Absurda upplevelser i Riyadh

Beklagar att jag lade ut ett utkast till tidigare blogg om den mördade kung Feisal med några stavfel, nu rättad. Här följer en fortsättning:

Begravningen av kung Feisal skildrade jag i DN 27 mars 1975 under rubriken ”Kvinnorna höll sig undan”.

”Sannolikt så gott som hela den manliga befolkningen i huvudstaden har följt kung Feisal till graven. Inte en enda kvinna har synts till. De har inte ens skymtat på balkonger eller i fönster. Man grips lindrigt talat av förundran över ett religiöst system där halva befolkningen inte finns med – inte ens under en nationell märkesdag som denna.
Den mördade kung Feisals prestige hos sitt eget folk kan troligen förklaras med att han återuppväckt självkänslan hos ett folk som varit förtryckt under århundraden – under det turkiska väldet, sedan av engelska och franska kolonialister, sedan av de stora oljebolagen.”

Jag kom att stanna nästan en månad i Riyadh i väntan på intervjun med oljeministern Sheik Yamani, vilken aldrig blev av, och den offentliga avrättningen av mördaren, Feisals brorson med samma namn, som dock kom att ske på torget först tre månader senare.

Bland mer absurda upplevelser var när USA:s vicepresident Nelson Rockefeller anlände någon dag efter begravningen för att framföra kondoleanser. Ur främre delen av det mäktiga flygplanet Air Force One stegade Rockefeller och några medarbetare, ur den bakre kom tjugotalet Vita Hus-korrespondenter. Rockefeller for iväg till nye kungen Khalid, vars huvudintresse var falkjakt, och nye kronprinsen Fahd, den blivande verklige makthavaren (alla för övrigt bröder och halvbröder till Feisal, inklusive dagens kung Salman).

Efter ett par timmar kom Rockefeller tillbaka och höll en presskonferens på flygplatsen. Hans medföljande journalister ställde ett halvdussin frågor till Rockefeller om efterdyningarna till Watergate-skandalen. Sedan kom en fråga om vad vicepresidenten sagt till kungen med enda svaret att Rockefeller framfört amerikanska folkets beklagande av mordet.

Därpå sade Rockefellers presschef snabbt: ”Thank you, Mr Vicepresident”, varpå alla reste sig och gick ut till planet, Rockefeller där framme, journalister där bak. Ingen var intresserad av Saudiarabien, enbart av Watergate. Jag känner igen det från Stockholm och Rosenbad av idag: När stats- och utrikesministrarna haft besök av någon utländsk regeringschef har det flera gånger hänt att journalisterna enbart ställt frågor till dessa om någon dagsaktuell inrikespolitisk fråga alltmedan den utländske gästen sett förbryllad ut över att bli helt negligerad.

För övrigt skickade Carl XVI Gustaf, då kung sedan arton månader, ett kondoleanstelegram: ”Djupt rörd av nyheten om Hans Majestät kung Feisals tragiska bortgång ber jag att få uttrycka mitt djupa beklagande och uppriktiga deltagande. Samtidigt önskar jag till Eder få framföra mina bästa välgångsönskningar vid upptagandet av Edra funktioner som konung av Saud-Arabien.”

Det är möjligt att det inte bara var ett standardtelegram, statsminister Olof Palme bör ha stått bakom formuleringarna eftersom kungens utrikestelegram till andra statschefer normalt passerade kanslihuset/UD. Det bör påpekas att det bara var drygt ett år tidigare som de arabiska oljeländerna hotade med att stoppa all oljeexport till västvärlden i en tid när oljan i Nordsjön knappt hade kommit igång.

Återkommer till svenska regeringens dagsaktuella agerande.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*