Är halal-placeringar lönsamma?

Under 2000-talet har intresset för etiska investeringar ökat i stadig takt. Vad som är etiskt är givetvis något som den enskilda placeraren tar ställning till: en undviker tobak-, alkohol- och vapenindustrierna, en annan avstår från företag förknippade med fossilt bränsle medan en tredje investerar endast i företag som sysslar med förnybar energi. För en rättrogen muslim styr sharia-principerna det som anses vara etiskt.

Karl Felixson är universitetslärare i finansiell ekonomi vid Hanken i Helsingfors, specialiserad på företagsvärdering, företagsköp och -fusion samt investerarbeteende.

Ränteförbud. Enligt islamsk tolkning är företag som sysslar med alkohol, svinprodukter, underhållning, tobak och vapen förbjudna. Dessa begränsningar är inte särskilt betungande ur ett portföljperspektiv även om forskning påvisat att investeringar i så kallade syndaktier (alkohol, tobak, hasardspel) överavkastat historiskt.

Däremot är det islamska förbudet mot uppbärande av ränta problematiskt ur placeringssynvinkel. Dels eftersom det medför att hela banksektorn därmed blir utanför investeringsportföljen, därtill för att den accepterade tolkningen av ränteförbudet är att man inte godtar företag med en skuldsättningsgrad över 33 procent, medan minst 66 procent av företagets totala tillgångar bör bestå av fasta tillgångar. Det råder olika uppfattningar om den praktiska mätningen av dessa andelar (skuldsättningsgrad och fasta tillgångar), det är bland annat oklart ifall skuldsättningsgraden ska utgå från balansvärdet eller marknadsvärdet. Klart är dock att dessa krav begränsar antalet företag som är acceptabla som placeringsobjekt, alltså halal (benämningen på vad som är tillåtet inom islam).

Riskaversion. Enligt gängse finansiell teori så leder ett större antal investeringsobjekt i portföljen till en diversifieringsnytta, det vill säga att förhållandet mellan avkastning och risk förbättras. Å andra sidan så vet vi också att företag med låg skuldsättning har bättre möjligheter att klara sig under ekonomiskt svagare perioder. Detta kan tolkas som att nyttan av diversifiering nog gäller, men att man genom att följa sharia-principen gällande ränta kan undvika alltför stora risker, vilket framför allt riskaversiva investerare värdesätter.

Hand i hand. Ett antal färska (2008 och framåt) vetenskapliga forskningsrapporter har tagit fasta på detta och empiriskt undersökt vilken inverkan dessa begränsningar faktiskt har på en rationell investerares avkastning och risk. Generellt tyder forskningsrapporterna på att begränsade portföljer som följer islam har en något lägre avkastning jämfört med traditionella väldiversifierade portföljer. Å andra sidan uppvisar dessa portföljer även en lägre risk. Ser man på förhållandet mellan risk och avkastning så verkar det som om den begränsade portföljen uppvisar en aning sämre resultat jämfört med den obegränsade portföljen, skillnaden är dock mycket liten.

Den ekonomiska omgivningen spelar en avgörande roll för vilkendera portföljen som klarar sig bättre. Under svaga ekonomiska förhållanden (till exempel efter subprime-krisen i USA) så klarar sig den begränsade portföljen klart bättre på grund av att placeringsobjektens (företagens) kapitalstruktur är starkare. Under ekonomiskt starka tider så klarar den obegränsade portföljen sig bättre eftersom företagen kan dra nytta av en större finansiell hävstång i sin verksamhet och dessutom får ett visst skatteskydd på grund av räntekostnaderna. För en icke-muslim är det även intressant att det framför allt är begränsningarna på skuldsättningsgraden som leder till ett bättre resultat då ekonomin är svagare.

Kumulativ effekt. Även investeringens tidshorisont spelar en viktig roll: ifall placeringen äger rum på kort eller medellång sikt så leder den lägre risken till att den begränsade portföljen klarar sig bättre. Är investeraren däremot intresserad av att investera långsiktigt så kommer ränta-på-ränta-effekten att leda till att den obegränsade portföljen är ett bättre val.

Den aggregerade slutsatsen av forskningsrapporterna är att nyttan/kostnaden av att begränsa investeringsportföljen i enlighet med reglerna för islamska investerare beror på investeraren och hans/hennes individuella preferenser. För en rationell placerare som inte är speciellt riskaversiv och som investerar på lång sikt utgör begränsningar såsom ränteförbud en belastning. Ifall man däremot är riskaversiv så kan den begränsade portföljens mindre risk vara av intresse, framför allt tack vare den låga skuldsättningsgraden. Även en placerare som inte är speciellt riskaversiv men endast tillämpar en kort eller medellång investeringshorisont kan uppnå ett förbättrat förhållande mellan risk och avkastning via portföljbegränsningarna.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*