I väntan på nästa stora grej…

Nicholas Anderson
NICHOLAS ANDERSON: Nya prylar som  så gott som alla vill ha lanseras i rasande takt – för både barn och vuxna. Men om du tänker i ett längre perspektiv: skulle det vara vettigare att lägga  åtminstone en del av pengarna på till exempel aktier i stället?

Vi väntar alla på nästa stora grej från Apple, Nokia eller Google, och kanske den snart är här …  Men den kommer ändå inte att påverka våra liv lika mycket som vad vi och våra barn besluter att göra de nästa tio eller tjugo åren.

Jag har funderat på den här frågan under det senaste halvåret, för jag har precis passerat min 64:e födelsedag. Detta är en väldigt personlig fråga, eftersom den 65:e födelsedagen har känts som en dag då jag döms till dödsstraff. Jag vet att det är idiotiskt att säga något sådant, men om jag är ärlig har det varit svårt för mig att föreställa mig ”nästa stora grej” i den situationen.

Jag älskar mitt jobb här i Stockholm. Mina rådgivaruppdrag är utmanande, även om det ständiga resandet är tufft – vem vill stiga upp halv fem och sitta på flygplatsen och planet i tolv timmar? Mina kolleger är skärpta och jag lär mig nya saker då jag jobbar med krävande kunder. I Sverige kan jag jobba tre år till, vilket jag vill, och antagligen rentav längre om jobbet är intressant.

Fysiskt och mentalt är saker lättare i dag än för tjugo år sedan. När man är äldre har man lättare att se och formulera lösningar. Resor är mer givande då man har mer erfarenhet. I år har jag jobbat i Thailand, Indien, Kaliningrad, Rumänien, Serbien, Storbritannien och naturligtvis Sverige och Finland. Varför avstå från något som känns bra?

Med allt detta positiva för ögonen var det trevligt att se ett möjligt ”nästa stora grej” för mig själv som ett förslag till min arbetsgivare att låta mig fortsätta på jobbet tre år till, men med ändringar i hur arbetet organiseras. Jag har ingen aning om huruvida de kommer att acceptera det här, men det bästa – det verkligen allra bästa – är att jag har reella alternativ. Jag kan sluta jobba vid 65 och ägna mig åt en massa annat, så länge jag har hälsan, i åtminstone tio eller tjugo år.

Vilket för mig till frågan om de nästa generationerna. Jag har alltid predikat om värdet av utbildning, entreprenörskap och att äga ditt hem med ett acceptabelt bolån. Två helt skilda saker kom för mig och ger mig orsak att drömma ihop ett fjärde avsnitt av predikan.

Jag tillbringade nyligen 45 minuter på Kievs nya stadion och såg på en fotbollsmatch mellan S:t Germain des Pres och Dynamo Kiev. Vad jag såg var 10 000 unga män som gjorde nazisthälsning… Den första frågan är: Varför investerar ekonomiskt pressade länder i fotbollsarenor? Den andra frågan är: Varför slösar 10 000 unga män tid och energi på att hylla en av vår tids grymmaste individer?
Jag upplevde samma känsla av uppgivenhet då jag tittade på ett program om konsumentbeteende på Black Friday och Cyber Monday i USA. En del av de föräldrar som  intervjuades sa att de vill hålla sina barn lyckliga genom att köpa dem leksaker och andra konsumtionsvaror.

Det bästa råd jag kan ge unga föräldrar, mor- och farföräldrar, mostrar och farbröder är att sluta köpa leksaker, dyra datorer och mobiltelefoner, och fokusera på att placera pengarna i ett sparprogram för nästa och nästnästa generation. Vi har alla torterats av gallskrikande treåringar som släpas bort från ”den bästa grejen nånsin” som de bara måste ha, för att…

Vilket alltså händer när du eller deras föräldrar beslutat att svaret är nej. Resultatet är självklart en intressant viljornas kamp, utkämpad med krokodiltårar, svett och gastande. Målet med övningen är att övertyga barnet att inte varje konsumtionspryl är nästa stora grej.

Vi drunknar i dagar som jul, morsdag, farsdag, alla hjärtans dag, födelse- och namnsdagar, påsk, examensdagar och bröllopsdagar, och glassig reklam pressar oss att köpa presenter till våra nära och kära. Skuldkänslor är priset, om man inte kommer med gåvor.

Men tänk på vad 100 euro eller 1 000 kronor i månaden sparade i en placeringsportfölj med olika aktier kan ge. Också med låg återbäring på 4 procent per år blir det runt 15 000 euro på tio år och cirka 37 000 euro på tjugo år. Med lite tur kan högre återbäring lätt ge det dubbla.
Det tilltalande är att man gör en investering för nästa generation – och låter dem själva besluta vad som är nästa stora grej, när de har åldern inne. Glöm inte att ta med mobiltelefonen till banken och banda ”investeringsråden” som ges generöst!

Nicholas Anderson är Senior Vice President vid Svensk Exportkredit i Stockholm och chef för SEK:s rådgivningsenhet.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*