En lättlurad art

Människoapan har alltför stor tilltro till sitt eget omdöme. Det matar mytbildningen hos kasinoekonomin och teknikoptimister.

”I went to a financial advisor in the States and said: ’I don’t really want to get richer, but I would like to continue to live like I do.’ She said: ’I can’t work with you.’” Förmodan ligger djupt rotad i vår kultur: alla vill ständigt bli rikare.

Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.

Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.

Mannen bakom citatet är psykologen Daniel Kahneman. Även om han aldrig läst ekonomi, belönades han 2002 med Riksbankens ”Nobelpris” för sin prospekt-teori – om hur människor fattar beslut där förväntade vinster respektive förluster bedöms helt olika.

Thinking, Fast and Slow (2011) sammanfattar våra kognitiva fördomar och mot-bevisar nationalekonomer som hävdat att vi handlar rationellt och fattar logiska beslut utifrån egenintresse.

Evolutionsbiologiskt styrs vår risk-bedömning inte av rationalitet. Vi nedvärderar goda nyheter till förmån för dåliga. Vi fruktar förluster mer än vi gläds åt vinster. Vi puttar bättre för par än för birdie eftersom vår rädsla för nederlag är starkare än behovet av att vinna. Preferenser och aversioner formar hela vår världsbild. Vi bortser från allt som inte stöder våra antaganden. Vi är flockdjur som följer strömmen.

Kahneman poängterar att vi inte förmår begripa verkligt små eller stora siffror. Forskare brukar utgå från för små sampel och därmed dra på tok för långt gående slutsatser. Vår vilja att identifiera mönster samt vår preferens för visshet framom tvivel  leder till förhastade, felaktiga slutsatser.

”We are far too willing to reject the belief that much of what we see in life is random.”

Vi vill intala oss själva att världen är begriplig. Människan föredrar illusioner.

Det pågår en intern kamp i våra tankesystem. Ofta segrar intuitionen. Vår hjärna har inte utvecklats speciellt långt från apstadiet.

Att tvivla, analysera och bena ut tvetydigheter är sällan en överlevnadsfördel. Vår sociala rytm accelererar och våra upptagna hjärnor förväntas fatta blixtsnabba beslut medan vi bombarderas av information och sinnes-intryck. I stället för att gå på auto-pilot och magkänsla borde vi dra i nödbromsen, andas in och tänka efter.

Tillväxten inom världsekonomin matas av privat skuldsättning och hyperexpansiva centralbanker – som de facto förbjudit recession. Hela yrkeskårer vill exploatera vår brist på eftertanke. Reklammakare, populistiska politiker och finansiella rådgivare vädjar till känslor för att styra vårt beteende.

Finansmarknaden styrs av ryggmärgs-reflexer och slumpen. Ekonomi omges av falsk mystik, men under ytan finns egon, adrenalin och testosteron. Kahneman: ”Investment bankers believe in what they do. They don’t want to hear that their decisions are no better than chance. The rest of us pay for their delusions.”

Likaså finns ingenjörer med religiös övertygelse om överlägsenheten hos vissa tekniska lösningar. De driver en tes och vägrar acceptera allt som motsäger trosföreställningen. Även inbitna siffernissar som hyllar logik– fattar instinktiva och emotionella beslut.

I samhället pågår en bred debatt mellan fakta och intuition. Just nu har fiktionen överhanden. Den medfödda, snabba reptilhjärnan leder in oss på bedrägliga genvägar som blir kollektiva villospår.

Låt oss hoppas att fakta vinner i det långa loppet. Men vågar vi överlåta allt mer beslutsfattande från människor till algoritmer? Vår art må vara omogen, men är tekniken då myndig? Så länge mänskliga snedvridningar och tankefel styr så ligger nästa finanskris och Fukushima bakom hörnet. Är artificiell intelligens faktiskt att föredra?

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*