Från textil till pansar

Teknik handlar om så mycket mer än mekande med oljiga motorer eller mikroskopiskt finlir i laboratorier: Jenny Jensén på Patria gör detektivjobb vid krävande försäljning av pansarfordon.

Hur gör man resan från en uppväxt i Hangö där man drömmer om att bli artenom till att bygga försäljningsstrategier för pansarfordon? Jenny Jensén, Business Development Manager vid försvarsindustrikoncernen Patria, delger sin ovanliga karriärbana.

”Förr hade alla länder egen försvarsindustri, man fyllde den lokala försvarsmaktens behov och hade knappt någon export. Statsbolag skapade arbetsplatser, ofta utan lönsamhetskrav. Nu har den tekniska utvecklingen gjort det olönsamt att utveckla nya fordon och system för små marknader. Branschen präglas av både affärs- och kvalitetstänk, man siktar på smalare produkter till en större kundkrets”, inleder hon.

Djup vinner över bredd. Jensén jobbar med försäljning och marknadsföring inom Patrias division för bepansrade hjulfordon och granatkastarsystem. Där är flaggskeppet pansarhjulfordonet Patria AMV, Armoured Modular Vehicle, efterträdare till XA-fordonserien, i folkmun Pasi (PanssariSisu). Det internationella genombrottet fick Patria med det sexhjulade Pasifordonet 1983 och den åttahjulade AMV har sedan 2001 sålts till sju länder, bland annat Sverige och Sydafrika. Som bäst satsar Patria bland annat på Australien tillsammans med BAE Systems.

”Våra XA- och AMV-fordon har varit väldigt uppskattade och framgångsrika vid olika internationella fredsbevarings- och krishanteringsoperationer.”

Den modulära designen möjliggör införlivandet av olika torn, vapen, sensorer och kommunikationssystem på en och samma fordonsmodell. Men hur vinner en kvinna som inte gjort militärtjänst trovärdighet i utpräglat militära och manliga sammanhang?

Ingen skrivbordsgeneral. Man klarar sig utmärkt på Patria som ingenjör eller ekonom, fastän man varken gjort militär karriär eller lumpen, berättar Jenny Jensén. Foto: Karl Vilhjálmsson

Ingen skrivbordsgeneral. Man klarar sig utmärkt på Patria som ingenjör eller ekonom, fastän man varken gjort militär karriär eller lumpen, berättar Jenny Jensén. Foto: Karl Vilhjálmsson

Trumfkort. Ibland tvingas Jensén medge att hon inte kan föra fullt trovärdiga diskussioner om specifik, taktisk användning av vapen med högt uppsatta militärproffs. Men hennes civila bakgrund har också varit en fördel i karriären, speciellt då hon är den enda kvinnan vid förhandlingsbordet.

”På Pöyry var cirka hälften av mina processtekniska kollegor kvinnor, kemi tycks ju intressera flickor mer än övriga tekniska inriktningar. På Patria är vi relativt få damer, de flesta hos oss har både militär och teknisk bakgrund. Som kvinna får man väldigt lätt uppmärksamhet, så fort du öppnar munnen så tystnar alla. Detsamma gäller om man intar middag med kunden: då får man bordsplats invid motpartens högst rankande anställda”, ler hon.

Cirka 20 procent av teknikstuderande är i regel kvinnor. Blir studie- och yrkeslivet då grabbigt?

”Det handlar om attityder och fördomar mot själva begreppet teknik. Det finns så mycket fler dimensioner än att förstå hur en motor fungerar och kunna skruva isär den: vid sidan om grovteknik finns kemi, miljövård med mera.”

Yngst bland äldre killar. Vid yngre år lockades Jensén mest av handarbete, hon såg sin framtid som artenom. Andra året i gymnasiet tillbringade hon ute på prärien i Colorado. Då fick hon stå på egna ben och tänkte om.

”Först var jag inte speciellt intresserad av kemi eller fysik, det kändes inte tillräckligt konkret att fundera på en liten atom eller molekyl som man inte kan se. Sen sa min mamma, som är fysik-, kemi- och matematiklärare: ’ta nu ens en kurs i kemi’. Det började låta intressant. Jag ville göra något kemi­relaterat, men insåg att jag inte vill stå i ett laboratorium. Det blev processteknik vid Åbo Akademi i stället.”

Karriärvalet underlättades av att ena store­brodern studerade till diplomingenjör, den andre till ingenjör.

”Jag har alltid varit yngst bland äldre killar och är van vid att vara den enda tjejen.”

Efter studierna blev det en del snuttjobb på sommararbetsgivaren Helkama, samt ett år av lärarvikariat.

”Kring 2003–2004 var det ganska svårt att få jobb. Jag gick en kurs för arbetslösa i programmet AutoCAD [ett rit- och designprogram i 2D och 3D] och fick en praktikplats inom processdesign på Pöyry, min första fasta anställning.”

Torsten Fagerholm text

Karl Vilhjálmsson foto

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*