Jag avskyr att lyssna på jurister och skatteexperter som pratar på om uppgörandet av testamenten. De bara upprepar samma gamla historia som har fastställts i finsk lag redan för decennier sedan. När du dör, ärver dina barn allt du äger, förutom att den äkta maken/makan har rätt att bo kvar i det gemensamma hemmet för resten av sitt liv. För nästan alla människor är detta precis vad som sker, även utan att man uppgjort och signerat ett testamente. Det är helt enkelt vad lagen förutsätter.

Men livet före döden bevärdigas sällan ens ett omnämnande, och tro mig: vad du gör innan du dör är betydligt viktigare än vad som sker när du är död. Ingen får chansen att njuta av ett glas och en sandwich på sin egen begravning.

Livet efter 70. Er kolumnist uppnår i år den imponerande åldern 70 år, och fortsätter att jobba med projekt för företag och regeringar … och vill du veta en sak? Tiden mellan 50 och 70 år verkar ha försvunnit på ett ögonblick. Hur kan 20 år passera som från en dag till en annan?

Men efter 50 händer det något betydelsefullt. Bolånet är betalt, din lön är högre än tidigare, och utgifter för barn, kläder och bohag trappas normalt ner. Du finner dig vara skuldfri, ha besparingar, ett förtjusande hem i Helsingfors och kanske ett vackert hus på en perfekt holme långt från buller och jäkt.

Om du har barn betyder det småningom också barnbarn, som med tiden kanske blir alltmer avlägsna, precis som varje ny generation. Självklart kommer det att finnas äldre familjemedlemmar som behöver en del hjälp på grund av minnessvikt och andra besvärligheter som ålderdomen medför. Men också de kommer att leva i sin egen bubbla, med allt mindre att tala om annat än – just det – sina egna besvär och krämpor.

Vägra ge upp. Det finns alltså flera val att göra, för resten av dina dagar kan verkligen fyllas av nya och intressanta saker. Livet fortsätter faktiskt efter pensionen. Ur en 70-årings perspektiv kan du vara optimistisk och verkligen överväga miljoner olika möjligheter för de kommande (kanske rentav) 30 åren. Varför inte vara optimistisk och hellre leva längre och ha roligt, än att dö snart, som en grå, trist människa?

Den stora frågan är vad du borde göra nu som 60- eller 70-åring? Ska du jobba mera eller mindre? Borde du lära dig ett nytt språk? Hur vore det att lära dig mer tyska och hyra ett hus i München för några månader? Borde du skiljas och njuta av ”frihet från tradigheten med förutsägbara dagar”?

Andersons recept för ålderdomen är att vägra ge upp. Kroppen förändras, men inte så dramatiskt, förutsatt att du håller koll på vad du äter och motionerar aktivt. Pensioneringen eliminerar färderna till och från jobbet, liksom dina segrar och motgångar i arbetslivet. Efter pensioneringen tar det kanske sex månader att vänja sig vid att inte längre gå till jobbet, och ytterligare cirka sex månader att ta till sig att livet efter pensioneringen kan vara så oerhört skönt.

Hur leva livet? Du kan läsa, stiga upp sent på morgonen, titta på filmer till klockan ett på natten. Eller så kan du stiga upp klockan sex och gå till gymmet, eller lära dig ett nytt språk på allvar till exempel genom att åka till Kina för några månader. Ifall du tidigare har jobbat inom en ledande position kan det vara förhållandevis lätt att få betalda styrelseuppdrag, eller också kan du hjälpa andra människor och dela med dig din erfarenhet utan betalning. Pensionen kommer in på kontot varje månad, utan de kanhända motbjudande och tidsödande lönesamtalen med chefen varje år.

Samtidigt har du mer tid än någonsin. Det finns inga ursäkter: det är så enkelt att omforma livet med din partner, och få honom eller henne att känna sig önskad och värdefull. Du kan ta hand om barnbarnen några dagar i veckan, ta dem på semester för en vecka och bergsvandra (ifall de är trevliga att vara tillsammans med) … och varför inte?

Du kan prata med vem som helst – unga eller gamla, svarta eller vita, män eller kvinnor, utan att bekymra dig för vad andra tänker. De flesta människor älskar att prata med främlingar när dessa inte har några hemliga krav utan bara vill vara trevliga.

Så: teckna för all del ner det där helt onödiga testamentet, det gör kanske någon lycklig, men planera inte att lämna arvingarna massor med pengar! Dina pengar är till för dig själv, att njuta av innan du läggs i den där enfaldiga träkistan som snart förmultnar, precis som din slutligen livlösa kropp. 

Dela: