Finland tar guld i monopolklassen

Jag vågar påstå att inget land i Västeuropa har koncentrerat så mycket ekonomisk makt i händerna på så många olika oligo- eller monopol. Låt oss göra upp en lista.

Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.

Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.

1. Två detaljhandelsjättar, S-gruppen och Kesko, kontrollerar sammanlagt mer än 80 procent av marknaden. De har säkrat de bästa handelsplatserna i varenda by, tätort och stad. De driver också de två största nätverken av bensinstationer, av vilka det ena är statsägt. De har en sådan maktposition att globala jättar som Ikea och Lidl finner det svårt att expandera i Finland.

2. Två banker kontrollerar 60–70 procent av finansmarknaden, medan resten fördelas på en blandad skara mindre banker. Den stora duons sammanlagda balansräkning är större än Finlands BNP, men politikerna ser föga orsak till bekymmer. Båda bankerna erbjuder klumpiga betalsystem som regelbundet pajar för att de måste uppgraderas.

3. Pensionsförsäkringarna domineras av tre så kallade ”privata” pensionsbolag, som alla är finska. Utlänningar är inte välkomna! Dessa jättar har höga kostnader, och avkastning som ligger långt under passivt förvaltade portföljer. De dominerar den lokala fastighetsmarknaden och erbjuder lån till sina företagskunder – och uppvisar som sagt ändå relativt låg utdelning på sina tillgångar vilket minskar pensionerna.

4. Byggsektorn har fyra stora företag som delar på över 60 procent av marknaden. Deras band till beslutsfattarna måste betraktas med avund av den italienska maffian. Endast dessa fyra får bygga skolor och sjukhus – som invaderas av mögelsvamp på rekordtid, då bomben exploderar precis efter att garantitiden löpt ut. En färsk regerings-undersökning öste galla över bolagens dåliga projekt-ledningskompetens. De flesta av dem har befunnits skyldiga till priskarteller.

5. Tre storbolag dominerar skogs-, cellulosa- och pappersmarknaden. Detta är troligen förståeligt, eftersom storlek krävs på en global marknad – men det har inte hindrat skogsjättarna från att dömas till bötesstraff för kartellprissättning.

6. Nyhetsmedier domineras av fyra stora bolag – det offentliga radio- och tv-bolaget YLE, Sanoma, Alma Media och svenska Bonnier. Politisk påtryckning mot YLE har skadat pressfriheten, och Finland puttades nyss ner från toppen inom pressfrihetsrankningen.

7. Alko sitter på en behändig nisch. Bolaget är statsägt och har starkspritmonopol. Detta kan komma att ändras.

8. Läkemedlen säljs av apotek som är tungt reglerade – eller kanske ”skyddade mot konkurrens” vore en exaktare definition. Snart kan denna position förändras – men marginellt.

9. Den offentliga sektorn har svarat för bashälsovården med kommunala hälsovårdscentraler. Detta ses som ett offentligt monopol av den privata sektorns hälsovårds-företag, som kräver en spelplan med jämlika villkor.

10. Den enda goda nyheten i denna monopolöversikt är att Finnair, också ett statsägt bolag, har förlorat merparten av sin prissättningsmakt nu när billiga flygbolag har flugit in på marknaden. Före det var priserna skyhöga.

Tandlöshet. Som vi ser är listan lång och osund. Konkurrensmyndigheterna är tandlösa eftersom politiska partier, särskilt till de höger och i mitten, har egna intressen att bevara status quo – på konsumenternas bekostnad. Stormedierna tiger eftersom de är beroende av reklampengar från ovan nämnda monopol, detsamma gäller små leverantörer och andra samarbetspartners.

Politikerna mottar stora understöd i ”mjuka euron” i form av gratis fördelar, mat och dryck i valtider. I gengäld får företagen businessklassbehandling. FoU-finansiering och toppfaciliteter garanteras i utbyte mot stressfria jobb och styrelseplatser för ex-politiker.

Det kommer mer. Snart kan två intressanta händelse-kedjor leda till ännu större marknadskoncentration och monopolmakt.

1. Samlingspartiet har krävt att alla offentliga hälsocentraler ska bolagiseras. Deras nästa krav kanske blir att dessa säljs ut inom några år – och troligen hamnar i ägo hos de stora vännerna inom den privata sektorn.

2. Man kan förvänta sig att ”avregleringen” av alkohol och läkemedel – se ovan – tas över av S-gruppen och Kesko, i Thatcher-stil. Det betyder att Centerpartiets och Samlingspartiets gunstlingar rikligen belönas med ytterligare offentligt välsignad breddning av sina monopol.

Slutsatsen är inte nådig: Finland ligger väl till för pole position som mästare i Monopol-universum. Man kan bara undra om denna sällsynta marknadskoncentration inom detaljhandel, finans, byggverksamhet, medier och så vidare delvis kunde förklara de finländska export-bolagens svaga resultat på senare år, jämfört med exempelvis Sverige?

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*