I Finland har det funnits en stor välvilja mot Nokia, hos såväl medier som politiker, tjänstemän och forskare. Kanske hade mobiljätten i stället varit betjänt av mer kritisk granskning, säger journalisten Carl-Gustav Lindén, som för sin doktorsavhandling undersökt svenska och finländska tidningars behandling av Nokia och Ericsson.

”Det är möjligt att en mer analytisk, kritisk och väl underbyggd journalistik hade fått Nokia att vakna upp och tidigare inse sina problem.”

Enligt Carl-Gustav Lindén kan medieoffentlighet fungera som bollplank för ett företag.

”Det är ju inte helt ovanligt att chefer omger sig med ja-sägare och då kan en kritisk journalistik ha en sanerande effekt.”

Å andra sidan, säger Lindén, har ett börsbolag ständig press på sig att visa tillväxt och stigande aktiekurser, och då anser man sig inte ha råd med annat än en positiv mediebild.

“Det här är förståeligt, men kanske inte alltid till företagens bästa.”

I Sverige har Ericsson behandlats mera oömt i medierna, särskilt våren 2001, som är en av tre perio­der Lindén har synat. När it-bubblan sprack rasade den svenska telekomjättens marknadsandel praktiskt taget över en natt och i medierna fick bolagsledningen bära hundhuvudet.

”De svenska journalisterna jämförde Ericsson med Nokia, som inte drabbades lika hårt. Men det var en haltande jämförelse. Ericsson var i huvudsak en nätverksleverantör medan Nokia främst tillverkade mobiler. Raset för Ericsson berodde i första hand på att teleoperatörerna slutade investera när it-bubblan sprack.

En orsak till att Nokia och Ericsson fått olika behandling i medierna är enligt Lindén att synen på bolagen är olika. Ericsson har setts som en del av den svenska snilleindustrin, i raden av Alfred Nobel, Gustaf Dahlén och Lars-Magnus Ericsson, och Ericsson-ledningen betraktas som förvaltare av det arvet. Nokia däremot har setts som bolaget som lyfte Finland ur depressionen, och Jorma Ollila och hans gäng fick status som något slags nationalhjältar.

Vad gäller Nokia i dag har kritik­pendeln kanske slagit över för långt åt andra hållet, menar Lindén.

“Visst ser det dystert ut men just nu måste vi bara vänta och se. Att sätta upp tribunaler och tvinga folk att erkänna fel är knappast rätt väg. Det finns mycket av den mentaliteten nu.”

Patrik Harald, text

Cata Portin, foto

Dela: