Att jobba smart

Levnadsstandarden i Finland har ökat 12-faldigt under de senaste hundra åren, arbetsproduktiviteten 14-faldigt. Man kan väl säga att vi tack vare denna gynnsamma produktivitetsutveckling i dag är bland de rikaste länderna i världen.

Anne Brunila är professor of practice på Hanken, med bakgrund i näringslivet, den akademiska och offentliga sektorn.

Anne Brunila är professor of practice på Hanken, med bakgrund i näringslivet, den akademiska och offentliga sektorn.

Sedan mitten av 1990-talet har utvecklingen av arbetsproduktiviteten i Finland avtagit kraftigt, den har till och med varit negativ under de senaste åren. Den svaga utvecklingen är knappast en nyhet, men det är häpnadsväckande att diskussionen om hur trenden kunde vändas nästan helt saknas.

Gör vi rätt saker? Varför borde man då bekymra sig över den lägre produktivitetsnivån? Räcker det inte att regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna malde på i ett år för att nå det så kallade konkurrenskraftsavtalet som borde förbättra kostnadseffektiviteten och konkurrenskraften hos den finska ekonomin? Det är lätt att svara nej, det räcker inte alls.

Att öka arbetstiden med 24 timmar per år och frysa lönerna för tolv månader bidrar till sänkta kostnader och förbättrad konkurrenskraft, men dessa åtgärder medverkar inte alls till höjd produktivitet. Produktivitet – hur effektivt vi jobbar – utgör själva grunden för ett ökat välståndsskapande och en högre levnadsstandard. BNP kan växa antingen genom fler arbetstimmar hos arbetskraften eller om vi blir mer produktiva. Bara det senare ökar välståndet.

Smartare, inte hårdare. När man talar om att arbetsproduktiviteten ska höjas brukar folk tänka att man måste jobba hårdare och slita med svetten drypande. Detta är direkt missledande.

Att höja produktiviteten innebär att man introducerar nya idéer, tekniska innovationer och nya organisations- och affärsmodeller, så att vi kan jobba smartare och skapa allt större värde per arbetad timme. Produktiviteten återspeglar alltså vår förmåga att producera mera med färre insatser.

OECD har nyligen publicerat en studie i framtida produktivitet som visar att produktivitetsutvecklingen har avtagit först och främst därför att innovationer sprider sig långsammare än förut över hela ekonomin. Samtidigt har gapet vuxit mellan högproduktiva företag och de övriga.

Vad borde man då göra för att alla företag ska ta i bruk välkända innovationer och ny teknik för att höja sin produktivitet? Svaret kan inte vara en längre arbetstid, utan något annat.

Så frön via forskning. Enligt OECD:s studie bidrar fyra faktorer till produktiviteten. Först och främst: globala förbindelser. Alltså handel, utländska direktinvesteringar, deltagande i globala värdekedjor och internationell rörlighet för kvalificerad arbetskraft. För det andra: experiment med nya idéer, teknik och affärsmodeller. För det tredje: effektiv fördelning av knappa resurser som stöder tillväxten av innovativa företag. Och för det fjärde: investeringar i forskning och utveckling, kompetens och organisatorisk know-how, särskilt ledarskap.

Hur kan politikerna och regeringen öka produktiviteten? Det allra viktigaste är att den offentliga sektorn investerar betydligt mer i grundforskning och experiment än i dagsläget, det stöder utvecklingen av banbrytande innovationer på sikt. En oroande trend är att den finska regeringen har skurit ner både offentlig finansiering av grundforskning samt forskning och utveckling i allmänhet.

I samma båt. OECD anser att bra samarbete och relationer mellan företag och universitet är nödvändiga förutsättningar för att produktiviteten ska utvecklas i rask takt. Detta är särskilt viktigt för små och medelstora företag som på detta sätt får tillgång till forskningslaboratorier, kunskap och mänsklig talang.

Regeringens kortsiktiga beslut att minska finansieringen av universiteten, Tekes och forskningsinstitutioner kan försämra företagens innovationskapacitet.

Skärpt intern konkurrens. Reformer som främjar tävlan på produkt- och tjänstemarknaden har också en verkan. Om dessa reformer har man skrivit tusentals rapporter och rekommendationer, nu är det dags att skrida till verket. Arbetsgruppen för sysselsättningspaketet publicerade sina förslag i början av september och hoppas att regeringen äntligen får i gång strukturella reformer på arbetsmarknaden.

Självfallet utgör offentliga investeringar i utbildning och livslångt lärande regeringens bästa chanser att höja produktiviteten. Detta har länge varit Finlands prioritet, vi ska hoppas att den består.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*