Energibranschen togs på sängen

Snabbfotad. Tidigare gjorde den kapitalintensiva energibranschen investeringskalkyler med återbetalningsperioder på 40 år, nu gäller 10 år. Den europeiska klimatpolitiken, kombinerat med en seg recession och en skiffergasboom, utgör vattendelare som tvingar branschen att ställa om.

Rätt grejer till lägsta möjliga kostnad? Investeringsklimatet inom elbranschen motsvarar inte en effektiv marknad, notan landar hos konsumenterna och industrin.

En rad faktorer som var för sig inte är dramatiska har sammanfallit och förstärker varandra till en gigantisk utmaning för kraftsektorn.

”Idén med EU:s 20-20-20 mål var att av klimathänsyn byta ut Europas energiflotta snabbare än ekonomiskt motiverat. Det är en transition mot en grönare och mer hållbar framtid, men det betyder också kapitalförstöring”, inleder Andreas Regnell, strategiansvarig för Vattenfall, Nordens största elbolag.

Via en gemensam utsläppshandel samt nationella stöd för förnybar energi började EU 2007 ta av de emitterande och ge åt de lågemitterande, via höga priser på koldioxidutsläpp.

”Nu blev en mängd faktorer inte riktigt som tänkt. Lågkonjunkturen minskade efterfrågan på el. Ovanpå det sjönk kolpriset, dels tack vare USA:s skiffergas. Vi nådde målen för förnybar energi och minskade utsläpp i alla fal men fick aldrig upp trycket på CO2-priset”, förklarar Regnell.

Branschen och policymakarna missbedömde hur kraftigt de samlade klimat- och energimålen skulle slå in. Priserna på elbörserna har rasat och elproducenterna tjänar mindre medan kunderna paradoxalt nog betalar högre fakturor, delvis på grund av stöd åt vind- och solproducenter. EU:s energijättar står inför en existentiell utmaning.

”Å ena sidan har elbranschen en del tillgångar i det gamla, fossila, som kommer att finnas en lång tid framöver. Å andra sidan vet vi även vad vi borde ha i framtiden. För 5 år sedan var framtiden utstakad på Power Point. Nu står vi mitt i övergången, vi ser de fulla konsekvenserna då värdet och kassaflödena från exempelvis kolkraftverk sjunker rejält.”

Vatten, den nya oljan. Vid toppen 2008 var Europas 20 största elbolag värda hela tusen miljarder euro. Värdet har decimerats medan kreditbetygen har rasat. Redan 2013 varnade cheferna för EU:s tio största elbolag för att höga elpriser i Europa och låga priser i USA kväser hoppet om en industriell renässans.

”Detta sliter Bryssel med. Ju mer nationellt du tänker, desto mer sannolikt att du bygger för mycket kapacitet. För att Europa ska bli konkurrenskraftigt måste vi samarbeta.”

Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!

Torsten Fagerholm  text

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*