Är kompromissernas tid förbi?

Samhällsdebatten polariseras även i trygga lilla Finland, medan det tysta etablissemanget överlåter agendan åt extremister.

I den färska boken Vihapuhe Suomessa (red. Riku Neuvonen) noteras att det årligen lämnas in ett tiotal brottsanmälningar om hets mot folkgrupp i Finland, vilket i regel resulterar i en handfull fällande domar. Mörkertalet är stort: på webben sker konstanta övertramp och hot som inte bokförs. Offentliga personer och journalister utgör särskilda måltavlor.

Vi håller på att avtrubbas. Öppna hot eller missaktning mot utpekade folkgrupper har nästan blivit vardagsmat. Konsensus, kompromisser och konsten att lyssna är inte precis på mode. Mörka krafter eftersträvar avsiktlig konfrontation. Till vilken grad ska vi tolerera intolerans? Ifall vi tillåter missbruk av yttrandefriheten på ett retoriskt plan sänker vi tröskeln för fysisk handling.

Samtidigt infinner sig frågan: är dagens boom av nationalism, populism och EU-skepticism ett symptom på ett djupare illamående, en genomgripande västerländsk kulturpessimism?

I USA saknas brottsföreskrifter angående hets mot folkgrupp, eftersom grundlagen erbjuder starkt skydd för yttrande- och tryckfriheten. Ändå är det i det till synes liberala Europa, istället för Washington, som så kallade ”invandrarkritiska” falanger flörtar med öppet rasistiska och fascistoida tendenser, infiltrerar det politiska systemet, rentav träder in i finrummen.

Extrema individer och grupper försöker klä sig i offermantel, framstå som martyrer för åsikts- och yttrandefriheten. Dessa krokodiltårar döljer de egentliga syftena. Uttrycksfriheten är inte obegränsad, den förutsätter ansvarskänsla. För att undvika övertramp, hets och förtal krävs konstruktiv debatt som inte duckar inför svåra frågor.

Europa och i synnerhet Finland behöver immigranter. Vi åldras, försörjningskvoten skjuter i höjden. Det finns allt färre i arbetsför ålder per en person som är för ung, gammal eller sjuk för att bidra till samhället. För varje EU-medborgare över 65 år finns fyra stycken mellan 18 och 65. År 2060 väntas antalet arbetande per bidragsmottagare vara nere i två stycken, hälften så få som i dag. Allt färre ska försörja allt fler, ekvationen hållet inte.

Europa kan sakta förvandlas till ett enda stort äldreboende, som för övrigt kallades fattigstuga förr i tiden. Redan detta är ett tillräckligt argument för mångkulturalism. Vi behöver locka hit talanger med kunskapskapital och internationella kontakter.

Genom att hata köper man billig publicitet. Enfaldiga svar på invecklade frågor säljer. Populisterna kanaliserar opportunistiskt denna ilska för att främja sina egna maktambitioner. Tidsandan är kluven: å ena sidan vill en majoritet definiera tolerans som en del av den nationella självbilden. Å andra sidan utgör etniska, religiösa, sexuella och andra minoriteter enkla måltavlor, då stora delar av Europa drabbats av en seg recession, strukturell arbetslöshet, marginalisering och avtagande framtidstro.

Måttstocken för civilisation och frihet är: hur värnar samhället om de minsta, de utsatta, de svaga, de annorlunda? Beslutsfattarna, opinionsbildarna och kultureliten bör konfrontera den hetsiga opinionen via tålamod, rationella argument, ansvarsutkrävning och tydligt avståndstagande.

Samtidigt är det på tiden för Finland att avskaffa kriminaliseringen av hädelse (blasfemi). Det gjorde Sverige redan 1970 med hänvisning till att ett särskilt skydd av religionsfriheten är omotiverat.

Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.

Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*