Finsk whisky visar sin styrka

I den här 160 år gamla källaren med väggar av natursten mognar 100 000 liter whisky i ektunnor. Byggnaden var ursprungligen Sörnäs bryggeris öllager, berättar Helsinki Distilling Companys Kai Kilpinen.

Alkoholskatten är hög och reklamförbudet irriterar. Ändå kan whiskytillverkning bli en lönsam affärsverksamhet i Finland, säger nyetablerade destillatörer. ”Allt fler konsumenter är redo att betala extra för en premium-whisky som skiljer sig ur mängden”, säger Kai Kilpinen på Helsinki Distilling Company.

Den finländska whiskyns 1900-talshistoria är inte mycket att skåla för. Äldre läsare minns kanske Alko Whisky och Viski-88 (senare Double Eight) – drycker som på 1980-talet förvisso gick hem hos folket, men som fick konnässörerna att rygga tillbaka. Några exportframgångar blev de inte heller.

Det finländska EU-inträdet 1995 innebar en ny era för alkoholtillverkningen och öppnade dörrarna för nya, privata aktörer. Från millennieskiftet och framåt har en dryg handfull små, ambitiösa hantverksdestillerier uppstått i Finland, vars produkter inte har mycket gemensamt med Alkos volymtillverkning under det förra seklet. I dag stå finländsk whisky för kvalitet och får utmärkelser i internationella tävlingar.

Den nya whiskyvågens pionjär hittar vi i Björneborg, där bryggeripuben Beer Hunter’s gjorde sin första single malt 2001 – dock enbart till försäljning i den egna restaurangen. Först med tillverkning i större skala var Lahtisföretaget Teerenpeli, som tillverkat single malt sedan 2002. I en bransch där ålder och mognad är a och o, ger den tidiga starten Teerenpeli ett klart försprång – företaget har redan i fem år kunnat erbjuda en whisky som är tio år gammal eller äldre.

Enligt vd Samuli Korhonen är whiskytillverkning inte något som är förbehållet skottar, irländare och amerikaner. Flera nya länder har de senaste decennierna etablerat sig som pålitliga whiskyproducenter.

”Finland har alla förutsättningar att göra högklassig whisky för världsmarknaden. Här finns kunnande och råvaror av hög kvalitet”, säger Korhonen.

Först i stan sedan 1919. Teerenpeli har för närvarande det största utbudet av färdig finländsk whisky, men hos flera yngre efterföljare håller whiskyn på att mogna i sina tunnor, samtidigt som nya tillverkare står i startgroparna.

Sedan 2014 har Helsinki Distilling Company tillverkat gin och rågwhisky på det gamla slakteriområdet intill Fiskehamnen i Helsingfors. Destilleriet är det första i huvudstaden efter att förbudslagen satte stopp för sprittillverkning 1919. Helsinki Distilling Companys första produkt var gin som nu funnits några år på marknaden.

Destillerimästaren Michael Byars tömmer ett av jäskärlen på urjäst malt som senare blir biogas.

Härom året kom Helsingforsdestilleriets första rågwhisky till försäljning. Att företaget valde att satsa på rågwhisky var ett beslut som mognade fram under flera år. Grundarna Kai Kilpinen och Mikko Mykkänen hade läst att Finland exporterar råg till USA för tillverkning av whisky, som i sin tur importeras till Finland.

”Det lät galet och vi tänkte att någon borde tillverka rågwhisky här i Finland i stället. Så småningom gjorde vi det själva”, säger Kilpinen.

Helsingforsdestilleriet har just nu ungefär 100 000 liter whisky som mognar i källaren. I huvudsak används 200 liters begagnade bourbon-fat som det finns gott om, eftersom amerikansk lag föreskriver att bourbon alltid måste lagras i nya tunnor.

Helsinki Distilling Company lagrar rågwhiskyn i fyra-fem år. Jämfört med traditionell single malt gjord på korn mognar rågwhisky snabbare under de första lagringsåren. Också rågwhiskyn förbättras fortsättningsvis vid längre lagring, men skillnaden är inte så tydlig som hos single malt.

”Här måste man också ta hänsyn till de ekonomiska aspekterna och försöka hitta en balans”, säger Kilpinen.

Malt från Lahtisföretaget Viking Malt.

Reklamförbudet irriterar. I en värld som domineras av urgamla starka varumärken med ursprung i Skottland, Irland, USA eller Kanada, kan man fråga sig hur små nykomlingar från Finland som saknar whiskytraditioner lyckas slå sig in.

”Det gäller att kommunicera rätt budskap till konsumenterna”, säger Teerenpelis Samuli Korhonen.

I praktiken handlar det bland annat om att betona det småskaliga och hantverksmässiga, samt lyfta fram de rena och naturliga råvarorna. Kyrö Distillery har till exempel slagit mynt av traktens historia och slaget vid Napo (Napue) 1714.

Att finländsk lag förbjuder spritreklam är dock till förtret för hantverksdestillerier som vill få synlighet, framför allt när förbudet också gäller reklam riktad till utlandet.

”Det här ger utländska konkurrenter en klar fördel”, säger Jonathan Smeds på Nagu Distillery, som står i startgroparna för whiskytillverkning i Åbolands skärgård.

Enligt destillatörerna utgör höga initialkostnader ett hinder för att ge sig in i whiskybranschen. Investeringarna i utrustning är betydande samtidigt som den långa lagringstiden gör att det dröjer flera år innan intäkterna börjar strömma in. Enligt EU:s regler ska whisky lagras minst tre år, men i praktiken lagras produkterna ofta längre. För att få ett kassaflöde under tiden har mikrodestillerierna ofta andra inkomstkällor, såsom restaurang, ölbryggeri eller tillverkning av gin och annan sprit som går att konsumera nästan direkt och därför ger snabbare intäkter. Ytterligare ett sätt är att i förväg sälja hela whiskytunnor, vars mognadsprocess köparen kan följa med och sedan besluta i vilket skede whiskyn ska buteljeras.

Enligt Kai Kilpinen handlar en whiskytillverkares första tio år inte om maximal försäljning, utan om att pröva sig fram och bygga upp en portfolio och ett lager.

”De första åren är kämpiga. Men när man väl är etablerad, och när lageruppbyggandet och försäljningen går i samma takt, är whisky en produkt med god vinstmarginal. Vi jobbar i en premiumkategori där folk är redo att betala extra för produkter som skiljer sig från mängden. Rågwhisky förknippas i regel med Amerika, men är inte så vanligt i Europa och därför väcker det intresse hos whiskyfantaster. Vi erbjuder någonting nytt och annorlunda”, säger Kilpinen.

Ur röret droppar en klar vätska ner i tunnan. Whiskyn får sin bruna färg först vid lagringen på ekfat. Det tar cirka fem timmar att destillera 2 000 liter mäsk, som så småningom blir drygt 200 liter färdig whisky, berättar Kai Kilpinen.

Eftersom Finland saknar traditioner inom whiskytillverkning har destillerierna fått lära sig mycket genom försök och misstag. Och genom att fråga varandra.

”Det råder en kamratlig anda bland de finländska destillatörerna, alla sitter i samma båt. Alla siktar på export och i utlandet finns gott om plats. Om någon lyckas så gynnar det också de andra”, säger Kilpinen.

Både Teerenpeli och Helsinki Distilling Company säljer sin whisky i många länder framför allt i Europa, men största delen av produktionen konsumeras fortfarande i Finland. Om ett par år räknar man med att proportionerna är omvända.

”Exporten är räddningen. Däremot ser jag ingen lönsamhet i att jobba enbart för hemmamarknaden”, säger Kai Kilpinen.

Teerenpelis Samuli Korhonen har som mål att öka antalet exportländer med två-tre per år. Han påpekar att verksamheten är långsiktig.

”Vi jobbar för framtiden. Whiskytillverkning är inget för den som har bråttom”.

Patrik Harald text

Niklas Tallqvist foto

Läs hela artikeln i papperstidningen.