”Finland måste få ner kostnaderna”

Pekka Lundmark, Konecranes vd
Pekka Lundmark, Konecranes vd
Finlands höga kostnadsnivå oroar Pekka Lundmark, Konecranes vd och koncernchef. Han förespråkar en intern devalvering.

”Det gäller inte bara lönerna, utan nästan vad som helst är dyrare i Finland än i övriga Europa, för att inte tala om USA eller Asien. Följden blir att investeringarna börjar rikta sig till andra länder. Finland får betala ett högt pris i form av förlorade arbetstillfällen”, säger Pekka Lundmark.

Att regeringen valt att fylla underskottet i statsfinanserna med skattehöjningar anser Lundmark vara beklagligt. Han fruktar att effekten blir den motsatta; eftersom skattetrycket i Finland redan hör till världens högsta kan ytterligare höjningar leda till att investerarna skyr landet och skatteintäkterna minskar i stället.

Enligt Lundmark borde regeringens viktigaste mål vara att göra Finland så attraktivt som möjligt för investeringar och som plats för industriella arbetstillfällen.

”Eftersom en devalvering inte längre är möjlig på grund av eurosamarbetet borde Finland genomföra en intern devalvering, det vill säga målmedvetet börja sänka kostnadsnivån i hela samhället. Vill man kompensera löntagarna ska det ske genom lägre skatter.”

Som styrelseordförande i Teknologiindustrin ogillar Lundmark att regeringen blandar sig i lönepolitiken i stället för att låta arbetsmarknadsparterna sköta den saken.

”Vi har varit missnöjda med ramavtalet, att någon utifrån kommer och säger att alla ska ha samma löneförhöjning. Eventuella löneförhöjningar ska vara ett resultat av förbättrad produktivitet på företags- eller individnivå. Vill vi behålla våra industrijobb har vi inte råd med löneförhöjningar där man centralt besluter om en viss procent till alla. Produktivitetsförbättringar på företags- eller individnivå kan ge löneförhöjningar, men resten av köpkraften ska ges tillbaka i form av lägre skatter eller andra kostnader. Får vi inte tillbaka vår kostnadskonkurrenskraft så packar industrin sina väskor och flyttar utomlands. Det vore en katastrof för landets välfärd.”

Kommer facket att går med på sänkta löner?

”Det ser inte lovande ut, men dialogen om lönedisciplin måste hållas igång. Inom Teknologiindustrin vill vi tro på ett samhälle där individens flit och kompetens, tillsammans med företagets framgångar, ska avgöra löneutvecklingen. Alla bör ha ett incitament att utveckla sin kompetens och det ska synas i lönen. Men fackets vilja tycks vara att alla, oberoende av resultat, ska ha samma förhöjning. Resultatet är att lönenivån blir för hög i de företag som klarar sig sämre, och förr eller senare går de i konkurs.”

Enligt Lundmark borde man kritiskt se över statens uppgifter och granska vad som kunde privatiseras för att öka produktiviteten. Hans exempel är telefoniverksamheten som ännu för 25 år sedan sköttes av ett statligt monopol.

”Vi kan bara fundera över vilket tjänsteutbud och vilka priser vi skulle ha i dag med bara en enda aktör i monopolställning. Det är konkurrens som skapar produktivitet och driver samhället framåt.”

Att man köper tjänster från privata sektorn betyder enligt Lundmark inte alltid att var och en själv tvingas betala.

”Hur man tar fram tjänsterna och vem som betalar är två skilda saker som ofta blandas ihop i den allmänna debatten. Finlands problem är att den offentliga sektorn kostar för mycket, kostnaderna bara ökar men inte produktiviteten. Vi måste få ett slut på den här utvecklingen.”

Lundmark konstaterar att diskussionen om kostnadsnedskärningar inom den offentliga sektorn ofta handlar om att med osthyvel skära lika över hela linjen. I stället borde man, menar han, göra linjeval och strukturbedömningar: vad ska offentliga sektorn göra och inte göra, och hur kan man privatisera tjänsteproduktionen för att få större produktivitet.

Patrik Harald, text
Karl Vilhjálmsson, foto

Läs intervjun i sin helhet i papperstidningen eller köp ett lösnummer i digital form här.

Dela:

1 comment

  • Robert skriver:

    Bravo Lundmark!

    Är själv i exportbranschen och tycker att dessa saker är solklara, men ändå tycks få våga komma med sådana åsikter i vårt land. Varför? Ramavtalen funkade kanske under tider av snabb tillväxt och stark tävlingskraft men vår framtid ser nu mycket annorlund ut.

    Också kritiken mot den allt tyngre offentliga sektorn är välbefogad. Gör vi inget annat än att hela tiden öka på skattebördan så går det i långa loppet mycket dåligt för oss. Förstår väl att Lundmark hellre betalar sin inkomst skatt i Singapore än i Finland och fortsätter vi på denna väg kan jag väl tänka mig att följa efter – långt över 90% av mina kunder är trots allt utanför Finland. Det blir hela tiden svårare att motivera för sig själv varför man skall sitta i detta klimat, jobba hårda, långa dagar bara för att få betala skyhöga skatter för att hålla igång ett välfärdsnät som tryggar en stor del av befolkning ett liv i relativ lättja. I vårt land beivras framgång utan att man tycks förstå att den har varit hela grunden vi kunnat bygga vårt välfärdsamhälle på.

    Visst behöver vi ett socialt säkerhetsnät, men vi måste återskapa viljan att jobba hårt och det kan vi bara göra genom att göra det klar mera attraktivt än alternativet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*