Människan i fokus

Är Finland tillräckligt ödmjukt och nyfiket för att överleva i den digitala djungeln? Landet är i akut behov av en mental nollställning, menar Clarisse Berggårdh som jobbar med digital marknadsföring.

Efter att ha arbetat med marknadsföring och medier i mer än 20 år har Clarisse Berggårdh insett att varje ledare måste klättra ner från sitt elfenbenstorn för att överleva. Den digitala verkligheten stöper om de flesta branscher, generationsklyftan är större än någonsin. Hur ska en stackars vilsen vd navigera denna snårskog?

”Fråga. Kom ut ur din bubbla, titta på världen. Medge öppet att du inte kan eller förstår. Jag bjöd in min dotter som går i nionde klass samt hennes väninna på prao för att förstå hur 15-åringars liv och sociala mediedag ser ut. De yngre är ofattbart mycket kunnigare än vi gamyler”, inleder hon.

Företagsledare kan inte längre gömma sig.

”Den som är förälskad i hierarkier är som passagerarna som blev kvar på däck på Titanic.”

Hur blev denna 48-åriga barfota ”stadibo” en profil inom den snabbrörliga mediebranschen? Ingen i Berggårdhs omgivning förväntade sig att hon skulle göra karriär.

”Det fanns inga rollmodeller i kulturen jag levde i som ung. Jag var duktig i skolan, men ingen hade förvånats om jag blivit flygvärdinna och sen hemmamamma livet ut. Kring 1990 sa en ingenjörsväninna åt mig: ’Herregud, inte kan du bara jobba på flygfältet hela livet, gå nu ens Hanken’.”

Clarisse stående

Acceleration. Konsumentbeteendet blir alltmer nyckfullt: hur information sprider sig, hur människor påverkar varandra. ”Kommunikation är i centrum inom alla områden”, konstaterar Clarisse Berggårdh.

Jorden runt. Efter gymnasiet ville Berggårdh flytta hemifrån, tjäna egna pengar och bli självständig. Hon jobbade några år på Helsingfors-Vanda flygfält och reste jorden runt med fribiljetter – på den tiden fanns inga billiga sätt att resa, förutom Interrail.

”Jag minns att jag kunde flyga till London för 18 mark. På den tiden frågade man ännu passagerarna: ’smoking or non-smoking?’ Jag levde loppan. Sen sökte jag som 23-åring in till Hanken och klarade studierna på tre år.”

Vilken ung självständig vuxen vore väl ivrig på studieliv tillsammans med 19-åringar som kommit rakt från skolbänken?

Berggårdh blev magister under den djupaste recessionen. De som blev klara tre-fyra år tidigare gick på röda mattor in i arbetslivet, nu fick unga tigga efter jobb med hatten i handen.

”Det fanns absolut inga jobb 1992–1993, förutom telefonförsäljare eller toplessdansare. Många finlandssvenskar flyttade till Sverige. Av en slump träffade jag en studiekamrat på en spårvagnshållplats, och fick den vägen sommarjobb som exportassistent på Valio. Ett två månader lång kontrakt drog ut till sex år.”

Utanför bubblan. På Valio lärde hon känna helt nya sidor av Finland, det ”riktiga Finland” som ligger utanför Ulrikasborg och segelsemestrar i skärgården. Samtidigt insöp hon grundkunskaper i marknadsföring och produktutveckling.

Att inte ta något för givet satte tonen för hela Berggårdhs arbetsliv. Numera deltar hon i mentornätverket Suomen Mentorit.

”Jag brinner för att hjälpa nyutexaminerade att hitta ett jobb, jag vet exakt hur det var att inte ha något hopp i arbetslivet.”

Kring millennieskiftet ville hon lära sig något nytt, tog anställning vid Sveriges Exportråd (numera Business Sweden) och bevittnade unga bolag som ville erövra världen under den första dotcom-boomen.

Därefter jobbade hon i vad som nuförtiden skulle kallas för en startup, ett wap-spelbolag (den första mobilsurftekniken) med licens på spel som Vill du bil miljonär och Trivial Pursuit.

”Bolaget, som hette Codetoys, var lite väl tidigt ute”, ler hon. Teknikbubblan sprack, och stegen bar vidare till mediebyrån Dagmar, därefter Sanoma.

”Jag har jobbat med marknadsföring och media samt nystartade bolag. Jag har alltid fascinerats av media, teknologi, marknadsföring, vad som händer härnäst och vad som är nytt.”

Ironiskt nog läste Berggårdh inte en enda kurs marknadsföring på Hanken.

”Jag tänkte alltid att marknadsföring läser ju alla flickor, det ska jag inte studera. Klart att jag nu fasar för att vi fortfarande tänker i de spåren om marknadsföring, och om flickor.”

Slå hål på ditt ego. Då hon började som vd för Sanoma Magazines med 800 anställda skrev hon en memento mori i sin dagbok:

”’Clarisse, kom ihåg att dina vitsar inte har blivit ett dugg roligare än förra veckan, fastän folk skrattar dubbelt så längre.’ Man måste förstå skillnaden mellan rollen och den egna personen. Det är lätt att förälskas i makt. Jag såg så många Sanoma-chefer som suttit på samma pall i 20–30 år …”

Den schablonmässiga uppdelningen substansledare-människoledare förkastar hon.

”Jag ser bara människor. Ledarskap handlar till 10 procent om förberedelse, till 90 procent om kommunikation. Även självkännedom – att förstå sina egna motiv – samt människosyn. Det går inte att fejka uppskattning och intresse för andra. Utan det kan man inte leda.”

Disruption kan inträffa närsomhelst. Varje företag måste oupphörligen berättiga sin egen existens, göra kundens liv lättare samt bättre.

”Hur ska en kultur som bankindustrin överleva, som är så van med statussymboler? Man måste gå kundupplevelsen in på djupet. Även mediebranschen var länge himla framgångsrik och kunde tänka ’von oben’.”

Tidningsindustrin, den tidigare sedelpressen, mötte sina banemän ur Silicon Valley. Då Facebook kom insåg Berggårdh att sociala medier skulle stjäla tid av damtidningsläsare, tillfredsställa samma underhållningsbehov.

”Jag gick med i Facebook 2007–2008. Anpassningen inom mediebranschen har varit enormt långsam, delvis eftersom man måste lösa copyright-frågor. Heliga gralar finns inte, man måste prova sig fram. Innehållsproduktion är nog inte längre enbart storbolagens sak. Trovärdiga källor och kvalitet blir allt viktigare, ju mer information som överöser oss.”

Läs hela artikeln i papperstidningen på pekplatta eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!

Torsten Fagerholm text
Karl Vilhjálmsson f
oto

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*