Henrik Mitelman: Tysk vår

Henrik Mitelman

Medan skuldkris och annat elände lamslår södra Europa tuffar Tyskland på. Företagens inköpschefer, som ganska tidigt märker av ändrat stämningsläge, har blivit mer optimistiska enligt det ansedda Ifo-institutet. Och shoppinghumöret verkar det inte vara något fel på, trots alla krigsrubriker i tabloiden Bild. Kan Tyskland vara loket för det ganska långsamma Europeiska tåget?

För att svara på frågan har jag rest ganska frekvent till Berlin under senare tid. På konjunkturinstitutet DIW i Berlin träffar jag prognoschefen doktor Ferdinand Fichtner. Han är optimistisk. För tre månader sedan möttes vi på hans stökiga kontor i centrala Berlin. Då såg han ljusare på framtiden än de flesta ekonomer. ”I dag är jag faktiskt ännu mer optimistisk”, säger han när vi träffas igen. Nu är situationen stabil, menar han.

Arbetslösheten har fallit från 12 procent 2005 till strax under 7 procent. En bidragande orsak är den begränsade kostnadsökningen. Medan grekiska enhetsarbetskostnader har ökat med 40 procent sedan år 2000 har tyska stigit med blygsamma 7 procent. Fördel Tyskland, alltså.

Dessutom finns det inga direkta obalanser i Tyskland. Någon husprisbubbla har inte blåsts upp, väl illustrerat av att lägenheter i centrala Berlin kan köpas för en tredjedel av priset i Helsingfors. Det är alltför billigt. Med låg skuldsättning och högt hushållssparande kan stigande huspriser under det kommande decenniet fungera som en katalysator för ökad konsumtion, något som skulle vitalisera hela Europas ekonomi. För så betydelsefullt är Tyskland – 25 procent av allt som produceras och konsumeras i eurozonen görs i landet.

Samtidigt är Tyskland väl positionerat för fortsatt fin tillväxt i Asien. Landet producerar helt enkelt precis det som tillväxtmarknaderna vill ha. Porsche är ett gott exempel. Under 2011 såldes 118 000 exklusiva Porschebilar i världen. Av dessa gick hela 24 000 till Kina. Uppsvinget för emerging markets kompenserar mer än väl den mer begränsade efterfrågan i västvärlden. Och inte blir det sämre av att varorna kan reas ut – den svaga euron är en utmärkt krockkudde för bilproducenterna. Enligt teoretiska valutamodeller borde den tyska valutan vara cirka 25 procent dyrare än dagens euro. Tyskland, världens största exportör, är i det sammanhanget – tillsammans med Finland – den stora vinnaren på eurokrisen.

Helt opåverkad av skuldkrisen i södra Europa är Tyskland så klart inte. Hushållens optimism har dämpats och alltför många oroas över att de tvingas finansiera grekiska excesser. Bilder på en leende Nicolas Sarkozy bredvid en irriterad Angela Merkel gör ingen glad, allra minst en sparsam tysk.

Detta till trots kan 2012 bli vändpunkten när skuldkrisen reduceras till en traditionell ekonomisk kris i Medelhavsområdet och inte ett hot mot den finansiella stabiliteten i hela euroområdet. Rimligen kommer Europas politiker ensamma eller tillsammans med en motvillig centralbank att dela ut omfattande statsgarantier på ett sätt som gör att skuldångesten lindras. Det ändrar förutsättningarna radikalt. Företagsledare skulle fokusera på det som de är bäst på – att kränga rulltrappor och mobila telefoner – och helt enkelt sluta oroa sig för tillståndet i Grekland. För Tyskland blir det skördetid. Och vi kan åka snålskjuts.

HENRIK MITELMAN, text

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*