Moderaternas glömda hjärtefråga

SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendahls huvudledare idag handlar om hur moderaterna försummat näringslivets frågor. Hon hänvisar också till debattartikeln i DN 29 nov-14 där Antonia Ax:son Johnson, Rune Andersson, Olof Stenhammar och Dan Olofsson skrev om politisk ”kortsiktighet och en tondövhet inför företagandets villkor, som är häpnadsväckande”.

Visst kan vänsterdebattörer invända att det är fyra (mång)miljardärer som talar i egen sak. Dessa fyra visar på den tilltagande ekonomiska klyften. Men vad kapitalismens kritiker (de som vill ersätta systemet med något annat, i många fall socialism och kommunism) ofta bortser ifrån är den samhällsnytta som de extremt ekonomisk framgångsrikas förmögenheter vilar på. Ingvar Kamprad har sett till att miljarder människor kunnat köpa möbler billigare, inte bara i Ikea utan också i alla andra möbelaffärer som tvingats sänka priserna.

Debattartikeln i novemberr skrevs av:

Antonia Ax:son Johnson har visserligen ärvt ett miljardimperium. Men under hennes tid förvandlades en rad mindre livsmedels- och detaljhandelsföretag till en tuff utmanare till de två största blocken ICA och konsumentkooperationens KF/Coop. Vi fick en något bättre, men fortfarande inte helt fungerande priskonkurrens till glädje för fyra miljoner hushåll.

Rune Andersson har i över 30 års tid visat en förunderlig förmåga att vända halvrisiga företag till framgångsrika vilket räddat tusentals jobb, mest känt är gamla Trelleborgs gummi. En misslyckad satsning i slutet på 1990-talet var Meaning Green, en vegetarisk snabbmatsrestaurang. Men där var problemet att han och hans partners var för tidigt ute med en sund affär, otur med timingen.

Olof Stenhammar har gjort aktiehandeln mycket billigare, vilket sparat pengar för miljoner svenskar. Han startade en optionsmarknad som inte tidigare fanns i Sverige. Man kan vara kritisk till s k derivat som optioner för att de ökar spekulationen. Men i teorin förbättrar de prissättningen på finansiella instrument. Stenhammars största insats var dock att han sedan utmanade Stockholms Fondbörs i aktiehandeln, så framgångsrikt att han efter några år kunde ta över den. Bankerna tjänade mindre pengar, Stenhammar en hel del men den stora vinsten gick till miljoner aktieägare.

Dan Olofsson började med ”två tomma händer” och köpte som anställd ett halvknackigt IT-företag som blev Sigma och knoppade av flera andra i samma bransch. Han överlevde bättre än de flesta kraschen efter IT-hysterins dagar åren 2000-01 och har bidragit till att Sverige tillhör de ledande länderna i världen inom informationsteknologin. Olofssons största insats är startandet 2005 av Star for Life i Sydafrika som nu har över 100 skolor i landet plus i Namibia och Sri Lanka.

Moderaterna har mycket att förklara varför de låtit flera andra partier framstå som mer företagsvänliga. De flesta utom de avundsjuka accepterar att stora förmögenheter bildas om de bidrar till samhällsnyttan.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*