Portugal klättrar uppåt i den globala konkurrensrankingen. Men till vilket pris?

I maj väckte Portugal förvåning: kreditvärderingsinstituten Moody’s och Standard & Poor’s höjde betyget till Ba1, och framtidsutsikterna steg från negativa till stabila. Det ekonomiska stålbadet ger resultat, och regeringen tackar nej till nya nödkrediter.

I september hoppade Portugal upp 15 placeringar till nummer 36 av 144 länder på World Economic Forums ranking av konkurrenskraft. WEF betonar att Portugal måste fortsätta banta ner skuldsättningen.

”Det kommer att ta många år med hårda åtstramningar innan landet kommer i balans”, säger Hans Tson Söderström, adjungerad professor vid Handelshögskolan i Stockholm.

Han var med och lanserade en fast normpolitik i Sverige under 1980-talet. När fastighets- och finanskrisen bröt ut i början av 1990-talet blev Söderström rådgivare till Finlands Bank 1992-93, där han i stället förordade stora budgetunderskott.

”När bilen kört i diket måste man ju lyfta upp den på vägen”, säger han idag.

I närmare 20 år var Söderström vd för Sveriges ledande tankesmedja SNS, som har en lokalavdelning i Helsingfors.

Eurokritisk. Som en av de ledande EMU-kritikerna engagerade han sig mot ett svenskt medlemskap vid folkomröstningen 2003. Nu bor Söderström en stor del av året i Lissabon, där hustrun Caroline Fleetwood är svensk ambassadör.

”Om Portugal inte hade gått över till euron hade landet inte kunnat skuldsätta sig så hårt. Med en försvagad egen valuta hade krisen knappast blivit så djup”, menar han.

”Portugal kan inte devalvera utan att lämna EMU. Det är inte heller realistiskt.”

Åtstramningen fortsätter alltså åtminstone tills parlamentsvalet nästa höst, där galluparna visar på socialistisk frammarsch.

”Vi får se hur mycket av nuvarande politik de känner sig tvingade att fullfölja.”

Emigration. ”En del siffror pekar åt rätt håll, arbetslösheten har sjunkit från 17 till 14 procent. Men det beror i någon mån på emigrationen från Portugal. Många kvalificerade har sökt sig till andra länder, inklusive landets tidigare kolonier Angola och Mocambique. En hel del har pensionerats.”

Samtidigt har tiotusentals lärare och andra offentliganställda tvingats lämna sina jobb, medan lönerna har sänkts.

”Allt detta har lett till många högljudda protester, bland annat med visselpipor utanför parlamentet. Men regeringen har stått på sig ända till sista decimalen, och har följaktligen blivit impopulär. Den vill inte på något sätt liknas vid den grekiska.”

Fröet till kriserna i Portugal och Grekland är snarlika: offentlig skuldsättning rubbade balansen.

”I Grekland mörkades detta delvis med bedräglig statistik. I fallen Spanien och Irland var det mer den privata sektorn som svarade för den hejdlösa skuldsättningen”, säger Hans Tson Söderström.

Fler magra år. Portugal höjde lönerna alltför mycket under de goda åren fram till 2008, och urholkade därmed konkurrenskraften i likhet med övriga Sydeuropa. Tyskland valde små löneökningar och höjd produktivitet.

”Resultatet ser vi idag. Tyskland är nästan det enda land som ökat konkurrenskraften inom EMU-området, i viss mån också Holland och Österrike.”

Det tar tid att banta.

”För Portugal återstår att fortsatta åtstramningspolitiken, att bättre ta vara på turismen och utnyttja fördelarna med goda förbindelserna till de forna kolonierna Brasilien, Mocambique och inte minst Angola med all sin olja”, säger Hans Tson Söderström.

Fakta om Portugal

– Lantbruksproducenten Portugal drabbas akut av Rysslands importförbud.

– Landet är också stor vinexportör. För 20 år sedan svarade man för halva världsproduktionen av vinkorkar, som nu ersätts i allt snabbare takt av metallkapsyler.

– Under 1970-talet flyttade textilindustrin från norra Europa till låglönelandet Portugal, men många flyttade vidare till Asien. Svenska Algots och Eiser etablerade sig först i Finland, sedan även i Portugal, innan de upphörde.

– Utländska biltillverkare bär till stor del upp landets industri, däribland spanska Seat (ägare VW), GM, Ford, Fiat och PSA (Citroën/Peugeot).

– Stora Ensos eukalyptusmassafabrik i Figueira da Foz såldes 2006 till ett portugisiskt konglomerat, medan Stora Enso satsade på Veracel i Brasilien.

– Varvet Lisnave nära Lissabon har upphört med fartygsbyggen och satsar istället på reparationer. Ironiskt nog köptes varvet för några år sedan av grekiska sjöfartsintressen. Portugals politiker vill absolut undvika att sammanblandas med grekerna.

Dela: