Fighten om flaggan

Magnus Londen är författare och frilansjournalist. Han är också grundare och konstnärlig chef för företaget Come to Finland Publishing. Foto: Cata Portin

För fjorton månader sedan insåg jag att jag måste skydda företagets varumärke. Så jag drog ut till Patent- och registerstyrelsens (PRH) webbplats: Klick-vad är ett varumärke-klick-läs detta först-klick-ansökningsblanketten innehåller fem steg-klick-välj kategori-och så vidare tills jag var färdig och fick det medryckande diarienumret T201203641.

Eftersom företaget genomgick ett namnbyte tyckte jag att varumärkesskyddet var extra bråttom så jag anhöll, enligt instruktion från PRH, någon månad senare per mejl om att ärendet skulle påskyndas.

Svaret kom bums: Ert meddelande har mottagits.

Stärkt av denna uppmuntrande kommunikation återgick jag till mera världsliga ting tills det cirka två och en halv månad senare anlände ett rekommenderat brev. Det var ord och inga visor:

I ett varumärke får man inte utan vederbörligt tillstånd ta in statsvapen, statsflagga eller annat statsemblem (14 § 1 mom. 3 punkten i varumärkeslagen).

Alltså ett nej. Först trodde jag att det berodde på att ordet FINLAND ingick i textdelen av varumärket. Men det visade sig vara värre än så. Varumärket i ansökan T201203641 består av en bild av ett vintage flygplan, ett tåg och ett fartyg. Tittar man noga efter ser man att det på fartygets däck faktiskt finns en liten fladdrande Finlands flagga, storlek 5 ca mm.

PRH:s jurist avslutade brevet med en klapp på axeln:

Vi kan godkänna att märket ändras så att korset tas bort … eller att flaggan görs fullständigt mörk.

Hm. Finlands flagga helsvart kändes som att vika sig för övermakten så istället ringde jag upp PRH:s jurist. Vi dividerade av och an – men ett nej är ett nej är ett nej. (Hon tröstade mig med att säga att det nog är ett gränsfall.)

… Men i beslutet stod det också: Man kan ansöka om samtycke hos inrikesministeriet.

Det där diggade jag. Högsta instans. Så jag skrev till ministeriet och förklarade passionerat att ett varumärke som berättar om klassiskt resande till Finland måste ha en liten Finlands flagga på fartyget, att det liksom är logiskt.

Sen sysselsatte jag mig med världsliga ting i drygt en månad, tills det i maj 2013 kom ett brev:

Inrikesministeriet … har beslutat bevilja sökanden tillstånd att använda Finlands flagga (enligt 14 § 1 mom. 3 punkten i varumärkeslagen).
Undertecknat (med riktigt bläck): inrikesminister Päivi Räsänen.

Rena utklassningen!

Boostad av detta ansökte jag i juli 2013 om varumärkesskydd även för företagets logo och namn på tyska. Bilden är exakt den samma, men texten går på tyska: ”Auf nach Finnland”. Rena rutinansökan, ansåg jag, vi hade ju redan fått godkänt-stämpeln av Räsänen.

Så jag sysslade med världsliga ting i ca fyra månader tills det kom ett rekommenderat brev: I ett varumärke får man inte utan vederbörligt tillstånd…

Det var den där förbenade flaggan igen. Vårt tidigare tillstånd var noll värt: Samtycket ni har tillställt … räcker inte i detta fall.

E-post till juristen – lönlöst. Ett nej är ett nej är ett nej. Men försök med inrikesministeriet…

Så nu sysslar jag med världsliga ting medan Päivi Räsänen och heraldiska nämnden tvingas fundera på om de ska godkänna en bild som de redan godkänt.

Magnus Londen text

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*