Investeringsångest? Ta det lugnt!

Nicholas Anderson
NICHOLAS ANDERSON:  Ingen vet vad som härnäst händer med börsen, räntesatser och valutakurser. De som säljer placeringsprodukter kommer alltid att ha övertygande argument om den framtida värdeutvecklingen, men de har i själva verket inte en blek aning.

Det fina med att jobba på finansmarknaden är att man lär sig många gyllene regler:

• Ingen har en susning om vad som härnäst händer med börsen, räntesatser och valutakurser. Med andra ord är prisnivån på tillgångar oförutsägbar. Den här regeln gäller aktier, obligationer, fastigheter och investeringsfonder som investerar i dessa tillgångar.

• De som säljer dessa produkter åt dig kommer alltid att ha övertygande argument om den framtida värdeutvecklingen, men de har i själva verket inte en blek aning. Deras synpunkter styrs av kommissionsutsikter eller deras chefers krav på mera intäkter från större volymer och från högre kommissioner. Du kan förhålla dig till deras säljsnack och löften som till vitt brus.

• Under de flesta decennier borde en diversifierad portfölj med aktier, obligationer och depositioner gradvis men kontinuerligt investerade över en lång tidsperiod ge positiv avkastning. Du får ha osannolik otur för att förlora pengar, eftersom de flesta företag gör vinst de flesta år. Om inte, byts deras ledning och företagspolicy ut.

• Att ta lån för investeringar är rena galenskapen utom ifall lånet används för köp av lägenhet eller hus för dig själv, utbildning, eller för din egen firma som producerar något.

• Alla investeringskostnader bör minimeras. En årlig investeringskostnad på över 1 procent är slöseri eftersom detta avsevärt krymper dina investeringsintäkter på sikt. Och än en gång: tro inte på bankirernas sagor om sina egna experters investeringsskicklighet.

• Pensionsförsäkringsföretag i Finland kunde skötas effektivare om de var konsoliderade och statligt ledda. Kostnadsinbesparingarna skulle vara enorma. Detta är fallet i nästan alla länder i världen med undantag av Singapore och Norge, där regeringarna har valt ett proaktivt grepp för kostnadseffektiv och professionell administrering av arbetstagarnas/skattebetalarnas pensionsmedel.

• Investering i värdepapper genom direkta aktie­innehav i tjugo bolag eller i en professionellt förvaltad indexfond är den säkraste vägen för den vanliga genomsnittsmedborgaren.

• Att ha ett bra jobb, god utbildning eller ett eget före­tag är en toppinvestering…

Med ovanstående i minnet, låt oss ta en grundligare titt på dagens ekonomiska realiteter. Allt snack om kris inom banksystemet och i de europeiska regeringarna är kraftigt överdrivet. Visst, vi är i ett krisläge. Det är verkligt besvärligt, men vi kommer att få uppleva återhämtning, för den här krisen har två viktiga element som är självkorrigerande.

Det första är att bankirerna nu återförs till ordningen. Det rätta ordet är reglering, och det är en bra sak. Självklart gormar bankirerna och lobbar alla politiker och medier med vilda hot om det finans­kaos reglering kommer att medföra. Struntprat. Banker är enkla nyttoredskap som har levt gott på industrins, handelns och skattebetalarnas surt förvärvade slantar. De behöver regleras och förbjudas att spekulera. De har vuxit sig för stora och utgör en alltför stor del av BNP. Det är inte vårt jobb att finansiera bankernas förluster!

Det andra balanserande elementet är att de europeiska regeringarna har spenderat pengar utan att ha en tillräckligt bred skattebas. Medborgare och företag i flera länder har negligerat att betala skatt, antingen för att de inte vill betala, eller för att regeringarna har godkänt lagar som begränsar skattepliktighet. Regeringarnas roll diskuteras animerat i USA och Storbritannien. Oavsett den förda politiken råder det inget tvivel om att kloka regeringar borde styra och direktfinansiera utbildning, hälsovård och bastjänster. Tror du på fullt allvar att länder som Finland, Sverige, Danmark, Holland och Tyskland är framgångsrika och har AAA-klassificering bara tack vare tur? De är framgångsrika för att utbildning, hälsovård och bastjänster fungerar relativt hyfsat och leds av regeringarna rätt väl och på ett kostnads­effektivt sätt.

Vi lever ett gott liv här, även om större förbättringar kan och borde göras. Jag blir arg när jag hör välbärgade människor klaga på skatter och tala insiktslöst om privatisering. Hur täcks de utnyttja vår infrastruktur under sina utvecklingsår och sedan vända ryggen åt de institutioner som skapat förutsättningarna för deras välstånd? Det kallar jag ekonomiskt förräderi, och det borde kritiseras skarpt och inte tolereras och göras till mall. Dessa människor har större ansvar för att plöja tillbaka tillgångar och resurser så att framtida generationer kan komma i åtnjutande av en liknande men ännu bättre infrastruktur. Folk måste lära sig att betala för effektivt skötta bastjänster med sina egna skattepengar. Där­emot är det inte vår uppgift att finansiera bastjänster i Italien, Frankrike, Grekland och Spanien!
I båda ovanstående fallen är den goda nyheten att tiden helar dessa ekonomiska blessyrer och bygger starkare, tryggare och effektivare samhällen.

Nicholas Anderson är Senior Vice President vid Svensk Exportkredit i Stockholm och chef för SEK:s rådgivningsenhet.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*