder på att dessa företag överavkastar i förhållande till sin risk. Med andra ord presterar de bättre än andra bolag i snitt, då man beaktar risknivån.

En uppmärksammad studie på marknaden i USA (1926-2004) visar att syndaktier, i detta fall tobak, hasardspel och alkohol, överavkastar cirka 5 procent per år, i förhållande till sin risk. I annan studie som omfattade 21 länder under perioden 1970-2007 dokumenterades en genomsnittlig årsavkastning för syndaktierna (de tre ovannämnda grupperna samt bioteknik, vuxenunderhållning och vapen) på 19 procent.

Under motsvarande tid presterade de valda marknaderna i medeltal 7,9 procent per år. Under dessa 35 år lyckades marknaden i genomsnitt endast slå syndaktierna under två år.

Förutom de två nämnda studierna finns ett antal andra undersökningar på området. De stöder alla uppfattningen att syndaktier är synnerligen lönsamma i förhållande till risken.

Fonden ”Vice Fund” som investerar globalt använder forskningsresultaten som grund för sin verksamhet. Strategin går ut på att investera i flygindustri, försvar/vapen, tobak, alkohol och hasardspel.

Fonden inledde sin verksamhet år 2002 och har fram till februari 2014 avkastat cirka 190 procent. Under motsvarande tid har till exempel S&P 500-indexet stigit cirka 110 procent.

Risken förklarar inte överavkastningen hos syndaktier, som noteras ovan. Möjliga orsaker till den större relativa lönsamheten är åtminstone: 1) oetisk verksamhet är monopolistiskt, 2) all risk har inte beaktats/realiserats, samt 3) aktierna ogillas av investerare/analytiker.

Dessa branscher har ofta inträdesbarriärer på grund av att samhället vill kontrollera verksamheten (till exempel tobak, alkohol och hasardspel).

Förutom direkta barriärer som upprätthålls av samhället kan även ekonomiska barriärer existera. Till exempel kan kostnaderna för att ta fram nya vapensystem vara höga. Inträdesbarriärerna resulterar i att företag som verkar inom dessa branscher många gånger kan upprätthålla en överstor vinstmarginal, på grund av brist på konkurrens.

En annan möjlig orsak till att vi kan iaktta överavkastning hos syndaktier är att risken inte uppskattas korrekt. Dessa företag har på grund av sin verksamhet en hög risk att råka ut för antingen förlorat rykte eller massiva skadestånd.

Förlorat rykte innebär att företaget, kanske oförtjänt, förknippas med negativa nyheter som leder till att kursen rasar. Risken att tilldömas massiva skadestånd förekommer i många länder. Dessa risker är inbakade i de förväntade avkastningarna, och ifall riskerna inte realiseras i förväntad utsträckning blir avkastningen högre än förväntat.

Den tredje, och mest omfattade, förklaringen är att syndaktier inte är omtyckta av investerare och analytiker.

Analytiker förser investerare med information beträffande eventuella köpobjekt. Ifall dessa företag inte analyseras kommer investerarna att sakna information att basera sina köpbeslut på, varmed aktierna tenderar att ignoreras.

Ifall syndaktier å andra sidan inte gillas av placerare leder det i praktiken till att investerare kräver ett premium, en extra belöning, för att hålla dessa aktier. Resultatet blir att denna grupp av aktier ser ut att överavkasta i förhållande till övriga, eftersom måtten som används för att beräkna prestation inte beaktar detta premium.

Oberoende av varför syndaktier överavkastar i förhållande till sin risk kvarstår faktumet att dessa aktier har överavkastat historiskt. Det är givetvis ingen garanti för att så sker även i framtiden. Personligen tror jag dock att så kommer att ske. Historiskt sett har det lönat sig att ”synda”.

Sedan är det upp till varje investerare att själv fundera över det moraliska i att placera i dessa branscher.

Karl Felixson