Hainan sett med nordiska ögon

Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.

Jag tillbringade två veckor på Hainan, för att fräscha upp min mandarinkinesiska och träffa gamla kolleger.
Hainan är en tropisk ö och den sydligaste delen av Kina, landets ”Hawaii”. Många anser Hainan vara ett slags Davos, med flera toppmöten inom affärslivet och politiken. Ön har en befolkning på nio miljoner och arealen är en tiondel av Finlands. Rika pensionerade kineser drar sig gärna till det varma, rena klimatet.

Maten på Finnairflyget från Helsingfors var vanlig makaroni med sås, en torr brödskiva, fem gram smörliknande substans, och Nescafe… vattnet var utsökt gott.

Jag landade i Shanghai efter nio timmar och fortsatte med Hainan Airlines splitternya Boeing 737, en tvåtimmarsfärd till Hainans huvudstad Haikou. Det är en långsam stad. Iögonenfallande är inte frånvaron av bilar, snarare den enorma mängden elcyklar – som varken genererar buller eller utsläpp. På särskilda cykelfiler, separerade från biltrafiken. Underbart.

Jag undervisade engelska åt senioranställda inom det statliga holdingbolaget SASAC, inte för pengarna utan för att träffa olika människor. Samtalet gled in på Clean Tech, en sektor av stort intresse för finska och svenska företag.

Då jag joggade längs gatorna såg jag att butikerna håller öppet från nio till nio dagligen. Pressen att förtjäna ett uppehälle är intensiv, liksom på de flesta ställen i Kina. Även om folk inte förtjänar mycket vill alla mödrar säkra sina barn en god utbildning. Gifta par får i princip ha bara ett barn, vilket betyder att de flesta kvinnor kan förvärvsarbeta utan långa avbrott. Far- och morföräldrar i stora skaror spenderar tid med sina små barnbarn på gatorna.

Lektionerna i kinesiska i Mandarin School är krävande: tre timmar utan avbrott, och fem timmar hemläxor. Studerande från Japan, Thailand, Wales, Israel, Polen, Ryssland, Ghana, Nigeria och Schweiz är här sex till tolv månader. De är alla verkligt fokuserade på att lära sig kinesiska.

Hainan i södra Kina. Foto; Mostphotos

Hainan i södra Kina. Foto; Mostphotos

En taxifärd på sex kilometer i en ny luftkonditionerad bil kostar 1 euro. Lunch – en stor skål läcker soppa med tofu, fem olika grönsaker, tre slags svampar i en fiskrätt – kostar 2 euro. Jag slog på stort med en mangosmoothie för 50 cent!

Priserna påminner mig om Wahlroos tes att hundra miljoner arbetare är beredda att jobba mycket billigare än finländare (eller svenskar). Påståendet är idiotiskt: enligt den logiken är hela västvärlden i riskzonen. De kineser jag träffade vill ha en utveckling i vår riktning, och det illa kvickt!

Många före detta exilkineser i Hainan har återvänt av hemlandskärlek och längtan efter sina rötter. De är företagsamma, griper varje tillfälle att göra nya saker och att hämta med sig europeisk och amerikansk kultur (på gott och ont) till dessa kuster. Detta lockar ungdomar från norra Kina, liksom också utlänningar. Haikou har en alldeles egen anda, om än en mindre kosmopolitisk sådan än Beijing och Shanghai.

Lördagsfrukost med vänner, på en adress jag nu kan läsa och uttala på mandarin till taxichauffören: “Wo woa qu Haida da yi lu feng lu kou!”

En måltid för fyra, ”en tarmstump”: ångad rispannkaka toppad med kött, finskuren svamp, grönsaker och ägg, soja och chilisås, och med färsk kokosjuice, kostar totalt 4 euro.

Söndag inleds klockan 7 med en rask promenad i den friska morgonluften i Hainans största park, vid havet. Staden ’vann tillbaka’ området av landutvecklare, och anlade en förtjusande park med hundratals palmer som ger välkommen skugga. Vid bokstavligt talat hundr

atals utomhus-fitnessapparater ägnar sig gamla och unga åt att hänga, svinga, trycka och styrketräna. En flicka i en invecklad lång klänning utför räckhävningar!

Jag träffar en 72-årig jordbrukare från fastlandet som tillbringade två veckor på Hainan med att spela på sin kinesiska violin i parken. Många små band och körer framför traditionell kinesisk musik via stora högtalare. Den pensionerade jordbrukaren hade i 50 år odlat silkeslarver och sockerrör. Hans fru stannar hemma – han verkar själv nöjd med att vara på resa.

Två veckor på Hainan avslöjade en dynamisk och öppen ekonomi, redo att pröva ’nya’ lösningar att skära ner energikostnader och -förbrukning, och samtidigt förbättra invånarnas livsvillkor. Den ekonomiska strukturen liknar Sverige och Finland för tre fyra decennier sedan. Både invånarna och administrationen vill tillämpa västkunnande för effektiva och hållbara lösningar. De vill inte återuppfinna hjulet.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*