Därför serveras skattemorötter till onoterade bolag

Utdelningsinkomster i kapitalintensiva onoterade bolag beskattas lägre än i noterade bolag – skillnaden är ganska stor. Grovt förenklat beskattas 85 % av dividenden (vinstutdelningen) i börsbolag. Eftersom kapitalinkomstskatten är 30 % upp till 30 000 euro och därefter 34 % blir beskattningen av utdelningen i börsbolag 25,5–28,9 %.

Henrik Palmén är lektor i finansiell ekonomi vid Hanken i Helsingfors.

Skälet till att man inte beskattar hela utdelningen kan bland annat motiveras med att företaget redan betalat 20 % företagsskatt före vinstutdelning kan äga rum. Totalskatten för ägarna av börsbolag är således klart högre än 28,9%, den blir kring 43 %.

I onoterade bolag beskattas endast 25 % av utdelningen upp till 150 000 euro per ägare, förutsatt att utdelningen utgör högst 8 % av företagets ”matematiska” värde. Detta värde är lite förenklat bokföringsvärdet på bolagets eget kapital. Om utdelningen överstiger 8 % av det matematiska värdet beskattas 75 % av det överstigande beloppet enligt ägarnas progressiva förvärvsinkomstskala. Detta betyder att tillräckligt kapitalstarka bolag kan dela ut upp till 150 000 euro med en skattesats på cirka 8 %. Är en så stor skillnad mellan noterade och onoterade bolag befogad?

Tröskel för börsnotering? Börsens och industrins lobbare påtalar det potentiella problemet med att tröskeln för att börsnotera företag blir för hög, eftersom individägare förlorar skatteförmånen vid notering. Det kan stämma för vissa bolag med tillräckligt många ägare, eftersom gränsen 150 000 euro är specificerad per individ.

Ett bolag med tio lika stora personägare kan dela ut 1,5 miljoner euro med låg skatt. Det är i sig ett ganska stort bolag, men samtidigt ganska litet med tanke på eventuell börsnotering. Fördelarna med notering är störst för stora kapitalintensiva bolag för vilka gränser på 150 000 euro kanske inte är särskilt relevanta.

På börsen, och i den potentiella börsnoteringsgruppen, har vi typiskt stora företag. Utanför har vi små och medelstora. Många av de potentiella börsbolagen ägs till stor del av institutioner (till exempel kapitalfonder) och för dem gäller andra skatteregler. Det verkar således inte särdeles troligt att skillnaden i beskattning av utdelning på något avgörande sätt hämmar den ekonomiska tillväxten genom att höja tröskeln för börsnotering.

Skatteplanering. Oberoende av eventuella övriga målsättningar handlar beskattning alltid om den offentliga sektorns intäkter. Men beskattning har också andra former av inverkan, typiskt så kallade dynamiska effekter. Den vanligaste effekten är att skattebasen minskar då man ökat skattesatsen. En höjd skattesats kan i värsta fall leda till mindre skatteintäkter.

Då det gäller företags- och kapitalskatter är de negativa dynamiska effekterna ofta ganska märkbara. Både företagen – och i viss mån även ägarna – kan skatteplanera för att minska den beskattningsbara vinsten eller skattesatsen som betalas på inkomsten. Här kan man nog utgå från att börsbolagen och deras ägare antagligen är bättre rustade än onoterade bolag överlag (undantag finns alltid). De noterade bolagen har en högre skattesats, men bättre möjligheter att sänka skattebördan genom skatteplanering. Noterade bolag ägs i mycket större utsträckning av skattebefriade finansiella institutioner (som pensionsfonder). För deras vidkommande blir skattetrycket lägre.

Kompensation för risktagning. Den grundläggande orsaken till beskattningsförmåner för onoterade små och medelstora företag är att kompensera företagaren för den stora risktagningen. Eftersom risken att förlora tid och pengar vid företagande är mycket stor, är det motiverat med ordentliga morötter för dem som lyckas. Vi vet att detta segment av företag är avgörande för vår ekonomi. Regeln på 8 % (utdelningens maximala ande av bolagets ”matematiska” värde) leder till att företaget måste ha ett eget kapital på 1 875 000 euro för att kunna lyfta 150 000 euro med låg skatt. Regeln leder också till att utdelningar i icke-kapitalintensiva och mindre riskutsatta bolag till stor del beskattas som förvärvsinkomst.

En ägare i ett kapitalintensivt onoterat bolag har typiskt en mycket stor del av såväl sitt placerade finanskapital som sitt humankapital fast i ett enskilt bolag: allt ligger på ett kort. Skillnaden mellan detta och den typiska ägaren av ett börsbolag är stor. Den typiska ägaren av börsbolag har spritt sina placeringar i hundratals företag runt nästan hela vårt jordklot. Riskspridning minskar risken markant (typiskt med 50–60 %) jämfört med att – som ägaren av ett kapitalintensivt onoterat bolag – ha de flesta ägg i samma korg. En skillnad i beskattningen till det onoterade bolagets fördel kan alltså försvaras.

När nästa regering antagligen kommer att minska på skillnaden i beskattning hoppas jag att de samtidigt inser riskskillnaden mellan att äga en utdelningsportfölj och att ha risken koncentrerad i ett enskilt bolag. Och att beslutsfattarna minns att vi verkligen behöver dessa modiga risktagare för vår nationalekonomis skull.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*