Finland klättrar tillbaka upp i trädet

Markus Mannström

Markus Mannström, dipl.ing. från Åbo Akademi, är ny chef för Stora Ensos division Biomaterials. Han har jobbat på bolaget sedan 2001, bland annat som CTO med ansvar för investeringar, forskning och utveckling, samt som chef för Guangxi-fabriksprojektet i Kina.

”Finland lever av skogen, är i skogen och är skogen”, skrev historikern Markku Kuisma 1993. Stämmer det om 25 år?

Skogsindustrin har gått igenom stora strukturförändringar i 10–15 år. För 10 år sedan utgjorde pappersprodukter 70 procent av vår omsättning, i dag är andelen dryga 30 procent (av nästan 10 miljarder euro). Industrins framtid bygger delvis på befintliga produkter: kartong, trähus i element, samt massa. Därtill kommer nya bio­baserade material och kemikalier.

Är stålbadet och omstruktureringen förbi?

Branschen har stämplats av tidigare fabriks­stängningar, vi jobbar nu med att förändra bilden av en dalande industri, vi vill visa att vi är en framtidsbransch. Man måste gasa och bromsa samtidigt med omstrukturering samt nyinvesteringar som bär framåt. På senare år har vi byggt en stor kartongfabrik i Kina samt en massa­fabrik i Uruguay.

Vilka nya värdekedjor bygger ni?

Vi levererar stora mängder kartong till den globala förpackningsindustrin, därtill gör vi själva förpackningar på valda ställen. Det tredje spåret är massaindustrin, kombinerad med nya material och kemikalier. Vi har fortfarande den största sågverksindustrin i Europa, med huvudfokus på trähus i prefabricerade element. Papperskonsumtionen minskar, men den ger kassaflöde som kan finansiera tillväxt.

Berätta om affärsutvecklingen inom bio­material.

Vi fokuserar alltmer på specialmassor. Långfibrig cellulosa är en utmärkt råvara för dissolving-massa, skräddarsydd för att gå in i viskosprocesser och textilindustrin, delvis som ersättning för bomull och för att minska behovet av syntetisk fiber. Bomull är vattenintensivt och kolliderar med mark som behövs för livsmedels­odling. Ett annat intressant område är fluffmassa som går in i specifika hygienprodukter som blöjor. Vi sitter också på en stor projektportfölj för framtida material och kemikalier.

Kan alla fossila material ersättas av trä i framtiden?

Fullt möjligt. Cellulosafibern har unika egenskaper och består dessutom av socker som kan generera vidare råvaror för kemikalier. På plastsidan gör vi träkompositer som lämpar sig för små vardagliga applikationer, till exempel hårdplast i plastämbar och hyllben. Vi jobbar på att förädla sockret från cellulosafibern så långt att PET-plaskor kan ersättas med biobaserad plast.

Hur lång tid behövs för att ta fram nya produkter?

Resan tar 5–10 år: från laboratorium och grundforskning, via pilotanläggning och proof of concept, till kommersiella produkter som man testar på marknaden, vidare till industriell anläggning. I januari började vi tillverka biokompositer i Sverige. Utanför Kotka i Sunila tar vi till vara lignin och testar det som ersättare för fenolhartsar i lim. I framtiden kan lignin ersätta kolfiber, samt ingå i kondensatorer och i ellagring i litiumbatterier. Vi jobbar med intelligenta förpackningar som kombinerar IT-teknologi, intelligens och molnlösningar. Den som kan leverera system­integrering: förpackningar, taggar och kommunikationskanaler – levererar mervärde, inte bara data.

Hur balansera kundfokus mot stora makro­strategier?

Man måste vara skicklig på bådadera. Inom den kapitalintensiva skogsindustrin råder stordriftsfördelar, med investeringar i miljardklassen. Man måste kombinera innovativt tänk, förståelse för industrilogiken och kundernas konkreta behov för att kontinuerligt utveckla produkterna därefter. Sentimentet har förändrats massvis under 25 år. Ännu på 1980-talet hade skogsindustrin gemensamma försäljningsorganisationer och fabriker som bara spottade ut produkter. I dag råder starkt kundfokus.

Vilka insikter hämtar du från Kina?

Det finns knappast någon finländare inom branschen som förhandlat mer med kinesiska myndigheter än jag. Det är fascinerande och lärorikt med en komplicerad och främmande kultur. Samtidigt som man med västerländska ögon kan förundras över missförhållanden inom etik och moral, så finns oändligt många element där man säger ’wow’: den snabba tillväxten och förändringarna som Kina får till stånd. Varje gång jag trott att jag börjat förstå hur saker och ting fungerar i Kina så inser jag att det finns nya lärdomar.

Krävs externa kumpaner för att ta fram bioprodukter?

Det behövs mer och mer partnerskap samt öppen innovation. Nya produkter utvecklas ofta i samarbete med mindre, innovativa företag. Det är lätt att hitta gemensamma intressen med andra storföretag som man tidigare saknat kontaktyta till. Vi drivs alla av biobaserad ekonomi, digitalisering och en omdefiniering av roller i olika värdekedjor. Att inbilla sig att man kan allt själv garanterar långsamt avancemang. Samarbete med startups kan bidra med nytänkande.

Ni har valt att inte satsa på biodrivmedel?

Vår strategiska målsättning ligger i framtida kemikalier och material som vi bedömer som mer värdeskapande. Lönsamheten i fordonsbränslen är underställd lagstiftning, vi ser politisk risk i stora kapitalinvesteringar i områden som vi inte kan påverka aktivt.

Torsten Fagerholm text

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*