Triangeldrama i flera akter

Tanken var gammal, men vägen ovanligt lång då Konecranes snappade upp de saftigaste delarna av amerikanska Terex framför näsan på kineserna.

Det nya Konecranes blir världens största bolag inom sin nisch. Foto: Konecranes

Forum sitter ner med bergsrådet Stig Gustavson för att bena ut hur det gick till bakom kulisserna då en av Finlands industriella stoltheter, Konecranes, köpte upp valda bitar av amerikanska Terex medan kinesiska Zoomlion lämnades att stå vid altaret.

”Jag tror på att tyngdkraften kommer att finnas kvar i framtiden. Min livsuppgift är att minska gravitationen. Att lyfta är världens näst äldsta yrke”, ler Stig Gustavson, som framgångsrikt ledde Konecranes från en del av Kone till ett multinationellt lyftkrans­bolag som vd och koncernchef 1988–2005. Vid 60 års ålder blev han styrelseordförande, och vice styrelseordförande i våras vid fyllda 70.

Forum besöker huvudkontoret vid Kägelviken för att träffa spindeln i nätet inom en storaffär inom finländsk verkstadsindustri. Just då spelar vd Panu Routila in ett internt herdebrev per video till bolagets 600 globala verksamhetsplatser. Samtidigt pågår i all tysthet ett brytningsskede inom exporten: i fjol ökade tjänsteexporten med 15 procent till nästan 17 miljarder euro – medan varu­exporten har dalat 18 procent sedan topp­året 2007. Verkstadsindustribolag kan inte leva på att sälja maskiner och redskap i en alltmer konkurrensutsatt värld. I stället söker de stabila och långsiktiga inkomster genom att ta ansvar för produkter som fungerar utan avbrott över hela livslängden.

”Vi lever i en postindustriell värld. I våra huvudmarknader Europa, Amerika och Japan är tillväxten mycket liten”, medger Gustavson, och tillägger att Mellanöstern och Ryssland har torkat in.

”Däremot är underhållsverksamheten en verklig tillväxtbransch, dels till följd av regler för säkerhet och olyckor.”

Detta är en av flera orsaker till att Konecranes och Terex meddelade om planer på samgående som jämbördiga partners i augusti 2015. Men placerarna var tveksamma. Detta var inledningen till en nagelbitande långvals.

Tjuveri och robotik. Lågkostnadsländer nafsar västerländsk industri i hälarna, även i form av direkt stöld av immateriella rättigheter (IPR).

”För att värja sig behövs skalfördelar. Vi måste ha ordentliga serielängder och ett plattformtänkande som kan utvecklas för olika tillämpningar”, förklarar Gustavson.

En modern kran liknar alltmer en robot, vilket förstärks av det ’industriella internet’.

”Man behöver inte längre en gubbe som sitter uppe i en lyftkran eller står nere på marken. Kranen kan göra väldigt mycket automatiskt.”

En av Konecranes största installationer i Indonesien är helautomatisk. Artificiell intelligens håller reda på tusentals containrar, varuflödena optimeras och effektiviseras.

”Två tjugoåriga damer i slöja sitter i ett kontrolltorn och övervakar ett 20-tal kranar som jobbar automatiskt”, illustrerar Gustavson.

Likväl: professionellt underhåll behövs alltid.

”Den dyraste kranen är den som inte fungerar. En stor kund i Indonesien sa: ’vi köper inte mer kinesiskt skit, vi vill ha ordentliga grejer’ inför ett stort auditorium med branschfolk.”

Kostnad och kunskap. Konecranes är störst globalt inom sitt segment, nämligen industrikranar och underhåll, men inom helhetslösningar för hamnar leder kinesiska ZPMC.

”Ska du sälja ett dussin kranar åt en kund måste du svetsa billigt. Den sortens slav­arbetskraft kan vi inte tänka oss.”

Konecranes styrka är mindre hamnar som samtidigt behöver kapacitet att hantera stora fartyg via tillförlitliga och snabba kranar.

”Vi har ett lastningsrekord på nästan en container per minut per fartyg. En vanlig kran klarar kanske 25 per timme. Dessutom är våra kranar operativa 99 procent av tiden, konkurrenten ligger på 75.”

Det är dyrt att ständigt vara tekniskt på hugget. För att mäkta med investeringar behövs storlek – en ytterligare orsak till att Kone­cranes uppvaktade Terex.

”Vi behöver tillräckliga resurser för att ligga i framkant av utvecklingen.”

Men i många fall är kunden tekniskt mer konservativ än leverantören.

”I mindre utvecklade länder vill de ha alla funktioner och lite till, fast de inte vet hur man använder dem. Till exempel tyskarna är däremot kompetenta men extremt prismedvetna.”

Konecranes har jobbat intensivt för att göra lyftindustrin mer högteknologisk via datorstyrning.

”Vi förtjänar faktiskt mer på elektronik och programvara än på verkstadsprodukter i dag. Förebyggande underhållstjänster är nyckeln, likaså såg Terex stora möjligheter där.”

Konecranes var först i Finland med hackathon, där hackers bjuds in för att utveckla nya lösningar för till exempel kransäkerhet.

”De är bra på användargränssnittet, man-machine-interface, att peka med fingret för att styra kranen till exempel.”

Torsten Fagerholm text

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*