Sveriges ambitiösa mål om en blixtsnabb omställning till en fossilfri fordonspark verkar närmast bygga på vilt optimistiska antaganden och fromma förhoppningar.

Från 2030 ska det enligt regeringens förslag vara förbjudet att sälja nya bensin- och dieseldrivna bilar i Sverige. Förslaget ska utredas 2019, och kräver ett godkännande av EU-kommissionen.

Men kan verkligen elbilarna utvecklas i så snabb takt att de kommer att svara för nästan hela nyförsäljningen år 2030, tillsammans med en liten andel nya bilar som går på biodrivmedel?

Bilindustrin varnar för alltför hastig färd mot målet, medan entusiasterna bakom Power Circle, Sveriges intresseorganisation för elkraft, är övertygade om att allt går bara staten ordnar tillräckligt med laddstolpar. Dessutom bör regeringen låta bli att via beskattning kompensera för bortfallet i statskassan av den ymniga skattekällan bensin.

Svenska regeringen, Socialdemokraterna plus Miljöpartiet, tillsätter med stödpartierna Liberalerna och Centern i år en utredning om hur målet ska nås, enligt det 73-punktsprogram fullt med utredningar som de fyra är ense om.

Power Circle har redan i en prognos preciserat hur miljöbilarna vinner terräng vid olika årtal längs vägen: laddhybrider är störst fram 2024 då försäljningen av elbilar passerar, från 2025 är elbilar lika billiga i inköp som bensin- och dieselbilar, 2030 svarar elbilarna för nästan 90 procent av nyförsäljningen av alla bilar eftersom driftkostnaden är betydligt lägre. De utgör då hälften av den totala svenska bilparken, cirka 2 miljoner rena elbilar, cirka 600 000 laddhybrider.

Avigsidor. Nackdelen för laddhybrider är att de har dubbla drivlinor, högre kostnader för service och tidvis beroende av bensin. Därför sjunker efterfrågan snabbt efter 2024.

Prognosen som Power Circle lägger fram påstås ha biltillverkarnas framtidsplaner som grund. Men precisionen i ”bedömningarna” ger intryck av vilda gissningar.

Rena elbilar svarade förra året för två procent av försäljningen i Sverige, laddhybrider för sex procent. Ökningstalen var höga från mycket låg nivå.

Även om statskassan kommer att gå back med bortfallet av bensinskatter så är samhällsvinsten naturligtvis mycket stor ur miljösynpunkt, rentav nödvändig. Om hela bilparken om några årtionden gått över till ren eldrift beräknas detta kräva ett årligt tillskott av cirka 15 TWh i termer av el.

Frågan inställer sig snabbt om det är någon idé att bygga fast sig i biodrivmedel eller gas för bilismen. Vätgas med utsläpp endast av vatten ter sig sympatiskt men betraktas vara för dyrt att framställa.

Henric Borgström text

Läs hela artikeln i papperstidningen.

///

KOMMENTAR

Blir Finland Europas fossila begravningsplats?

Medan Sverige vill ändra kurs för hela fordonsparken och utreder en utfasning av klassiska förbränningsmotorer så ligger Finland efter, politiskt ett.

Enligt den finländska regeringens egen klimatpanel, bestående av vetenskapare, bör försäljning av nya fossila fordon förbjudas senast 2027. Men samtliga partier förutom de Gröna har frånsagt sig detta mål, dock har Vänsterpartiet nämnt 2030. Tvärtom röstfiskade många stora partier friskt med rakt motsatt budskap inför Riksdagsvalet.

Ett förbud av nyförsäljning av nya bensin- och dieseldrivna fordon måste hursomhelst kompletteras av stora satsningar på infrastruktur för bilar som drivs med el, biogas eller vätgas.

I regel är det effektivare att uppmuntra konsumenter att förnya bilparken och byta till utsläppssnåla bilar än att förbjuda vissa teknikslag. Styrmedel, alltså subventioner, har alltid en prislapp. Dessutom beräknas elbilens materialavtryck vara större än bensinbilens, produktionen av batterier är dyr och resursslösande. Klimatpåverkan från bilar beror mycket på livscykelanalys, och där är elbilar inte alls givna vinnare.

Därtill är det inte själva motorn eller batteriet som är grunden till fossilt beroende eller oberoende – också vid elkraften måste man mäta hela värdekedjan, inklusive ursprunget och framtagandet av energin.

Importerar gammalmodigt. Till Finland importeras fler begagnade bensin- och dieseldrivna bilar än någonsin, numera främst från Sverige men också Tyskland. I fjol importerades 45 000 begagnade bilar, i år beräknas antalet bli 60 000, och i över hälften av fallen handlar det om dieselfordon. Blir Finland alltså Europas fossila begravningsplats?

Det är också tvivelaktigt ifall enskilda EU-länder verkligen kan lova vitt och brett på egen hand om fossilförbud, eftersom de löper risk att stupa i EU-domstolen för brott den fria rörligheten av varor.

Fordonsindustrin vill givetvis skynda långsamt, och det verkar tyvärr utsiktslöst i nuläget att ett alltmer splittrat och polariserat EU verkligen skulle nå en överenskommelse om dylika mål.

Torsten Fagerholm