Framtidens stad

Fler människor bor i tätorter. Det ställer nya klimatkrav: framtidens städer måste bli mer hållbara. Den nya stadsutvecklingen har börjat ta fart i Sverige.

Mer än hälften av världens befolkning bor i städer, och stadsborna blir ständigt fler. Det ställer nya krav på hur städerna byggs och hanterar nödvändiga resurser. EU:s regler för energianvändning i fastigheter som börjar gälla år 2020 sätter ytterligare press på stadsbyggarna. Begreppet hållbar stadsutveckling är inte längre bara en vision, utan ytterst konkret, menar Per Ling-Vannerus som är en av cheferna för Stockholms största stadsutvecklingsprojekt.
Om två år invigs nya Värtahamnen, med en pir som delvis flyttat ut i vattnet för att frigöra yta på land. Hamnen ingår i ett av Europas största stadsutvecklingsområden – Norra Djurgårdsstaden som förväntas ha 12 000 nya bostäder och 35 000 nya arbetsplatser när det är klart år 2030.

Per Ling-Vannerus är projektchef hos Stockholms Hamnar och ansvarar för planeringen av infrastruktur i området. Han menar att hamnen, som i dag hanterar runt fyra miljoner passagerare och 1,6 miljoner ton gods årligen, har en viktig roll i den hållbara stadsutvecklingen.
”Vi vet att det gör jättestor miljönytta att få in transporterna direkt från sjön så nära konsumenterna som möjligt, så att lastbilssträckorna blir korta”, säger han.
Forum träffar honom när han är på en utbildning inom ramen för KTH:s strategiprogram Sustainable urban systems.
Programmet riktar sig till chefer inom offentlig sektor, kommunala bolag och näringsliv som arbetar med att utveckla framtidens städer. Femte omgången av utbildningen hålls i en malmgård på Söder från 1770-talet. Det är ett gediget stenhus, byggt med dåtidens bästa teknik. Men utvecklingen har fortsatt. Nya hus i dag är välisolerade, med styrd ventilation och annan uppvärmning än kakelugnar.

Staden Stockholm har också växt en hel del sedan malmgården byggdes. Då bodde drygt 60 000 människor innanför tullarna – att jämföra med dagens cirka 1,4 miljoner. Och det blir fortsatt fler.
Stockholm är ett exempel på den stora utmaning som uppstår när allt fler människor ska bo på en begränsad yta. Fenomenet är påtagligt på många håll i världen. Städerna står nu för cirka 75 procent av världens energianvändning och över 70 procent av de globala koldioxidutsläppen. Då krävs nytänkande kring såväl byggande som transporter och matförsörjning.
I Norra Djurgårdsstaden är det mycket som ska fungera ihop: Hamnen, nya bostadsområden och utfarten från vägtunneln Norra länken som ska avlasta Stockholms stadskärna från tung trafik.
”Vi har haft många intressanta diskussioner om vilka prioriteringar som behöver göras. Tunneln är bra, men i närheten vill man också ha fin utemiljö med uteserveringar där gående, cyklande och spårväg ska prioriteras”, säger Ling-Vannerus som i sin karriär främst jobbat med tunga anläggningsprojekt, som entreprenör och konsult.

Framtidens stad_plantagon2 webbArbetet med den nya hamnpiren, som delvis byggs på vatten med upp till 30 meters djup, tycker han ger exempel på det nytänkande som behövs i hållbara projekt.
”Det gäller att redan tidigt i idéfasen plocka fram många olika lösningar och sedan hålla möjligheterna öppna så länge det går, tills man måste bestämma sig.”
Första tanken vid bygget av Värtapiren var att fylla ut den med stenkross från Norra länken. Men under resans gång visade det sig vara bättre att bygga på pålar. Ovanpå pålarna läggs ett påldäck som består av betongelement tillverkade i Polen. Väl på plats i hamnen ska elementen gjutas ihop som stora legoklossar.
”Utan det hade vi nog fått leta upp väldigt mycket berg”, säger Per Ling-Vannerus och ler pillemariskt.
För att skapa fritt djup om 11,5 meter för fartygen vid den nya piren krävdes muddring av bottensediment. En del av sedimenten var förorenade och för att undvika utsläpp i havet behövdes mer hållbart nytänkande.
Lösningen blev en ny frysteknik. Stålplattor sänktes ner i slammet och sedan frystes innehållet i plattorna. Upp från bottnen kom iskalla klumpar med bottensediment och gifter som kunde forslas vidare till miljöstationen.
En annan viktig satsning i hamnen blir färjornas inkoppling till starkström (högspänning) när de ligger vid kaj. Vanligtvis har de stora fartygen åtminstone en motor igång när de ligger i hamn, för att få el till alla verksamheter ombord. Men det ska det snart bli slut på i Värtahamnen.
”Vi ska erbjuda elanslutningar med starkström till alla fartyg så att de inte behöver ha motorerna igång i hamn. Det kommer att minska både buller och utsläpp av partiklar i luften”, säger Per Ling-Vannerus.

Miljöanpassningen av Värtahamnen är en förutsättning för att den ska kunna vara kvar så nära de nya bostadsområden som byggs runtomkring.

Läs texten i sin helhet i Forum 1_2014

Marie Granmar text

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*