Redan på 90-talet slutade jag köpa kvällstidningar av princip sedan jag fick insikt i hur de levde i symbios med dokusåporna och deras ”hjältar”. Reportrarna var med på filmteamens efterfester. Amatörerna som var på väg att bli kvartskändisar när de vek ut sig upptäckte snart att minsta gruff i baren kunde hamna på löpsedlarna och kändisskapet ökade. Den ena mer eller mindre fejkade konflikten efter den andra publicerades med krigsrubriker lagom till avsnittens premiärer.

Svenska folket fortsätter tydligen att köpa lösnummer för att läsa om halvfigurer som trasslar och prasslar. Löpsedelsmakarna vet nämligen vad de gör i försäljningssyfte eftersom de ser hur många ex som sålts efter de hittat på olika braskande rubriker.

Landets främsta ironiker, skämttecknarparet Berglin i Gävle, träffade helt rätt i tisdagens Svenska Dagbladet när de fångade följande konversation mellan uppgivna TV-tittande kvällstidningsläsare:

-Dagen innan något sägs i ”Stjärnorna på slottet” – som spelades in i somras – kan man läsa om det i kvällstidningarna…..

….om sånt som hänt för tjugo år sedan !

-Verben behöver nästan nya tempus för att reda ut förhållandet mellan kvällspressen & dokusåporna.