Välkommen till maskinen

Vi ser på människans och samhällets utveckling genom ett par 3D-virtuellverklighetsbrillor stulna av någon på energidryck berusad startup-hajpnisse på Slush, och skulle gråta bittert om inte brillornas ultra-sensor-neuro-emotionsapplikation redan har skött den biten.

Saliven Gustavsson
ogillar inte maskiner – i gräs­klipparen, båten och moppen.

Råkade väl ut för en katastrof här endera dagen; gamle trotjänaren, den italienska espressokokaren gick i strejk. Reparatörer av slika är svårare att hitta än knark i Berghäll, men vår bäste och ende vän i dag – internet – visste ju besked om en firma ute i Vandabushen som servar ifrågavarande märke. Så det var att hejda en hyrkusk, in med patienten i baksätet och wroom ut i vildmarken.

Bara för att väl framme finna en duktigt låst dörr med ett handskrivet rutpapper som sade att affären hade varit stängd redan i månader och businessen övertagits av en kollega … på en tobaksvägs håll från eder kåsörs lya! Satan! Denna info kunde alltså inte stå på nätsidan. Den stod klassiskt på en papperslapp på butiksdörren, inte olikt runor i en bautasten eller kilskrift i en sumerisk lertavla.

Således gick det här till som när som helst innan nätet lade sig över världen som en bedövande, sövande filt som lovade säkerhet, snabbhet och bekvämlighet. Kanhända hade ett telefonsamtal varit klokt, men sedan nätet tog över har man ju insett lönlösheten i att ringa firmor, instanser eller ämbetsverk. Varför de alls håller sig med telefon längre är en gåta. Numren publiceras närmast på fitteri och ibland luras någon stackare att ställa sig i telefonkön som inte resulterar i något annat än en grovsaltad telefonnota. E-post besvaras ju faktiskt ibland … någon vecka efter ärendets deadline, jämte ett bud om att förseningen (kundens, nota bene!) resulterar i förseningsböter eller avslagen ansökan.

Det är alltså mest skit med kommunikationen i dagens värld. Samtidigt psykas vi till att är man inte online, existerar man knappt. Distansarbete är givetvis en hur bra grej som helst, men stundom kräver det oerhörd teknisk akrobatik i och med allsköns kontoöppningar och multibekräftelser och 25 passerkoder. Ett slagfel mitt i processen innebär ödet i klassiska brädspel då man hamnar på en straffruta – gå tillbaka till start. Detta är inte bara eder magsure stofils åsikt; också den högre skolans propellermössor vittnar om samma sak.

Skadeglatt, tillika medlidsamt, betraktar man dagens nyhjälplösa som knappt kan koka vatten utan att maskinen berättar hur det ska gå till. Fruktansvärd, den dagen då maskinen kollapsar eller ockuperas av någon Dr. Elak som vill förstöra allt och regera … över vad då, när allt ju är förstört?! Nå, psykopaters logik lönar det sig knappast att analysera. Men innan denna harmagedon ställer det vanliga onlinefolket redan till med katastrofer, till exempel då de färdas till havs med för stora båtar, utan sjökort, -vett eller navigationskunskap, blint förlitande sig på GPS:n även i maxfart och mörker. ”Det kan”, som den store Socker-Conny sa innan en träff med en brud, ”bara gå på ett sätt.”

Ett ljus i mörkret är, att forna dagars mänskliga kontakter och traditionella kunskaper inom hantverk, konst, byggande, matlagning … är uppe i en ny renässans. Visst, det är lite som att uppfinna hjulet på nytt och påminner om hur vi landsbygdsungar jävlades med stadspiltarna som var scouter för att lära sig det vi annars bara kan. Nå, ändamålet helgar medlen när det ordnas allsköns kurser och bildas klubbar och samfund som tar gamla traditioner till heders. Var får man info om dem? Nå, på nätet, förstås!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*