Finlands välbevarade hemlighet

Jag har tillbringat många veckor i Kina under de senaste åren, och helt nyligen studerade jag igen vid Mandarinskolan i Haikou, huvudstaden på ön Hainan. I Kina bevittnar man verkligt extrema skillnader i hur människor lever och bor. I varje samfund finns skillnader, vilket innebär att man ser både unga och gamla, rika och fattiga, friska och sjuka och handikappade, starka och svaga, goda och onda, etc.

Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans,
infrastruktur och klimatförändring.

Extrema exempel är så iögonenfallande, för i Kina finns det människor som bokstavligen bor på gatan. I många fall är butikerna samtidigt ägarfamiljens hem, och öppna mot gatan, med två eller tre generationer under samma tak. Jämfört med den nordiska gatubilden är kinesiska städer fullpackade med människor – på torg, i butiker, i restauranger, i bilar och bussar, på skotrar och cyklar, fotgängare med barn och barnbarn …

Det vi tar för givet. I Finland är dessa skillnader mindre iögonenfallande, för att de har utjämnats dels genom välfärdssamhället, men också genom vad vi kan kalla den kooperativa rörelsen (eller andelsrörelsen) en utveckling som frodats under de senaste 100 åren.

Finländare har den goda turen att ha sociala skyddsnät som tillgodoser våra grundbehov som utbildning, hälsovård samt omsorg om de mycket unga och gamla. Samhället upprätthåller också en ypperlig infrastruktur: kollektivtrafik, stadsplanering, gator och byggnader med hög kvalitet och underhållsstandard. Som finländare har vi också rena vattenreserver, medan avlopps- och fast avfall hanteras ändamålsenligt och används för förnybar energi och som råmaterial.

Samhälls- och medlemsnytta. Dels har vi kooperativ som kan kallas för landskapsstyrelser och kommuner. Alla finländare utgör en del av dem i egenskap av invånare, och vi betalar kollektivt för dem i form av skatter under regeringens och riksdagens vakande öga.

Dessa organ kallas normalt inte kooperativ, men eftersom deras själva syfte är allmänintresse så är det precis vad de är. Finland tillämpar ett framgångsrikt, om ändå inte alltid fullkomligt, sätt att sköta basservicen.

Dessutom produceras många dagligvaror och förnödenheter i Finland av det som vi uttryckligen kallar för kooperativ (eller andelsbolag). Förutom kommunalt ägda energibolag så finns handel (S-gruppen), restauranger (Tradeka) och banker (OP).

Många tror kanske att dessa kooperativ fungerar precis som privata företag, men det finns en betydande skillnad. Ett kooperativ ägs av sina medlemmar, inte av utomstående aktieägare. Deras medlemmar (demokratisk kontroll via en man, en röst) är antingen producenter av råmaterial eller tjänster, eller också konsumenter.

Kooperativen eftersträvar hyfsad vinst, men åtminstone då det gäller mindre lokala kooperativ försöker de inte maximera sin förtjänst, utan fokuserar på att verka för det allmänna bästa. Vinst ses med andra ord som ett medel, inte som ett mål. Vinsterna återbetalas till medlemmarna i form av ”bonus” som kan jämföras med de dividender företagen betalar åt aktieägare. Ändamålet med tillverkningskooperativ är att säkra långsiktiga leveransavtal med sina medlemmar till rättvisa priser, och att framställa och sälja produkterna och tjänsterna på ett kostnadseffektivt sätt.

Delad vinst. Kooperativ måste beakta sina medlemmars behov. Att allokera vinsterna är verkligen knepigare för kooperativ, vilket kan åstadkomma tillfälliga friktioner inom sektorer som skogsindustrin (Metsä Group), mjölkproduktion (Valio) och köttförädling (Atria). Hela kedjan från produktion till försäljning måste vara hållbar och vinstgivande: primärproducenter, centralhandeln och detaljhandeln inom rörelsen behöver alla säkra en tillräcklig profit för verksamheten och framtida investeringar. Då affärsverksamheten expanderar, blir vinstfördelningen emellertid en potentiell stötesten.

Som kontrast till detta behöver privata företag endast ta hänsyn till vinstutvecklingen över investeringsperioden, och som regel vill aktieägarna bara säkra sin långsiktsprofit. Ledningen behöver inte beakta andra behov hos aktieägarna då de tar beslut om affärsinvesteringar.

Men i själva verket är kooperativ en av de mest kostnadseffektiva modellerna att spara pengar, och en av Finlands bäst bevarade hemligheter. Detta är en bidragande förklaring till att vår levnadsstandard är så hög. Andelsrörelsen i Finland är som helhet den största kooperativa organisationen i världen, sett till verksamheternas andel av BNP, enligt Sällskapet Pellervo.

 

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*