Granskar negligerad maktdynamik

Professor Bengt Holmström vid MIT fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomi till Nobels minne. Foto: Bryce Vickmark

Filosofie doktor Bengt ”Beni” Holmström (f. 1949) är professor vid Massachusetts Institute of Technology och tidigare professor vid Yale. Holmström har flera förtroendeuppdrag inom vetenskapsakademier, forskningsinstitut och näringslivet. Han delar på Sveriges Riksbanks pris i ekonomi till Nobels minne 2016.

Många tidigare Nobel-ekonomer har haft samhälle­ligt inflytande som rådgivare till statsledare, via media och tankesmedjor (Friedman, Sen, Krugman). Du är MIT:s 87:e nobelpris­tagare (då man räknar ekonomipristagarna). Hur ska du investera din Nobel­auktoritet?

Jag får ofta frågor som saknar koppling till min forskning. Då svarar jag försiktigt, som allmän ekonom, även om svaren kan skapa stora rubriker. Jag är mikro-, inte makroekonom. Helst engagerar jag mig i områden som jag har forskat i. Undervisnings- och utbildningsfrågor ligger mig nära. Det är möjligt att jag gör som en del Nobelekonomer, drar mig tillbaka. Jag får se hur det känns efter sex månader.

Det talas om oskäliga chefsbonusar?

Vi måste hålla isär belöningarnas nivå och deras struktur. Kontraktteorin fokuserar på incitaments uppbyggnad, marknaden bestämmer nivån. Skandaler som Enron och Wells Fargo beror knappast på ondska. Vissa försöker möta upptrissade förväntningar genom att desperat mani­pulera siffror.

Hur blickar du tillbaka på Nokias bonussystem?

Felet var att man inte fick göra vettiga modeller för incitament. De blev komplicerade, röriga, delvis vansinniga, om än också mer ”rättvisa”. Kvaliteten led av extern press. Det var folkets och konsulternas fel. Det som ser rättvist ut utåt, är inte nödvändigtvis effektivt.

Centralbanksstimulans verkar inte hjälpa, nu förespråkar OECD skuldstimulans?

Världsekonomin är förlamad och har slitit med låg tillväxt så länge att det är bra att prova nya grepp. Finland kan inte stimulera ensamt, men om flera EU-länder gör det samtidigt så kan även vi vinna på det. Trumps 500 miljarder dollars stimulans (fem procent av BNP) får säkert effekt. Det återstår att beräkna hur dylika skatte­sänkningar och stimulans påverkar statens skuldsättning.

Du är kritisk mot allmänbindande kollektivavtal?

Finland är exportberoende, vår inkomst­källa är varor och tjänster som vi säljer utomlands. Det definierar välfärden som vi har råd med. Inhemsk efterfrågan räcker inte. Allmänbindande kollektivavtal känns väldigt själviska då de gynnar facken. Finland borde ingripa politiskt eftersom en snäv grupp har så stort inflytande över hela samhällsekonomin. Fackens makt kommer att minska, det är en tidsfråga. Finland tillämpar en extrem grad av allmänbindande avtal, också jämfört med Sverige och Tyskland. Lokala avtal är att föredra. Företag inser att de anställda skapar resultatet och vill nog visa ansvar genom att ta hand om dem.

Borde beslutsfattare lyssna noggrannare på ekonomisk expertis?

Det finns utrymme för förbättring. Man kunde gärna höra flera ekonomer och forskare från olika vinklar innan man gör beslut. Dessa debatter kunde sändas på TV så att deltagarna diskuterar genuint i stället för att hålla tal eller föreläsa. Ta modell av USA.

Vilka ekonomiska utmaningar skapar mest huvudbry?

Arbetsmarknadens brytningsfas, samt utbildningssystemet. Det är inte ändamålsenligt, varken i Finland eller i Europa. Det föddes i en icke-konkurrensutsatt värld. Administrativ personal som saknar externa måttstockar hittar inte de bästa lösningarna. Genom konkurrens föds resultat. Studerande är kunder. Ordet är laddat i Finland, men kunden är kung där jag bor. Unga söker sig till andra jaktmarker om här saknas tillräckligt byte, de bästa förmågorna har alternativ. I USA är studier visserligen dyra, men någon betalar hursomhelst, även i Finland. Hos oss är det skatte­betalaren, prislappen förblir osynlig.

Hur ser du på samhällsutvecklingen?

Det är oroväckande att den representativa demokratin är under fullständig attack. Det är svårt för beslutsfattare att agera under konstant extern tvivel, då presterar de sämre. Samtidigt som folket uttrycker misstro vill det ha starka ledare. Då kan man, tillspetsat, få en diktator. Den öppna demokratin verkar inte utgöra en självklar grundbult i samhället längre. Det är en väckarklocka. Situationen påminner om läget för 100 år sedan. Det gäller inte bara Trump. Också Reagan var radikal för sin tid, men inte enligt dagens mått. Då han blev vald tänkte jag själv ”nu flyttar jag tillbaka till Finland”. Men han blev mycket framgångsrik som president i slutändan.

Vad sporrar dig personligen?

Efter att jag fått Nobelpriset, ingenting. Kanske då rädsla (skrattar). Incitament är 10 procent pengar och 90 procent andra metoder för att motivera och styra folk. Också byråkrati fyller en funktion. Fungerande incitament är ofta mjuka: arbets­fördelning, hur arbetet är organiserat, avan­ceringsmöjligheter. Bonussystem är speciellt dåligt lämpade för statliga organisationer som ska sköta sådant som inte lämpar sig för marknaden. Det är naivt att försöka efterlikna Silicon Valley.

Torsten Fagerholm text

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*