Innovationens uppgång och fall

Anno dazumal. De stora framstegens tid är förbi och tillväxten bromsar in, menar teknikpessimisterna. De tekniktroende anser att den digitala teknikens effekter förblir osynliga inom traditionell statistik. På bilden maskinrummet i en oidentifierad bank från 1960-talet. Foto: Toronto Archives

Tillväxten i produktivitet bromsar in, alla de senaste uppfinningarna till trots. Börjar tekniken nå vägs ände då det gäller fundamentalt epokgörande samhällspåverkan?

Tills för bara några år sedan skapade Microsofts senaste operativsystem, Intels nyaste processor och Nokias fräschaste mobil rubriker i dagspressen världen över. Entreprenörer fann snabbt helt oanade sätt att utnyttja den nya tekniken. I dag kan inte ens den mest nördiga tekniktidskriften uppamma motsvarande upphetsning för annat än något nytt videospel eller profetior om när de självkörande bilarna blir verklighet.

Uppfinningstakten går kanske i vågor och nästa stora genombrott som kan öppna vägen för helt nya möjligheter kan stå för dörren. Men skeptiker menar att innovationstakten håller på att bromsa.

De senaste årtiondena har begåvat oss med datorer, internet, smartmobiler och sociala medier. Innan teknikbubblan brast talade analytiker om en ny ekonomi för vilken traditionella ekonomiska lagar inte skulle gälla. Bubblan sprack naturligtvis när investerare krävde att övervärderade aktier av nystartade företag– likt traditionell företagsamhet – skulle uppvisa åtminstone en sannolik väg till vinst.

Revolutionsmyt. Visst har företag som överlevt gett stora vinster som gjort grundare och tidiga investerare stormrika. Datorer, mobiler och den uppsjö av applikationer den digitala tekniken möjliggjort har medfört stora förändringar i vårt dagliga liv, både yrkesmässigt och privat. Ändå konstaterar flera amerikanska ekonomer att tillväxten i produktivitet har bromsat in, alla de senaste uppfinningarna till trots. Och den svaga BNP-tillväxten tillsammans med ökande inkomstklyftor tyder på att den ’nya’ digitala ekonomins samhällseffekter är mycket snävt spridda, i strikt ekonomiska termer.

Robert Gordon, professor vid Northwestern University, och författare till ”The Rise and Fall of American Growth” (2016) hävdar att den digitala revolutionen inte kan mäta sig med det tidigare seklets enorma framsteg. Hans främsta exempel på hur uppfinningar kan leda till utbredd ekonomisk tillväxt och en förbättrad levnadsstandard för breda massor är det ”speciella seklet” 1870–1970. De framstegen vilade på en rad banbrytande uppfinningar: elektrifiering, telefoni, tåg, bilar, flyg, centralvärme, radio och TV, pastörisering, antibiotika och så vidare.

Gordon summerar effekterna: ”Viktigast av allt: en nyfödd baby kunde vänta sig att leva inte bara till 45 års ålder, utan till 72.” Samma banbrytande effekt kan inte riktigt förväntas från dagens hajpade prylar, såsom hälsoarmband eller smartklockor.

1879 coolare än 2016. Under en tremånaders­period 1879 testade Thomas Edison den första glödlampan, Karl Benz byggde en fungerande förbränningsmotor och en trådlös signal kunde för första gången överföras några hundra meter.

Gordon väntar sig inte att uppfinningar någonsin ska få en motsvarande genomslags­kraft. Han påpekar att innovationerna sedan cirka 1970 skett inom den mycket snävare sektorn för underhållning, kommunikation och informationsbehandling.

Hans kollega vid Northwestern University, Joel Mokyr, tillhör en annan grupp ekonomer som betecknas som teknikoptimister. De hävdar att sluteffekten av de senaste uppfinningarna ännu är okända, men att de kommer att visa sig mycket starka på sikt.

Mokyr och Gordon turnerar emellanåt tillsammans för att likt två tungviktsmästare i ekonomisk debatt se vem som kan utdela den slutliga knockouten. Mokyr framhåller bland annat väntade nya framsteg inom bioteknik. På vilket Gordon svarar ”så länge vi inte kan bota Alzheimers resulterar det bara i människor som kan gå, men inte tänka.”

Mokyr är ekonomisk historiker och har studerat effekten av nya verktyg och instrument. Han säger att redskapen som dagens forskare har till sitt förfogande får Galileos och Pasteurs instrument att liknas vid stenålders­verktyg. Mokyr menar också att tillgången till digitala data innebär helt nya möjligheter och att kvantdatorer kommer att ge oss helt nya grundläggande verktyg för forskning.

Leif Bergström text

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*