Kontanter kontra kort

Nicholas Anderson
NICHOLAS ANDERSON: Då korten och bankautomaterna lanserades, tutade man i oss att detta skulle öka säkerheten och sänka kostnaderna. Men de facto är systemet en mjölkko som blir ännu profitablare om bankerna lyckas få bort alla kontanter ur dagligt bruk.

Jag gillar kontanter – det är säkrare och billigare än att gå omkring med kort!

Konsumenter och småföretag behöver smidig och kostnadseffektiv åtkomst till kontanter. Jag har inget emot debet- eller kreditkort, men jag tycker om kontanter. Det är enkelt att ha pengar i plånboken och jag förvarar mynt i en plastpåse i bilen för parkeringsautomater. Att använda kontanter är billigt hemma och utomlands. Jag bodde på hotell för någon vecka sedan på semester i Italien. Det var billigare att ha med kontanter från Helsingfors än att betala 3 procent på uttagen i bankautomaterna! Italienska små hotell, butiker och restauranger föredrar också kontanter. Med kreditkort betalar både säljaren och köparen en avgift till tjänsteproducenten. Banker och polisen manar oss ständigt att inte ha på oss för mycket kontanter. Men jag har aldrig blivit rånad i hemlandet eller utomlands, förutom en gång i S:t Petersburg för många år sedan. Förlusten av mitt kreditkort gav mig en hel del mer huvudvärk. Risken att bli rånad är faktiskt mycket liten. Jag kan inte ens minnas att jag någonsin skulle ha blivit av med kontanter. Jag har inget emot att använda kort – men jag köper inte mina bankers påståenden att kort är framtiden för alla betalningar.

För mig och många andra är kostnaderna för att använda kontanter mycket låga, och jag vill ha tillgång till kontanter för dagliga transaktioner. Bankerna och deras vänner gör detta svårt med allehanda fiktiva påståenden. Jag har sju goda argument som stöd för min syn:

• Som jag framhöll ovan, är kontanter lätta att hantera och vettiga för dagligköp och korta färder. Det är idio­tiskt att betala 2 euro för ett kilo tomater på torget eller 3 euro för en latte på kaféet med betalkort! Och som sagt, kontanter är ett tryggt val och de förluster jag haft är nära noll då man beaktar risken att bli rånad eller tappa pengar.

• Banker har monopol på att hantera våra kreditkort och det verkar inte förekomma nämnvärd konkurrens i prissättningen. VISA, Eurocard, Diners, Amex – de är alla likadana dyra opersonliga betalföretag som exploateras av bankerna i syfte att klämma ut så mycket som möjligt av kunden. T.o.m. att få reda på de faktiska kostnaderna är knepigt, speciellt då man reser utomlands.

• Att ha på sig kreditkort kan vara både riskabelt och dyrt. Kreditkortssvindeln är enorm i hela världen. Mina kreditkort har stängts av fem gånger de senaste åren för att någon brottsling brutit sig in i kortfirmans datorsystem. Många av mina kolleger har berättat skräckhistorier från affärsresor i USA, Ryssland, Ukraina, Kina och Rumänien. Deras ekonomiska förluster har varit modesta men oron har gett dem sömnlösa nätter. Läsarna kanske minns från en tidigare kolumn att en bank rentav medgav att utlokaliserandet av kontanthantering till firmor som Securitas och G4S är dyrare än bankens eget transportsystem!

• Småföretag måste investera rätt stora summor i kortläsare och dessutom upprätthålla konton i banker. De årliga kostnaderna är höga. En god vän berättade förra veckan att hans medarbetare fick vänta en timme på banken för att få växelmynt för hans butik. Det tog honom två timmar att ens hitta en bank som tillhandahöll sådana tjänster efter klockan 13 en vardag! Han sa också att en avvikelse på 1 euro i den dagliga kontantinsättningen på banken resulterar i en extrakostnad på 25 euro! Andra vänner som driver små affärer underhåller mig med färska skräckhistorier om utgifter de haft i samröret med banker. I alla nordiska länder har hundratals bankkontor  stängts och hundratals har slutat erbjuda kontanttjänster.

• Bankerna har gjort det möjligt för affärerna att erbjuda kundkort. Dessa har ökat kostnaderna för dagligköp och hämmar troligen konkurrensen. Kundkort utges och hanteras i de flesta fall av banker. Ett kundkort erbjuder kunderna väldigt lite, men de stora affärskedjorna får en massa värdefull information om deras köpvanor. Kundkortet kan spara dig några futtig euro i rabatter på ”specialerbjudanden” eller 2 procent om du koncentrerar köpen till en butik, men fördelarna bleknar i jämförelse med vad butikerna och bankerna håvar in. Det finns inga gratis luncher. Konsumenterna står för dessa kostnader gemensamt, vilket är orsaken till att jag undviker dem och försöker köpa på ställen där de inte pressas på en.

• Alla banker klagar över höga IT-kostnader och tar dem som svepskäl att höja användaravgifterna. Då korten och bankautomaterna lanserades, tutade man i oss att detta skulle öka säkerheten och sänka kostnaderna. Men de facto är systemet en mjölkko som blir ännu profitablare om bankerna lyckas få bort alla kontanter ur dagligt bruk.

• Vi är nu överberoende av bankernas IT-system som verkar krascha regelbundet. Kreditkortstölder är frekventa och ger dramatiskt bättre vinst än ficktjuvars byte. Om man adderar detta till bankernas höga IT-kostnader blir den skrämmande slutsatsen att det nuvarande systemet är en verkligt dålig affär för konsumenter som får betala notan.

Kontanter är för viktiga att lämnas helt åt bankerna, deras IT-system och säkerhetsföretag. Det behövs en klar politisk vilja att göra kontanter lått tillgängliga till lägsta möjliga kostnad. Kontanter är en social nyttighet som viktiga ekonomiska aktiviteter baserar sig på. Småaffärer, restauranger och andra tjänsteföretag behöver kunna lita på att detta fungerar. Bankerna visar inget intresse för att tillhandahålla denna tjänst, och deras effektiva monopolstyrka gynnar i själva verket de stora butikskedjorna. En lösning kunde vara att grunda en ny offentligtägd liten enkel kontantbank, eller bestämmelser som tvingar bankerna eller centralbanken att upprätthålla kontantautomater i varje stad och by som fungerar 24 timmar i dygnet. Att vara hundraprocentigt beroende av bankernas IT-system för att ha pengar är värre än att bli rånad, eftersom det är dyrt för konsumenter och skadar småföretag.

Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans, infrastruktur och klimatförändring.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*