Guldklockans tid är förbi

Projektanställningar, vikariat, sämre anställningstrygghet, bemanningsföretag och tillfälliga lösningar. Bakom den digitaliserade arbetsmarknaden (gigekonomin) där fasta anställningar ersätts av tillfälliga gig finns flera drivkrafter. Företagen måste vara mer flexibla när det gäller kompetens, pådrivet av kundbeteendet samt nya nätverk och plattformar.

Nationalekonomen är extremcenter.

Samtidigt som arbetsmarknaden luckras upp förblir vårt stödsystem designat för en svunnen tid med förutsägbara, fasta anställningar. Trots att vår regering intagit en pionjärroll så förblir finländarna skeptiska till basinkomst. Arbete är det bästa socialskyddet och alla medborgare har en plikt att jobba för samhällets bästa, tycker gemene finländare enligt en undersökning från näringslivets delegation EVA.

Ska man tro högerideologer så idkar det avundsjuka, lata och socialdemokratiska Finland ett strukturellt förtryck av framgångsrika och riskvilliga. Inkomstklyftor är sporrande.

Småföretagare jobbar dag och natt, utan stöd eller trygghet! Skatteflykt – bah – självförvållat av det höga skattetrycket.

Men de ständigt stigande chefslönerna! lyder rättvisepatoset. Ägna en tanke åt alla stackare som hankar sig fram på aktivitetsersättning, eller fördriver tiden med ändlösa praktikplatser som aldrig utmynnar i ett riktigt jobb.

Rätt fråga lyder: hur länge har Finland råd med 250 000 arbetslösa? För många av dem lönar det sig inte ens ekonomiskt att ta emot ett jobb. Givetvis måste vi strömlinjeforma den tungrodda, styva pappersexercisen och åtgärda flitfällorna.

Försöket med basinkomst inleddes i januari. Hela 2 000 arbetslösa i åldern 25–58 år tilldelas en basinkomst på 560 euro per månad, utan villkor eller behovsprövning, i en period på två år. Är perioden tillräckligt lång för att skönja långvariga psykologiska effekter eller attitydförändringar?

Syftet med basinkomst sägs vara att minska fattigdom och ojämlikhet. Däremot tror OECD att dylika experiment paradoxalt kan öka fattigdomen. Socialdemokraterna och facken verkar skeptiska till basinkomst, liksom traditionella konservativa, medan Centern och de Gröna är ivriga.

Är experimentet designat för att sporra folk att ta emot lågproduktiva och -avlönade servicejobb – en de facto-subvention av låglönebranscher? Vid en basinkomst hög nog att leva på tryter skatteintäkterna (och skapar ett årligt underskott på 10–15 miljarder euro).

Nationalekonomen påminner om att välfärd och stöd finansieras på två sätt: av nettoskattebetalare (den privata sektorn) och med lån – som senare måste återbetalas (via nedskärningar). I synnerhet då försörjningskvoten pekar åt helsike medan transport- och serviceyrken automatiseras.

Basinkomst kunde dessutom göra deltidsjobb mer lönsamma än heltidsjobb. Inte att undra på att servicesektorn med (deltidsanställda) butiksbiträden, städare, med mera, hejar på. Men är det skattebetalarens uppgift att subventionera fritid och passivitet, är det en mänsklig rättighet att bli försörjd även om man är kapabel att försörja sig själv?

Liknade experiment, i USA på 1970-talet och i Utrecht, har varit lokala och småskaliga, samplen statistiskt otillräckliga. Så även i den finländska ”pilotstudien”.

Är du ett offer för gigekonomin – men överkvalificerad för de flesta jobb som står till buds? Starta eget! Gratis luncher för alla – ja tack, så länge någon annan betalar (inte jag).

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*