Företagare eller tuk-tuk

“Finlands ekonomi och sysselsättning kan fås på tillväxtkurs endast med hjälp av företagande och
arbete.” (Citat ur Juha Sipiläs regeringsprogram).

Roger Wessman är fristående konsult och bloggare som har följt ekonomin och finansmarknaderna i över 20 år, senast som chefsekonom på Nordea.

Roger Wessman är fristående konsult och bloggare som har följt ekonomin och finansmarknaderna i över 20 år, senast som chefsekonom på Nordea.

Att Finland behöver mer företagsamhet har blivit en sliten fras. Som med de flesta klichéer finns en självklar sanning bakom påståendet.

Vad som egentligen menas med företagande, och vad regeringen kan göra för att befrämja det är dock mindre uppenbart. Det är inte antalet personer som jobbar som företagare som är avgörande. Det väsentliga är nya affärsidéer, inte bara hårt arbete.

De flesta har väl någon spontan bild av den flitiga företagaren. För mig är det grävmaskinsentreprenören som är igång från arla morgon till sen kväll, även veckoslut, för att byggnadsarbetet skall kunna börja den dag husleveransen kommer. Om alla vore dylika företagare, i stället för att mekaniskt jobba från 9 till 5, skulle vi väl få fart på ekonomin tycker man.

I internationella jämförelser är det dock svårt att hitta något samband mellan ekonomisk framgång och ett stort antal företagare. Tvärtom: knappast något annat euroland har så hög andel företagare som Grekland. Företagartätheten är högst i underutvecklade länder.
De som har rest till fattigare länder har säkert stött på dessa företagare. I Kambodja såg jag till exempel horder av ivriga chaufförer som erbjöd en tur i en hemmasnickrad vagn som dras av en moped, en tuk-tuk.

Nya idéer, inte flit. Tuk-tuk-chaufförerna passar väl in i bilden av den flitige företagaren, som förvisso gör en värdefull insats för landets ekonomi. Trots all sin flit representerar de inte den typ av effektiv produktion som kan lyfta landet till västerländskt välstånd, som bygger på specialisering och massproduktion.

Drivkraften för den ekonomiska utvecklingen är företagare som ser en möjlighet att producera någonting bättre eller billigare än andra tidigare förmått, och bygger en ny företagsverksamhet kring idén. Den första kambodjanen som lät snickra ihop en tuk-tuk var en sådan innovatör.

För att få Finlands ekonomi på tillväxtkurs behöver vi uttryckligen mera innovativa nyskapare, inte fler tuk-tuk-chaufförer som jobbar för egen räkning i stället för att vara i ett anställningsförhållande.

Specialisering. Bland förslagen för att befrämja företagande finns till exempel en höjd gräns för momsplikt. Det skulle göra ensamföretagandet mer lönsamt, även i sådana fall där det vore mer produktivt att arbeta i ett större företag. Vår ekonomi blir inte bättre av att varje frisör blir egenföretagare. Tvärtom kan större frisörsalonger vara en produktivitetshöjande innovation. Det möjliggör specialisering där frisörer kan koncentrera sig på att klippa och inte behöver bry sig ombokföring, skattedeklarationer, uppköp, prissättning och marknadsföring.

De komplicerade reglerna för dividendbeskattning ger också ett incitament för företag att förbli små, och framför allt att inte sträva att växa genom att skaffa sig kapital och bli börslistade. Precis tvärtemot vad Finland behöver för att uppmuntra innovativa företagare.

Innovation och mode. Visst pratas det mycket om nyskapande, innovation. Det skall satsas på bioekonomi, cleantech (förnybar energi samt miljö- och materialteknik), dataspel, sakernas internet (internet of things, industriellt internet).

Problemet är att uppenbara möjligheter som alla pratar om i dag med säkerhet är områden där konkurrensen kommer att vara mycket hård i morgon. Nyckeln till framgångsrik företagsamhet ligger i att se en möjlighet som andra förbisett eller inte förstått att utnyttja.

Visst är det viktigt att följa med vad som händer i världen, och utnyttja impulser utifrån. De kambodjanska tuk-tukarna är förmodligen kopierade från Thailand.

Att sakernas internet (där diverse maskiner, fordon och apparater via inbyggda sensorer samlar in data för att anpassa beteendet enligt omvärlden) förmodligen kommer att växa enormt, betyder dock inte att där finns lättförtjänta pengar.

Om man saknar en egen unik idé konkurrerar man bara med alla andra om vem som kan producera billigast. Precis som tuk-tuk-chaufförerna, som står i kö i Phnom Penh för att locka turisterna på en färd som inbringar föraren 3–4 dollar.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*