Beskattning vid aktiesplit

Vissa börsbolag, ifjol teknologibolaget Outotec och hissbolaget Kone samt nyss Vacon, genomför en så kallad aktiesplit. Det kan vara obekant för många aktieägare hur en aktiesplit skall beaktas i beskattningen. Här redogörs fenomenet kort.

I allmänhet förstås en aktiesplit som en klyvning av en aktie till två eller flera aktier, eftersom ägarna i praktiken genom spliten blir ägare till fler aktier än de ägde innan. Juridiskt sett är en aktiesplit en vederlagsfri emission av nya aktier som berättigar varje aktieägare att teckna nya aktier utan vederlag i enlighet med bolagsstämmobeslutet. De nya aktierna som ägarna är berättigade att teckna registreras automatiskt via värdeandelssystemet, vilket betyder att man som ägare inte behöver vidta några åtgärder i detta hänseende.

Från ett skattetekniskt perspektiv kan konstateras att aktier beskattas endast när de överlåts. En aktiesplit medför därför inga omedelbara skattekonsekvenser för en aktieägare. Följderna tillkommer först när aktierna som tecknats överlåts, till exempel då de säljs.

Överlåtelse av aktier kan ge upphov till två olika sorters skatt: överlåtelseskatt och överlåtelsevinstskatt. Överlåtelseskatt uppbärs i samband med överlåtelse av aktier av köparen på basis av överlåtelsepriset, oavsett av huruvida överlåtaren gjort vinst på aktien. Överlåtelsevinstskatt, å andra sidan, uppbärs av säljaren endast på vinstdelen av överlåtelsepriset. Eftersom börsnoterade aktier är befriade från överlåtelseskatt diskuteras här inte överlåtelseskatten i närmare detalj.

Överlåtelsevinstskatt uppbärs endast på vinstdelen av överlåtelsepriset. Därför har den överlåtande aktieägaren rätt att göra en del avdrag. För det första anskaffningsutgiften. Om aktien erhållits via köp motsvarar anskaffningsutgiften inköpspriset. Om aktien fåtts via arv eller som gåva avses i allmänhet det beskattningsvärde som bestämts för aktien vid arvs- och gåvobeskattningen. Till anskaffningsutgiften hör också vissa anskaffningskostnader så som förmedlingsarvoden som betalats vid anskaffningen. Överlåtaren har vidare en rätt att dra av försäljningskostnader, till exempel förmedlingsarvoden.

Istället för ovannämnda utgifter har den överlåtande aktieägaren rätt att dra av en så kallad presumtiv anskaffningsutgift. Den motsvarar 20 procent om aktien ägts mindre än 10 år och 40 procent om aktien ägts längre än 10 år. Den presumtiva anskaffningsutgiften används, ifall överlåtelsevinsten därmed blir mindre än om man skulle använda de verkliga anskaffningsutgifterna och -kostnaderna.

Vid överlåtelse av aktier som tecknats på basis av tidigare aktieinnehav skall enligt grundregeln de avdragbara anskaffningsutgifterna fördelas jämnt mellan den ursprungliga aktien och de nya aktierna som tecknats på basis av den. På så vis blir anskaffningsutgiften för var aktie 7,50 euro om den ursprungliga aktiens anskaffningsutgift var 10 euro, och den nya aktiens 5 euro, då den nya aktien tecknats på basis av den ursprungliga aktien.

Samma regel tillämpas på aktier som genomgått en split, vilket betyder att den ursprungliga aktiens anskaffningsutgifter fördelas jämnt mellan den och de nya aktier som tecknas genom aktiespliten. De nya aktierna anses ha ägts lika länge som den ursprungliga aktien. Vid en omvänd split, det vill säga ett arrangemang där flera aktier sammanslås till en aktie, tillämpas reglerna för en aktiesplit omvänt.  Likadana regler tillämpas också på så kallade bonusaktier, det vill säga aktier som ger innehavaren rätt till högre utdelning än andra slags aktier. Typiskt så kallade A- eller B-aktier.
Jan Långstedt, partner vid MK-Law

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*