Min maktelit

Gilbert Granholm är vikarierande universitetslärare och chefredaktör för satirsajten Uutissirkus.

Gilbert Granholm
är vikarierande universitetslärare och chefredaktör för
satirsajten Uutissirkus.

Jag älskar makteliter och nyckelpersoner. Låt oss föreställa oss en vanlig arbetsdag i mitt liv här i södra Finland:

På morgonen går jag halvsovande till busshållplatsen. Mycket snart anländer min första nyckelperson. Han är Abdoulie, 32, busschaufför. Han har vaknat före mig för att kunna köra mig till järnvägsstationen.

Efter några kilometer bromsar Abdoulie. Vi måste vänta en stund på grund av ett gatuarbete. Genom fönstret hälsar Abdoulie på Hamid, 25. Där är min andra nyckelperson. Han reparerar gatan och möjliggör att bussar och bilar överhuvudtaget kan åka där.

Lite senare sitter jag ombord på tåget och möter dagens tredje nyckelperson, Ingel, 29, med sin försäljningskärra. Hon har kokat en kopp kaffe för mig att köpa. När jag lämnar tåget och kommer till min arbetsplats, ser jag Olga, 41, den fjärde nyckelpersonen. Vad skulle det hända utan Olga? Alla papperskorgar vore fulla av skräp, alla golv, fönster, dörrhandtag och toaletter vore smutsiga.

Förr eller senare blir jag hungrig. Dags att ta en lunchpaus och möta nyckelperson nummer fem. Hon är Joramae, 37, och jobbar som kassörska i lunchsalen. Bakom väggen finns också Yussef, 36, som har lagat mat och Jazmin, 28, som rengör tallrikar och bestick.

När jag är färdig med mina jobbuppgifter är jag tacksam över att jag inte en enda dag har varit tvungen att komma till jobbet naken. Redan under många år har Hùong, 19, tagit hand om att tillverka kläder för mig. Det sker någonstans långt borta, men Trung, 25, Ibrahim, 36, och några andra lager- och logistikarbetare gör det möjligt för mig att köpa kläder i min hemstad eller på nätet. Ibland är det Kylli, 57, nyckelpersonen nummer elva bakom disken, som ger råd om kläder jag provar framför butikens spegel passar mig eller inte.

När jag kommer hem från jobbet hämtar jag mina barn från dagis. Dagens nyckelperson nummer tolv är Trisha Mae, 35, barnsköterska. Tillsammans med mina barn öppnar vi dörren och ser hur avloppsrenovationen löper framåt och säger hej till nyckelpersonerna nummer 13 och 14, det vill säga Ilie, 48, och Gavril, 31, som är på plats för att genomföra stambyte i hela byggnaden.

Är jag sjuk går jag till hälsovårdscentralen. Min husläkare är Igor, 42. Nyckelperson nummer 15. Blir jag mycket gammal möter jag troligen hemvårdspersonal. Kanske Ashwaq, 26, Fatima, 31, eller Maria-José, 27, som jag har mött några gånger i trappuppgången då en av dem har varit på väg att sköta om Aarne, 87, som bor i samma våningshus som jag.

Det blir natt och vi i min familj går lyckliga till sängs. Bara en sak undrar över jag innan jag somnar: om den där makteliten som möjliggör mitt liv och arbete skulle strejka eller lämna oss för alltid, hur i himlens namn kunde vi klara oss?

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*